Blogg

Vårdag i Zagreb

Bodil Z 5 kommentarer

Nej, egentligen hade det väl varit mera ”arbetseffektivt” att stanna hemma igår med Rökstenen-Strindberg-kompendiet och Herta Müller-korrekturet, men solskenet och värmen lockade till annat, så jag tog Londi med mig upp till stan, till Gornji grad. Det var varmt nog för att sitta i skuggan. Jag hade min översättning av Herta Müllers essä ”Soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna” med mig och den gick jag igenom i all dess förfärlighet alltmedan jag drack varm choklad med vispgrädde. Om detta kan man tycka vad man vill.


Opatovina i halvskugga

Ifrån Opatovina tar man sig – via parken – lätt ner på Tkalčićeva, där kafélivet nu är i fullaste gång.

Och så upp till Gradec i strålande sol. Jag tror att solen lyste över hela Europa denna dag. (Jag berättar inte så detaljerat om vad man ser på bilderna, eftersom ni väl också är ganska hemma här vid det här laget.)

Kugghjulsbanans hus vilade sysslolöst i solen.

Och nere i den stora parken kring Tomislav-monumentet låg människorna i gräset glömska av allt.

Londi nosade bland lukterna.

Det var en vacker dag.

Från Håtunaleken till Nyköpings gästabud

Bodil Z 6 kommentarer

Jag medger att rubriken här lovar mer än texten håller. Nå, i alla fall har några avsnitt ur Erikskrönikan fått följa mig på min hastiga färd genom den svenska litteraturen. De här försmädligt hotfulla och ack, så suggestiva raderna ska naturligtvis vara med:

Minnes ider nakot aff Hatuna leek
Fulgörliga minnes han mik!

Thenne er ey bätre än hin.

Jag har ibland, faktiskt inte så sällan, undrat över varför det finns en sådan trollkraft i detta lilla stycke. Varför biter det sig in i minnet på ett sådant sätt?

Havet

Bodil Z

Nu har jag hittat bilden – visserligen inte Dalmazia, men dock Quarnaro – till dikten Ulisse av Umberto Saba:

Och här är orden:

Ulisse

Nella mia giovinezza ho navigato

lungo le coste dalmate. Isolotti

a fior d’onda emergevano, ove raro
un uccello sostava intento a prede,

coperti d’alghe, scivolosi, al sole
belli come smeraldi. Quando l’alta

marea e la notte li annullava, vele
sottovento sbandavano più al largo,
per fuggirne l’insidia. Oggi il mio regno

è quella terra di nessuno. Il porto
accende ad altri i suoi lumi; me al largo
sospinge ancora il non domato spirito,
e della vita il doloroso amore.

°°
Och här borta finns en översättning till svenska av dikten.

Kraljevica – en hastig återblick

Bodil Z

Innan vi for ut på Krk säkrade vi ett nattläger i Kraljevica på fastlandet inte långt ifrån brofästet. Jag låter nu tanken gå tillbaka till denna märkliga lilla stad eller by som vi först såg i milt guldmjukt vårljus och sedan efter en natt med skakande fönsterluckor i borans isiga famntag.

Här tittar jag ut över hamnen i morgontimmen, först mot borgen, för det är väl en borg?

och sedan mot varven och dockorna:

Och så – från en något högre position – mot de oljecisternbeklättrade klipporna bortom staden:

Det är något fascinerande vackert-brutalt i dessa vyer.

°°

PS Salongen erbjuder en ny sydslavisk text idag.

Landskapslagarna

Bodil Z 23 kommentarer

Jag arbetar vidare med min svenska litteraturhistoria och den antologi jag förväntas sätta ihop över tiden från Rökstenen till Strindberg. Och jag har roligt. Egentligen har jag kommit till ”fru Lenngren”, som Tigerstedt säger, men för att behålla eller skapa en helhetssyn kastar jag om och om igen blickar bakåt.

Idag vill jag med er återse två korta passager ur landskapslagarna. Det blev två, eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken jag skulle ta av texten om ärekränkning och den om mordbrand. Lyssna här till redligt kärva ord:

Om ärekränkning

Ger man okvädningsord åt man: ”Du är ej mans make och ej man i bröstet.” ”Jag är man som du.” De skola mötas vid tre vägars möte. Kommer den, som ord har gett, och den kommer ej, som ord har fått, då må han vara, som han blivit kallad. Han är ej edberättigad och ej vittnesgill, varken för man eller kvinna. Kommer den, som ord har fått, men icke den, som ord har givit, då ropar han niding tre gånger och gör märke på marken. Då vare denne så mycket sämre, som han sade det, som han icke tordes stå för. Nu mötas de båda med fulla vapen. Faller den, som ord har fått, för honom bötes halv mansbot. Faller den som ord har givit; ordförbrytelse är värst, tungan är huvudbane; han ligge ogill.

Äldre Västgötalagen

°°

Om mordbrand

Nu sägs om kasevarg. Går (en) man med brand eller eldföre och vill bränna annan mans kvarnhus, blir tagen med blåsande mun och brinnande brand och finnas därpå sex vittnen, då binde man honom och före honom till tings och ställe mot honom de sex vittnen, som voro där och sågo på. Sedan han är lagligen förvunnen, då bygge han upp kvarnen, lika god som den förut var, efter tolv mäns vittnesbörd, som sågo den, innan den blev bränd, och give därtill sex marker i böter.

Upplandslagen

°°

Jag försöker tänka mig hur dessa ord kan ha låtit, hur ansiktena som uttalade dem såg ut och vad någon där innanför tänkte. Det bor en stark poetisk kraft i uttryck som ”med blåsande mun och brinnande brand” och ändå är det så sakligt och direkt där som en grep eller kniv för att brukas av handen.