Blogg

Krk på Krk

Jag avstår från att försöka mig på att närmare kommentera demonstrationerna här i Zagreb, eftersom jag inte lyckats reda ut hur de tre disparata demonstrantgrupperingarna – facebookgruppens ungdomar, krigsveteranerna (delvis falska sådana?) och Bad Blue Boys (ett slags idrottshuliganer, om jag fattat det rätt) – förhåller sig till varandra. En del säger att man främst demonstrerar mot regeringskretsarnas korruption. Nå, jag vänder i stället blicken mot ett stycke väg av förra veckans lilla resa till havet.

Kraljevica blev vårt basläger och därifrån gjorde vi en utfärd till ön Krk, som enligt uppgift är den näststörsta i Adriatiska havet. Lättast tar man sig dit via en bro strax söder om Kraljevica. Från bron ser ön ut som ett månlandskap och inlandet har också ett slags månkaratär, men längs kusterna finns många vackra små städer och byar. Vi tillbringade några timmar i huvudorten Krk, promenerade i gränderna, besökte ett fint kafé, där vi åt var sin underbar kremšnita, ja Londi fick bara en smakbit… och så tittade vi ut över havet.

Ifall någon skulle undra

En eller annan särskilt uppmärksam läsare – som inte bara läser dagens text utan skärskådar allt på den här sidan, också sådant som vetter åt ett teknikalitetshåll – har möjligen studsat till inför de besynnerliga länkar som på sista tiden dykt upp under ”pingar” längst ner på sidan. Det rör sig om en gammal historia, en man vid namn C.B. (jag skriver inte ut namnet för att inte locka hit honom) är sedan länge ute efter att misstänkliggöra Herta Müller och han tycker sig ha funnit ett lämpligt redskap i min blogg. Någon gång för ett par år sedan tog jag upp en sak ur en av hans texter här under pausträdet för att titta närmare på vad han hade att säga. Det visade sig vara mycket dunkelt formulerade ting och när jag sedan kom i diskussion med honom – något utspelade sig här i bloggen, men det mesta via mail – tog hans argument alltid slut, när jag började fråga efter konkreta fakta eller exempel rörande Herta Müllers föregivna samarbete med den rumänska underrättelsetjänsten. Han visste det, sa han. Året innan Herta Müller fick Nobelpriset försökte han – hur absurt det än låter – få mig att ”hindra” att hon skulle få det. Man undrar ibland vad människor (utanför Sverige?) har för föreställningar om hur det går till när Nobelpristagare väljs. Nå, numera använder han de här samtalen kring Herta Müller i min blogg som ett bevis på att åtminstone någon utanför hans krets en gång har lyssnat på honom och tagit honom på allvar. Efter ett par försök att förklara för honom att jag inte alls är på hans linje och att jag tvärtom håller Herta Müller och hennes verk högt (och dessutom just nu översätter en av hennes böcker), har jag bestämt mig för att inte tala med honom mera, men nu sipprar i stället de här länkarna in.

De jugoslaviska naivisternas realism

Förra veckan när boran blåste isigt längs den dalmatiska kusten och över det adriatiska havet gjorde jag en av mina ”konstupptäckter”. Jag börjar med att genom ett självcitat återknyta till en av mina gamla texter – ursäkta, sådant här kan säkert gå en och annan läsare på nerverna, men jag är som mången annan fången i min hemsmidda bur. Så här köksbordsfunderade jag för några år sedan:

Det är nog nästan alltid så att konstnärer i sina målningar återger just det ljus som finns i den värld som omger dem, att de alltså inte ”uppfinner” ett annat ljus än det de ser i sin verklighet; detta även om deras måleri skulle vara abstrakt eller i alla fall inte av en art som ligger nära någon typ av realism. Vid ett par tillfällen i livet har jag upplevt det här sambandet särskilt starkt.

Och så berättar jag om upplevelser med målningar av Caspar David Friedrich, Joan Miró, Salvador Dalí, Giorgio de Chirico (och glömmer min hisnande historia med Edvard Munch). För den som ändå har lust att läsa: Lösa funderingar kring bildkonsten

Men tillbaka till nuet eller till den nyss svunna gårdagen: I isbilderna över det adriatiska havet såg jag att de jugoslaviska naivisterna, som jag mindes och minns så tydligt från, ska vi säga, 1970-talet, låg mycket nära en nästan fotografisk realism i sina målningar och idén att måla på glas gjorde detta ännu tydligare. Titta här och säg om det inte är sant!

Davor gifter sig

Lördagen den 19 februari gifte sig Davor, min granne, som tillsammans med sin mor har en fläktfirma här i husets bottenvåning. R, Londi och jag var inbjudna till festens inledande del (ja, egentligen till hela festen, men hundar kommer ju inte in i kyrkan och inte heller på restauranger, inte utan vidare i alla fall) i brudgummens föräldrahem.

Huset var smyckat med två gyllene jätteringar och glada små ballonger:


här kommer Davor nerför trappan tillsammans med en musikanterna


brudgummens vackra mor Lucija i dans med brudgummens far


Londi i väntan på sådant som ”faller ner” från buffén


Davor sjunger och skålar

Flaggorna vajade hela tiden intensivt och så småningom flammade också bengaliska eldar:

Vi lämnade festen, när det blev dags för avfärd mot kyrkan. Bruden såg vi aldrig för hon skulle hämtas av brudgummen i föräldrahemmet. Efter vigseln pågick festen hela natten ända till sju på morgonen på restaurang Lido, har vi fått veta i efterhand.

Serien ”Sydslaviska författarskap”

Det må vara söndag, men här är vi tillbaka i vardagen efter en vecka av bröllopsfester, småresor och stadsvandringar tillsammans med R. Här under pausträdet kommer det säkert att dyka upp en och annan bild från de här färderna så småningom, men idag vill jag rikta blicken mot Salongen som just inlett sin sydslaviska serie. Så här lyder introduktionen:

Denna vår ska det få blåsa en sydslavisk vind genom Salongen – och kanske under längre tid än så. Vi kommer att publicera en rad texter som presenterar sydslaviska författarskap från olika tider i skön blandning. Vår förhoppning är att serien ska väcka intresse för sydslavisk litteratur hos en svensktalande läsekrets och i förlängningen ge upphov till översättningar av verk av författarna som ingår i denna svit. Skribenterna bakom texterna studerar svenska vid universitetet i Zagreb.

Och detta är den första texten i sviten: Sydslaviska författarskap: 1. Augustin ”Tin” Ujević


Londi blickar ut över Jadransko more