Sommarhälsning

Nej, nu får det vara nog med det här krafsandet och bildvisandet på ett tag. Jag märker ju att de flesta av mina bloggvänner döljer sig i sina sommariden och har dragit något grönt över sig. Här tampas vi med hettan: 36° eller 37°, vad har vi idag? Och till vattnet kommer man inte så lätt. Dessutom ska vi snart bryta upp för vårt stora äventyr. Tågresa med hund genom Europa är nästan lika osäkert som forna tiders vågsamma diligensfärder ut i det okända. (Jag ska inte tråka ut er med att berätta om vilka svårigheter som kan torna upp sig.)

Jag hälsar er genom min badrumsspegel:


Glad sommar!

Och Londi från en strand:

Kanske den i Baška:

Varaždin

Idag vill jag ta er till Varaždin – om det nu är någon som tittar in i sin dator så här mitt i den hetaste sommaren. Staden ligger en knapp timmes bilfärd norr om Zagreb och om Zagreb kan sägas vara en blandning av Centraleuropa och Balkan så är Varaždin utan tvekan Centraleuropa och inget annat. Varaždin påminner mig om städer i Österrike eller Tjeckien eller om Ljubljana fast Varaždin är mycket mindre. Landskapet där staden ligger heter Zagorje och det består till största delen av vackert böljande kullar.

Språkligt hör Zagorje (liksom även Zagreb, fast på ett mindre accenturerat sätt, vad jag förstår) till den kajkaviska grenen av kroatiskan eller av de sydslaviska språken. (Här finns en liten utläggning om detta – läs gärna kommentarerna också.) Men det är inte om språket jag vill tala idag. Nej, jag vill egentligen bara visa några vyer från denna lilla pärla. Låt oss börja med slottet:

Och så går vi förbi den rosafärgade katedralens smäckra torn:

Till rådhuset vill jag också ta er.

Den här dagen firades en stor högtid, så vitt jag förstod en varaždinsk variant av nationaldagen.

Till vänster på bilden sankt Nikolaus’ församlingskyrka – Župna crkva sv. Nikole:

Tillbaka mot katedralen:

°°

I slutet av augusti och början av september firas här Špancirfest. Kanske försöker Londi och jag ta oss dit då…

En dag på Krk igen

Inte så långt ifrån Omišalj finns en stor fri strand utan barer, parasollrader och hundförbud. Jag ”hittade” den när jag var på Krk med Alexandra och Michele för några veckor sedan. Igår återvände jag dit med Draženka, Londi och Buba. Uppifrån vägen ser det hela ganska oattraktivt ut med grustag och stenbrott och andra halvindustriella verksamheter alldeles i närheten, men när man väl är där, så känner man att man kommit till det man sökte. Vill man kan man naturligtvis ta med sig ett parasoll dit, men egentligen behövs det inte för det finns dungar av träd och buskar där man hämta skugga:


hundarna i dungen efter första doppet

Det var ganska mycket folk där, men stranden är så vidsträckt att man kan bre ut sig utan att sitta på varandra:

Draženka simmar nästan över till buktens andra strand:

Framåt eftermiddagens slut bröt vi upp från vårt första ”läger” och följde vikens hela böjning bort förbi det lilla kapellet och magasinet (eller vad det är för en byggnad) och så slog vi oss ner på andra sidan:

Och så simmade vi omkring där nedanför också eller så satt eller låg vi nere vid vattnet:



”magasinet” och kapellet

Vi stannade på Krk ända tills strax före solnedgången:

Fikontider

Här ligger drömfrukterna tätt, tätt, tätt.

Fikonet är min älsklingsfrukt (men nu ska jag inte gå in i det där svåra syditalienska spörsmålet om ”fichi” och ”fioroni”) och just nu mognar de någonstans kanske inte så långt härifrån. På Dolac är det fullt av dem, men det gäller att hämta dem så tidigt på dagen som möjligt. När eftermiddagssolen vräker ner är det ingen idé längre, då är frukterna en varm guldgrön sörja garnerad med gulsvartrandiga intressant formade knappar – getingar.