Som en undergrund läser jag nu Ola Klippviks Vikbodagbok II, sist på kvällarna på gränsen mot sömn och dröm, högst sju sidor per läsning. Jag vet inte om ni har läst denna märkliga väv eller fläta av familjevardag, tankar, läsning och världshändelser. Ibland undrar jag om formen håller eller om den kanske är besläktad med en sådan där ”låda med lappar”, som hade en kort och tvivelaktig glanstid, men jo, den håller, det finns någon som håller i trådarna med fast hand och vet att bygga med sina stenar. Det märker jag mer och mer.
Jag tänker nu – utan mellansnack – läsa hela sidan 44 för er:
VECKA 50. Konstant aktivitet vid fågelbordet; fibrer och fetter. Också barnen och jag äter frukost: rostade brödskivor med smör, ost och kaviar; havregrynsgröt, cornfalkes och müsli. Nötväckan (fågelbordets fantom; svart ögonbindel, mejselnäbb) saknas hos bröderna von Wright men återfinns hos Staav och Fransson. Vyyt-vyt. Femton minusgrader, snöfall. Bondepraktikan rekommenderar oss att bruka örter som styrka hjertat; solen löper i Stenbocken. På radion diskuteras USA:s nyfattigdom, statistik redovisas från Indiana där arbetslösheten sägs vara rekordhög. Great Lakes region. Tredje kusten. Indianland. Byter några ord med Ingemar vid staketet – han fyllde sjuttio i höstas. Så skumpar traktorn vidare genom snömassorna, över gärdet bort mot skogen. Han ska utfodra rådjuren; ställa ut en ensilagebal och allokera spannmål eller något annat kraftfoder i sitt jaktvårdsområde. Julkonsert i Häradshammars kyrka. Trångt bland kapporna och jackorna på krokarna i långhuset. Kissnödig, medger B när vi just har satt oss. Fortsatt rondellhundsdebatt. Maciej Zaremba ber retoriskt och kokett om att få ”hålla för näsan” inför Lars Vilks provokationer. På altartavlan Jesus med strålglans kring hjässan på en folktät gata i Jerusalem. Jag träffar på ett ord av Jean Genet (”man kan inte låtsas som om man skriver för sig själv”) som senare kommer att citeras av Edward W. Said.
Och så läser jag sidan 45 också:
VECKA 51. Äntligen en diagnos. G tycks lida av akalasi, en sällsynt muskelsjukdom, därav sväljbesvären, viktminskningen, bröstsmärtorna. Vi sammanstrålar på bilparkeringen utanför Blomsterlandet. I baksätet sitter B och pysslar med en rosa leksaksfågel hon fått inne på barnkliniken, syntetisk stjärt av påskfjädermodell; jag böjer mig in för att pussa henne på kinden. Av en slump hade man ringt från kirurgen. Vi har en lucka här – kan du komma? Fallet Wikileaks debatteras. 22 december. G kvitterar ut tre kartonger näringslösning med olika smaker: choklad, banan, smultron, vanilj. Distorsion. Hon tillgodogör sig drycken via sugrör, rapar, och tar sig för bröstet. Kring köksbordet sprider hyacinten sin skarpdoft. Julklappsinköp. Från Leksakslandet väljer jag en playmobilsats som jag vet att M kommer att älska (hästar, stall och fodergrindar; vattenhinkar, spannmålskärve och små rotfrukter med minimal monterbar blast) och så en legosats på samma tema till B. Från Ecco-butiken ett par svarta vinterstövlar i förhoppningsvis rätt storlek. Summa: 1897 kronor. I dörrposten mot groventrén hänger apelsinen i sitt röda bomullsband; perforerad med torkade kryddnejlikeknoppar. Gunnar Ekelöf skriver: Där, i det andra kungariket, ser jag / åskregn vandra, solregn driva snett över / vajande skördar, glittrande / floder i sitt forna lopp. Vintersolstånd.
Är de här två sidorna representativa för samlingen, undrar kanske någon. Jag vet inte, kanske inte helt, eller inte alls, men jag tycker om dem och jag har inte läst mer än 61 sidor (när jag publicerar detta, kommer det att vara några fler), så jag har inte valt mellan alla bokens sidor. Och jag hade ändå kunnat välja andra bland de lästa.
