Ljubljanaföreställningen ligger i det förflutna nu och vi har inga bilder, ingenting, men vi vet att det gick bättre än någon av oss vågat hoppas. Timmen före var ännu allting oro på gränsen till kaos: Skulle musiken höras, skulle ljuset lysa där vi hoppades (och visste vi vad vi hoppades?), skulle vi få ihop den sista rekvisitan (på restaurangen mitt emot hämtade vi vinflaskan och besticken), skulle scenbytena fungera, skulle alla minnas sina repliker, komma in på scenen på rätt sätt i rätt ögonblick, skulle replikerna höras till sista åskådarraden…?
Lutkovno gledališče är egentligen en dockteater men det betyder kanske främst att den känns lite extra intim och att scenen är lätt att fylla, det finns inga stora golvytor att stega omkring över, en komprimerad scen. Dessutom är akustiken utmärkt.
Efter euforin kom tröttheten och ett slags mental vilsenhet men nu är vi tillbaka i Zagreb och igår testade vi scenen på ZKM (Zagrebačko kazalište mladih). Den är mycket större och liksom kalare och kallare. Den ställer en annan sorts krav och nu ska vi ha levande musik till skillnad från hur det var i Ljubljana och dessutom ska den kroatiska textningen med, så det finns både nya och gamla utmaningar att anta.
scenen testas
På onsdag är det dags igen och sedan på fredag. Och här i Zagreb ska föreställningen filmas, så så småningom ska också ni förhoppningsvis få se det hela.
Spännande! Lycka till! (Men man ska kanske inte säga så till teatermänniskor? En lyckospark istället, då…)
Tack Lennart,
jag vet inte vad man säger. Tack för sparken också!