Om kroatiska, bosniska och serbiska

Under Humanistdagarna vid Göteborgs universitet förra helgen lyssnade jag bland annat på ett intressant föredrag om skillnader och likheter mellan olika språk i det som en gång var Jugoslavien. Det var Sonja Miladinović, doktorand i slaviska språk, som höll föredraget.

Hon talade till exempel om de olika dialektgrupperna kajkaviska, čakaviska och štokaviska. Kajkaviska talas i norra Kroatien, čakaviska i det kroatiska kustlandet och štokaviska i större delen av Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Serbien. Dessa tre dialektgrupper skiljer sig, efter vad jag uppfattade, ganska mycket åt. Intressant är att alla de tre officiella språken i området: kroatiska, bosniska och serbiska utgår ifrån samma dialekt nämligen den štokaviska.

Jag har nu hittat en text av Sonja Miladinović om det här. Jag plockar ut några rader (resten kan ni läsa i länken) som ger en förklaring till de olika dialekternas namn:

Språkområdet indelas i tre övergripande dialektergrupper (benämnda efter tre olika motsvarigheter till det frågande ’vad’): kaj-dialekterna i nordvästra Kroatien, ča-dialekterna längs den kroatiska dalmatinska kusten och på öarna samt den största gruppen, što-dialekterna, i Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Serbien och återstående delar av Kroatien.

Što-dialekterna delas i sin tur upp i enlighet med utvecklingen av det urslaviska ljudet /ě/ i e-dialekter i öster och je-dialekter i väster, beroende på om det aktuella urslaviska ljudet kommit att uttalas som ett enkelt /e/ respektive som ett mera diftongerat /je/ eller /ije/.

Det här lilla inlägget har jag inte främst gjort för att berätta någonting utan för att jag ”i hemlighet” hoppas på att nu få veta mer om de här språken och deras inbördes samband.

9 tankar om “Om kroatiska, bosniska och serbiska

  1. Hon glömde nog i-dialekt som talas i större delar av Dalmacijen (området längst adriatiska kusten). Jag kan för intresserade presentera några enkla exempel (för dem som inte kan något av dessa tre språk, förstås).
    Mjölk skulle vara mlijeko, mleko eller mliko beroende på om vi talar om e-i-eller ije-dialektet….vackert skulle enligt samma mönster vara lijepo, lepo eller lipo…osv… Det har alltid varit lite krångligt med dessa språks inbördes samband. Dialektalt eller inte så hade forna jugoslavien ett gemensamt riksspråk, som var serbokroatiska..varför ordet inte innehåller också ”bosniska” är resultatet av diverse politiska utspel i balkan området… Intressant var att serbokroatiska som var ett ”helt” språk, som användes i alla skolor, hade sina grammatiska regler..osv.(i för sig fanns det även inom grammatiken vissa fler-reglerssystem beroende på dialektalt område den användes i..dessa skillnader speglades för det mesta i ordföljd..som då kunde variera lite eller tex. adjektivändelserna som kunde skilja sig lite) skrevs olika i olika delar av landet..så serberna (nuvarande Serbien) som talar e-dialekt kunde skriva mleko eller lepo eller liknande medan bosnier och kroater använde sig av ije-dialekt i sitt skriftspråk. I-dialektet var aldrig något riktigt skriftspråk som var utbrett i balkan området (jag menar alltså att man inte skrev något serbokroatiska med i-dialekt förutom kanske att dalmacierna hade det i vissa av sina tidsskrifter och liknande)…i-dialektet användes för det mesta bara verbalt. Numera, sedan serbokroatiskan försvunnit så har bosniska, kroatiska och serbiska etablerats (fel av mig att inte nämna makedonska och slovenska..i dessa områden lärde sig barnen i skolan både serbokroatiska och sina modersmål…vi däremot som inte bodde i Makedonien eller Slovenien hade bara lite inslag av dessa språk i vår undervisning i serbokroatiska..så lite som kanske svenskar har av norska eller danska….och så var kanske skillnaderna mellan serbokroatiska, slovenska och makedonska ungefär samma som mellan svenska, norska och danska). Dessa tre språk har nu i stort sett samma grammatiska regler som serbokroatiska hade..skillnaderna är de som existerade även inom serbokroatiskan..plus att man infört ett och annat ord, för det mesta gamla dialektala uttryck som inte användes i skrift..så att de nu blivit en del av respektive språket. Själv kommer jag från dessa områden, lärde mig serbokroatiska i skolan men nu har det blivit svårt för mig att hänga med till 100% i alla de förändringar som gjorts och som görs..så många av orden i kroatiska eller bosniska är helt okända för mig..samt att jag ofta inte vet om en viss gramatisk regel tillhör det ena eller andra eller pack det tredje av de språkgrupperna på balkan. Snacka om identitet när varken det land du kommer ifrån eller det språk du skrev och pratade under många år inte längre finns…..

  2. Sejfo,
    stort tack för din utläggning – mina förhoppningar infriades här med råge. Fast det dyker också upp nya frågor: Jag funderar på čakaviskan som ju talas i Dalmatien. Enligt Sonja M. så är inget av de tre officiella riksspråken baserat på denna dialekt. Är den här i-dialekten en štokavisk underdialekt eller sorterar den under čakaviskan? Och är det inte så att čakaviskan skiljer sig mer från štokaviskan än vad bosniska, kroatiska och serbiska skiljer sig ifrån varandra?

    En annan sak: när jag ser de olika orden för mjölk, så verkar tjeckiskans mléko hamna närmare serbiskan än någon av de två jugoslaviska språkbröderna.

    Och så ytterligare en sak. Så här tror jag att Sonja sa: kajkaviskan (som inte har något skriftspråk) som talas i norra Kroatien är närmare besläktad med slovenskan än med den štokaviska språkgruppen. Betyder detta att de som talar kajkaviska har lättare för att förstå slovenskt skriftspråk än kroatiskt?

  3. – Det stämmer att inget av de tre språken är baserat på cakavska dialektet (strecket ovanför c-et kan jag tyvärr inte sätta..)

    _ i-dialektet eller som man brukar kalla det ”ikavica” är ett stokavisk underdialekt, precis som e-dialekt och ije-dialekt.

    -Det stämmer..skillnaderna mellan cakavska och stokaviska är betydligt större än skillnaderna mellan de tre stora språken

    -Tjeckiskan har (framförallt uttalsmässigt) precis som polska och ryska större likheter med serbiskan än med bosniskan och kroatiskan…språkreformerna i de språken har nog gått liknande väg…personligen ser jag den serbiska varianten som lättare än bosnisk och kroatiska av en enkel anledning..det används färre bokstäver och det går lättare att uttala)
    – Visst är kajkavska en variant för sig…pratar jag med en bonde som använder sig av det dialektet så förstår jag mindre än om du Bodil skulle prata med en skånsk bonde. Det finns lite parallelerer till slovenskan men det är två helt olika varianter..som innebär att en person som talar kajkavska dialekt kan förstå kroatiskt skriftspråk precis som jag själv med min bosniska…betydligt mer alltså än slovenskt skriftspråk som är i en klass för sig….i för sig, både bosnier, serber och kroater förstår mycket mer av det slovenska på pappret än verbalt….många ords betydelse trots sina olikheter går utmärkt att gissa sig fram

  4. Hej

    Vad roligt att min föreläsning varit av någon nytta för er ;^)

    Bara några kommentarer:
    1. jag glömde inte ikaviska, det är ingen dialekt. ;^)
    Dialekterna är stokaviska, kajkaviska, cakaviska och torlakiska (den som talas i södra Serbien – i vissa grammatikböcker räknar man den dock som en subdialekt till stokaviska då den från början utvecklats ur stokaviska. Denna dialekt har starkt påverkats av grannspråken bulgariska och makedonska och ingår i den s.k. Balkanspråkförbundet).
    Skillnaden mellan ijekaviska, ekaviska och ikaviska baseras på uttalet av ”jat” som är en gammal bokstav man haft i kyrkoslaviska. Cakaviska är alltid ikavisk, kajkaviska är för det mesta ekavisk, torlakiska är alltid ekavisk och stokaviska kan vara både ijekavisk, ekavisk och ikavisk. Alla de tre standardiserade språken baseras på antigen stokaviska med ijekaviskt uttal (kroatiska, bosniska och serbiska i t.ex. Bosnien) eller stokaviska med ekaviskt uttal (serbiska i Serbien).

    2. Det är faktiskt kroatiska som har flest likheter med tjeckiska, i alla fall när det gäller lexika, då man på 1800-talet lånat en hel del ord från tjeckiska (t.ex. zemljopis för geografi)

    3. Det där med var man skall gruppera kajkaviska är knepigt: historiskt sätt har det utvecklas från samma språk som stokaviska och cakaviska, men det har ju många likheter med slovenska också (frågan om placeringen är omstridd bland lingvisterna). Med alla sydslaviska språk är det så att gränserna mellan olika dialekter och språk är mycket flytande. Självklart är det så att alla kajkaver och cakaver förstår standardspråket som baseras på stokaviska – det är det som man läser i skolan, hör på tv och läser i tidningarna.

    4. Både kajkaviska och cakaviska, som idag används som regionala skriftspråk, har en lång litterär tradition bakom sig. På kajkaviska har man på 1500-, 1600- och 1700-talet utvecklat viktig litteratur (Tito Brezovacki, Antun Vramec osv). På 1900-talet skrev man poesi på kajkaviska (Miroslav Krleza – Balade Petrice Kerempuha är de mest kända). Cakaviska hade sin stora litterära perioden på 1400- och 1500-talet med Marko Marulic, Petar Hektorovic, Hanibal Lucic, Petar Zoranic osv. Så skriftspråk hade man där också, det är bara att man någon gång på 1650-talet valt att basera standardspråket i Kroatien på stokaviska. ;^)

    Ni kan läsa mer på Wikipedia
    http://en.wikipedia.org/wiki/Differences_in_official_languages_in_Serbia%2C_Croatia_and_Bosnia
    http://en.wikipedia.org/wiki/South_Slavic_languages
    http://en.wikipedia.org/wiki/%C5%A0tokavian_dialect

    Hälsningar,
    Sonja M.

  5. Tack, Sejfo, för dina svar på mina följdfrågor!

    Sonja,
    det var verkligen en glad överraskning att du tagit dig tid att komma hit för att ”föreläsa” för mig och de läsare som letar sig hit.

    Jag ser att det hela är mer komplicerat än jag först tänkte mig. Är det så att skillnaderna mellan ijekaviska, ekaviska och ikaviska enbart rör uttalet av vissa ljud (ett ljud?), alltså ingenting som rör grammatik, ordföljd, ordförråd eller något annat?

    När det gäller speciella likheter mellan tjeckiskan och kroatiskan rör dessa då främst ordförråd – för att båda haft en likartad puristisk period kanske? Om jag får gissa, så föreställer jag mig att till exempel namnen på månaderna kan vara bildade efter samma mönster.

    Jag letar nu i mitt minne efter en dalmatisk författare som jag förmodar skrev på čakaviska. I en bok (”Esilio”, hans självbiografi) av den italiensk-dalmatiske författaren Enzo Bettiza dyker denne författare upp någonstans, men nu hittar jag inte hans namn… kanske senare.

  6. Bodil,
    ijekavska, ikavska och ekavska skiljer sig fonestiskt (framförallt är det intonationen som är märkbar) men visst har alla tre dialekområden sina specifika ord som de andra två inte har…Ordföljden kan ibland också variera (fast inte så mycket…ett exempel kan vara att ett av dessa dialektala områden ”föredrar” att i vissa meningar placera adverbet i början av meningen medan de andra placerar det framför huvudverbet…jag säger föredrar eftersom det är få bland vonligt folk som vet vilket som är grammatiskt rätt)

  7. Sejfo,

    tack, då vet jag lite mer. Det är klart att det här blir väldigt abstrakt för mig, eftersom jag ju inte talar eller känner till någon av de här varianterna ens lite grann. Att göra jämförelser mellan två eller flera okända ting är ju ett lite vilt företag – som jag i och för sig gärna ger mig in på. Och något har jag lärt mig, det föreställer jag mig i alla fall. Jag har åtminstone insupit en vokabulär som beskriver de här olikheterna, så nästa gång jag stöter på de här orden jekavska, ikavska och ekavska, så vet jag en smula vad det handlar om.

  8. Hej

    Jag skulle hävda att det faktiskt ÄR uttalet av ett enda ljud som skiljer sig (och inget annat) när det gäller skillnaden mellan ikaviska, ijekaviska och ekaviska. Skillnader i ordförrådet, ordföljden, fonetiken o dyl. berör i alla dessa fall på att det är tal om olika huvuddialekter eller en huvuddialekts underdialekter (bara stokaviska har ett tiotal underdialekter!), inte på en skillnad mellan uttalet av det gamla jat som lett till benämningarna ijekaviska, ekaviska och ikaviska.
    Dialektområden har sina specifika ord, det är bara att ijekaviska, ekaviska och ikaviska i sig inte är någon dialekt, utan kännetecken av vissa dialekter. Att man blandar ihop det hela berör på att man så starkt förknippar dessa uttal med vissa dialekter. Detta är dock problematiskt i sig då man i en och samma dialekt i olika områden kan uttala det gamla jag på olika sätt (cakaviska kan t.ex. vara med ikaviskt uttal eller med ijekaviskt; stokaviska kan ha alla tre osv).

    Hälsn. Sonja

Kommentera