På sista tiden har jag snörvlat och hackat en del här för vädret växlar mellan ljumma gulddagar och kallfuktiga gråtrasedagar. Och många runt omkring mig hostar och nyser. Studenterna har fördjupat sig i ordfältet ”förkylning” med snor, näsdukar, feber och snyta sig hit och hosta dit.
Och jag dricker te på salvia och johannesört från Hvar – och tro mig, det hjälper. Dessutom har jag slagit på stort och skaffat mig det verkliga dundermedlet: Ett surkålshuvud på närmare tre kilo – det ska ätas hackat och okokt förstås, annars har det ingen verkan.
Jag börjar redan bli bättre. Hur ska jag orka ta mig igenom detta sura jättehuvud, nu när jag inte ens är förkyld på riktigt längre?
PS Surkål heter antingen ”kiselo kupus” eller ”kiselo zelje” och ”glavica” är diminutiv av ”glava”, huvud – även om huvudet i det här fallet är stort.
En länk till recept på polsk surkålsgryta, ”bigos”:
http://kulturiost.se/recept-p-bigos-posk-surk-lsgryta
Tack Per, detta kanske jag skulle försöka mig på nu när jag inte har kålhuvudet som medicin längre. Skulle jag behöva ”surkålsmedicin” igen är det ju bara att köpa ny och då kan jag ju nöja mig med en halvkilospåse färdighackad surkål.