das gewisse etwas

Jag har använt morgonen till att inte komma igång med allt det där som det är så bråttom med. I stället har jag suttit och vänt och vridit på en dikt av Elfriede Gerstl och försökt tota ihop en svensk tolkning av den. Och nu är jag inte nöjd varken med ”blålut” (finns det?) eller titeln (ska jag säga ”det där lilla extra” i stället?) eller en del annat. Så nu ber jag om ”hilfe” – med liten bokstav, eftersom Gerstl alltid var mycket sparsam med de stora.

°°

 das gewisse etwas

es sitzt nicht in der hose
es riecht nicht wie achselschweiss
es schmeckt nicht wie blaue lauge
es hat keinen stich nach bittermandel
man findet es nicht beim suchen
                     zwischen den büstenhalterschalen
es nistet nicht wie etwas haariges
                                             zwischen haaren
es verbirgt sich nicht in ihrem knistern

mitten im tiefsten gehirn
                        wo es mausgrau ist
tickt manchmal ein minisender tok tok
und schmeisst einen haufen schwingungen
                       zu einem nachbarsender rüber
pochpoch macht die herzmaschine drüben
und weiss woran sie ist

°°

det där speciella

det sitter inte i byxorna
det luktar inte som armsvett
det smakar inte som blålut
det har inget stänk av bittermandel
det går inte att hitta när man letar 
                       mellan behåns kupor
det häckar inte som något hårigt
                                       mellan hårstrån
det gömmer sig inte i deras knistrande

mitt inne i hjärnans djupaste
                         där det är musgrått
tickar ibland en minisändare tock tock
och slänger iväg en hop svängningar
                         till en grannsändare
pockpock låter hjärtmaskinen strax intill
och vet vad som väntar

18 tankar om “das gewisse etwas

  1. Jag tror inte blålut finns i svenskan. Jag fann att vid sulfatkokning tillförs vitlut och grönlut, medan svartlut bortförs.

    Men den lut som avses borde ju tillhöra någon sorts tvättlut och som man kan smaken på. Eller?

    Jag kan inte komma på någon speciell lut i sammanhanget, tänker bara på den lut som lutfisken lutades i.

    I tvättsammanhang (om nu sammanhanget är rätt) fanns väl förr något som kallades blåelse och som tillfördes för att motverka gulnad tvätt. Men inte smakade man på den.

  2. Tack Agneta, för din fina och välgenomtänkta sågning av mitt ”blålutspåfund”. Nej, det ordet skulle jag inte kunna ha in en ”riktig” översättning. Problemet är att jag inte vet vad ”blaue Lauge” är här (eller någon annanstans). Jag ska försöka höra mig för. (Jag vet ärligt talat nästan ingenting om ”vanlig” lut heller.)

  3. Hej Bodil,
    Jag tror att får nöja dig lut. (men då stämmer inte rimmen). Blaulauge kommer antagligen från Lauge som som är en tvållösning för tvätt. Innan man har tvättat och speciellt när man står på en äng med tvättlinan mot en blå himmel, blir de blå. Så mycket kommer jag ihåg från mors tvätt.

    Tack för en underbar blogg och de fina bilderna. Jag läser den varna dag.
    Bernd

  4. Äsch, varför kan man inte ha ordet ”blålut” med i en dikt? Jag tycker det ordet är mer poetiskt än bara lut. Och blå? Jag föreställer mig att lutens fräsande skum skiftar i blått.

    Fin dikt och bra översättning, så klart.
    Ha en fin kväll, Bodil.

  5. Hej Bernd,
    tack för dina vänliga ord! Och jag tycker också om ängen med tvättlinan och den blå himlen från din mors tvätt.

    Marlena,
    ja, kanske kan det få stå där lite till (med din ”licens”).

    Tack båda för intresset för denna (blå)lut!

  6. Blaue Lauge eller Blaulauge används inte till tvätt utan till vinframställning. Det förklarar att man nog kan tänkas ha smakat på vätskan.

    »Blaulauge ist eine 0,53-prozentige NaOH-Lösung mit Indikator, üblicherweise Lackmus oder Bromthymolblau. Blaulauge wird zur Säurebestimmung in Weinen verwendet.«

    Egen vintillverkning i Sverige är ju inte så vanlig, så kanske har vi inte något aktuellt ord för denna lösning.

  7. Bromtymolblått ingår i lösning för att mäta surhetsgrad på t.ex. vin.

  8. Agneta,
    tack för ytterligare upplysningar om detta blåa! Jag behåller ”blålut” tills jag kommer på vad jag sätta där i stället. Jag har mailat ”Wien” också för att få en beskrivning/förklaring därifrån också. Dessutom tänker jag fråga min österrikiska kollega här i Zagreb om saken.

  9. Ja jag vet inte ett dyft om det här men en hastig titt på några websidor tycks visa att ”blaue Lauge” verkligen är ett slags tvållösning som man kan tvätta i. Men kemikalien för surhetsbestämning verkar också stämma.

    Helt off topic här noterade jag också att en iofs frätande kemikalie vid namn ”lauge” används flitigt inom bageribranschen. I processen går giftet bort (förhoppningsvis) men kvar blir den glänsande bruna yta som kännetecknar retsels, saltstänger och annat.

    Det visste ni inte va? Men så mycket annat som vi får i oss…

  10. Jag frågade Herbert J. Wimmer som levde tillsammans med Elfriede Gerstl och delvis också diktade tillsammans med henne (de har givit ut flera gemensamma böcker), vad han tänker om det här. Så här svarade han:

    ”blaue lauge” hat sie mal sicher wegen der assonanz genommen, die
    gedankenverbindung dazu ist wahrscheinlich der geruch eines spülsteins im
    klobecken, einige zeit waren (bei uns) ja welche in mode, die das ganze
    spülwasser tiefblau färbten; den geruch jeder art von
    toiletten-desodorantien hat elfriede nicht sehr gemocht; vielleicht wars
    auch eine assoziation aus dem medizin-studium, irgendeine chemikalie im
    labor, genauer kann ich es nicht sagen; mir war die zeile immer
    selbstverständlich (was sie ja nicht ist) und ich habe elfriede nie danach
    gefragt.

    °°

    Tack Bengt, för utvidgningen av lauge-samtalet.

    PS Jag behåller ”blålut” – tills jag eventuellt kommer på något bättre…

  11. Själv kallar jag Pretzel för Bretzel, och det är bara någon dag sedan jag satt och längtade efter sådan brödkringla.

    Kanske är blålut detsamma som blåelse, som ju tillfördes tvättlösningen för att vittvätt skulle bli vitare. Det som ställer till det är att det refereras till smak därav och det förfaller konstigt att man skulle smaka på tvättlut. Så jag tror något litet mer på spåret med Blaulaut för att fastställa syrahalten i diverse drycker. Men är ändå tveksam. Den här NaOH-lösningen med bromtymolblått var väl inte heller något man direkt smakade på. Föreställer jag mig.

  12. Kanske är det fråga om en tänkt smak. Ofta kan man ju ha en känsla av hur något man aldrig skulle kunna tänka sig att stoppa i munnen smakar – förmodligen genom lukten.

Kommentera