På veterinärmottagningen

Igår var Londi och jag hos veterinären för ett avslutande kontrollbesök. Ja, de har söndagsöppet på djurmottagningen här och tvärs över gatan finns den stora veterinärmedicinska fakulteten som tar emot sjuka djur alla dagar, dygnet runt. Och vi bor en kvarts promenad (fast vi har åkt taxi de här dagarna) från båda och det känns betryggande.

Nu när Londi mår bra igen, visar hon tydligt sin motvilja mot den plats där hon blivit stucken med så många nålar. Så fort man inte håller ögonen på henne, smiter hon på låga ben och med hängande svans ut i väntrummet och tittar man på henne så håller hon sig motsträvigt fast i golvet med alla fyra tassarna och tittar långt bort med frånvarande blick.

Även andra patienter visade tydligt att de hellre ville vara någon annanstans.

Medan vi väntade på provsvaren lät jag blickarna gå över skrivbordet intill. Vad är det där för en bok? ”Kule u zraku”. Varför har Stieg Larsson invaderat världen?

Genom dörrspringan ser jag väntande patienter, otåliga och tålmodiga.

4 kommentarer till “På veterinärmottagningen”

  1. Hur väl du har lyckats fånga Londis motvilja på bild. Och den där boken. Tror du de lagt fram den för din skull???
    Inte omöjligt. 🙂

  2. Nu hoppas vi på veterinärfria dagar hur trevliga och duktiga de än är på den där mottagningen. Londi behöver leva ett normalt hundliv igen.

    Som en följd av dagarna på veterinärsmottagningen, lät jag idag mina studenter i översättningskursen översätta en broschyr om bekämpning av rabies bland rävar här i Kroatien. ”Viruset utsöndras via saliven…”

    Jag tror nog inte att ”Kule u zraku” låg där för min skull. Jag tror inte att Londi och jag presenterade oss som svenskor, vi var bara utlänningar eller icke-kroater rätt och slätt, sådana man talar engelska med. Veterinären talade alltså engelska med Londi: ”Good girl…” Sköterskan talade kroatiska och jag svenska eller möjligen italienska, chi lo sa?

  3. Det är alltid lätta glidgolv hos veterinärer, som här med blankt kakel, så att man kan dra hundarna med sig som lite otympliga dammsugare. Resistance is futile!

  4. Ja, det är svårt att hålla sig fast i marken på en sådan klinik när man är hund. (Här hemma drog jag runt Londi på en handduk när hon var som svagast – också glidgolv.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *