Ett trädporträtt

Klara Johanson har fått ett nytt liv här i Zagreb. Härom dagen VAR en av mina studenter KJ: ”Hej, jag heter Klara Johanson. Jag föddes 1875 och jag dog – tyvärr – 1948”, började hon och sedan trillade ett pärlband av KJ-citat ur munnen på henne, allting utantill, ur hjärtat.

Så vill också jag denna morgon ge ordet till KJ, som så ofta förr. Jag har läst en text av henne om Ivar Conradsons dikter och väljer det här avsnittet:

Bland naturbilderna, icke så få men mindre dominerande än förra gången, träffas en målning – ett trädporträtt ville jag kalla det – så fulländad som denna:

Eken vid floden.

Där växer vid floden
ett ekträd.
Aftonskenet,
som ur himlen sakta sjunker,
kronan genomströmmar.

Eken lutar ung
sin krona över flodens våg.

Jag har dess ungdom kär,
dess grenars klara mångfald,
dess hårda friska löv,
som stilla stå i rymden.

”Ett trädporträtt” det är något det, inte minst här under pausträdet.


en inte så ung ek, som inte lutar sig över någon flod, men en ek

Åskkvällar

Luften blir allt varmare och solen allt hetare här och vi söker oss allt oftare till skuggan under träden. Om kvällarna stjälper vädret ofta över i sprakande åskväder och korta intensiva skurar. Och sedan värmer det upp igen.


det drar ihop sig


det lättar

Über die Köpfe hinweg

Det finns ännu ett antal saker jag grubblar över när det gäller min översättning av Herta Müllers Hunger und Seide. I hopp om att någon av er läsare har några förslag på en lösning av problemet, lägger jag ut en kort passage ur essän ”Soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna, Timişoara efter revolutionen”:

Temeswar wird seit den Wahlen anders als die anderen Städte des Landes bewacht. Die Stadt der Revolution wird in Bukarest nur ungern erwähnt. Die alten Genossen aus der KP haben sich die Rose ins Knopfloch gesteckt, sich die ”Königin der Blumen” an die Brust gedrückt, haben Schulter an Schulter die Front gebildet zur Rettung der Nation. Sie retten und retten seither – über die Köpfe hinweg. Zuerst provisorisch, kurz danach, süchtig nach Endgültigkeit, schon nicht mehr imstande sich aufzulösen, auf sich zu verzichten.

Timişoara bevakas efter valet på ett annat sätt än de andra städerna i landet. Revolutionens stad nämns bara ogärna i Bukarest. De gamla kamraterna ur kommunistpartiet har stuckit rosen i knapphålet, tryckt ”blommornas drottning” till sitt bröst, och skuldra vid skuldra bildat en front för nationens räddning. De räddar och räddar sedan dess – över människornas huvuden. Först provisoriskt men kort därefter, suktande efter något slutgiltigt, klarar de inte av att lägga ner sig själva, att avstå från att fortsätta.

Det här ”über die Köpfe hinweg” har jag svårt att få någon vettig svenska av. Vad betyder ”över människornas huvuden” eller ”över huvudena på människorna”? Försöket med att sätta in ”människorna” kanske inte alls förbättrar någonting. Kanske skulle man säga ”över allas huvuden”? Eller man kanske måste hitta på ett helt annat uttryck utan ”huvuden”? Och borde det kanske finnas en not om ”nationella räddningsfronten”?

På veterinärmottagningen

Igår var Londi och jag hos veterinären för ett avslutande kontrollbesök. Ja, de har söndagsöppet på djurmottagningen här och tvärs över gatan finns den stora veterinärmedicinska fakulteten som tar emot sjuka djur alla dagar, dygnet runt. Och vi bor en kvarts promenad (fast vi har åkt taxi de här dagarna) från båda och det känns betryggande.

Nu när Londi mår bra igen, visar hon tydligt sin motvilja mot den plats där hon blivit stucken med så många nålar. Så fort man inte håller ögonen på henne, smiter hon på låga ben och med hängande svans ut i väntrummet och tittar man på henne så håller hon sig motsträvigt fast i golvet med alla fyra tassarna och tittar långt bort med frånvarande blick.

Även andra patienter visade tydligt att de hellre ville vara någon annanstans.

Medan vi väntade på provsvaren lät jag blickarna gå över skrivbordet intill. Vad är det där för en bok? ”Kule u zraku”. Varför har Stieg Larsson invaderat världen?

Genom dörrspringan ser jag väntande patienter, otåliga och tålmodiga.

Frische Blumen

Jag brottas denna helg med slutkorrekturet av min översättning av Herta Müllers essäsamling Hunger und Seide. I det här arbetet stångas jag med både stort och smått. Denna morgon mest med smått. Vissa uttryck är ju mycket mer självklara och glasklara på ett språk än på ett annat. När man hör en sådan vändning vet man att så här och inte på något annat sätt säger man detta. Det tyska ”frische Blumen” är ett sådant uttryck. Men vad heter det på svenska: fräscha, färska, nya, friska, nyplockade…?

Wer war Augustin Serac. Weshalb war er im Gefängnis. Weshalb wurde er mit der als Diebstahl getarnten Haussuchung det Securitate belastet. Weshalb ist er im Gefängnis gestorben. Weshalb wurde er auf dem Armenfriedhof begraben. Wer brachte ihm frische Blumen, die man mitten im Winter kaufen muß.

Vem var Augustin Serac. Varför var han i fängelset. Varför kopplades han samman med Securitates till inbrott kamouflerade husrannsakan. Varför dog han i fängelset. Varför begravdes han på fattigkyrkogården. Vem kom till honom med xxx blommor, som man mitt i vintern måste köpa.

I det här fallet går det inte att smita undan med en ”tillfällig” lösning för frasen dyker upp hela tre gånger på en halv boksida.

°°
PS I Salongen finns idag en ny text om romanen Arnes kiosk.