Blogg

Zagrebparking

Ständigt närvarande i trafiken: Zagrebparking. Det går inte en dag utan att jag ser dess lastbilar eller bortsläpningsfordon på stadens gator. Rutinerat och raskt släpas felparkerade bilar undan som på löpande band.

Igår eftermiddag bestämde jag mig för att stunden var kommen för en fotodokumentation av en sådan här bortsläpningsscen.

Här hänger bilen ännu i luften:

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Här står den fast på flaket:

Jag såg RI på registreringsskylten. Rijeka. Ingen lyckad utflykt till huvudstaden. För sådant här är dyrt. Jag undrar om det här bortsläpandet är en av kommunens stora inkomstkällor.

Vid Sava och Savica

Under den gångna sommar- och solhelgen passade vi på att vandra utmed Sava ut till Savica. Där ute i det märkliga område som är en blandning av våtmark för fåglar, gamla delvis övergivna industrier och rekreationsområde för krigsveteraner upptäckte vi för en tid sedan en liten ”restaurang” där man kan äta en rejäl måltid med grillat kött, ćevapi, kobasice (korv), rå lök och lepinje (bröd) för bara 20 kuna (kanske 24 kronor).

Vi satte oss på små ”salongsstolar” vid ett litet runt bord med korgkant på betongplattan utanför ”restaurangen”. Solen gassade så kraftigt att vi fick ett slags försommarsolbränna igen. Och så kom då restaurangens själ ut med ett jättefat med alla de här läckerheterna. Steph, Toma och jag fick varsin gaffel, beställde en flaska Karlovačko var och så var måltiden igång. Londi och Maks låg i skuggan och väntade på sina godbitar.

”Och sen gick vi hem.” (som mina uppsatser i småskolan brukade sluta)


Maks, Steph, Londi och Toma


där på andra sidan ligger det vilda Hrelić

Damir Imamović

Igår kväll var jag på en fantastisk konsert med den bosniske sevdah-sångaren Damir Imamović och hans band:

Här kan nu höra en av hans vackraste sånger. Ja, den är alltså inte skriven av honom utan han har givit sin speciella röst åt den. Sångtextens diktare är okänd.

Dva se draga vrlo milovala

Na jednoj se vodi umivala

O jedan se peškir otirala

Jedno ljeto niko ih ne znade

Drugo ljeto svako ih saznade

Saznade ih i otac i majka

Majka ne da da se ljube dragi

Pa rastavi i milo i drago

Dragi dragoj po zvijezdi poruči

Umri draga dockan u subotu

Ja ću, junak, rano u nedelju

Što rekoše, to i učiniše

Draga umrije dockan u subotu

Dragi umrije rano u nedelju

Ukopaše jedno kraj drugoga

Kroz zemlju im ruke sastaviše

A u ruke zelene jabuke

Malo vrijeme po tom postajalo

Više dragog zelen bor nikao

A viš’ drage rumena ružica

Pa se vije ruža oko bora

Kao svila oko kite smilja

Kao svila oko kite smilja

Och här kan man hitta allt möjligt om och av Damir. Bland annat upptäckte jag nu att han spelar i Sverige snart: i Göteborg den 17 november, i Malmö den 18.

°°

PS Förslag: Läs novellen "Medaljongen" i Salongen.

Bablje ljeto

Bablje ljeto. Ja, det är det vi har nu, brittsommar, Altweibersommer, indiansommar… Igår hade vi 25° i skuggan och hela dagen var bara sol och blå blå himmel och värmen låg kvar långt in i kvällen. Londi och jag vandrade runt i Gornji grad med några vänner, människor och hundar. Vi satt någon timme i restaurangen Didov san (Farfars dröm), ja, utomhus förstås. Och sedan gick vi i planlösa slingor utmed Gradec’ gator och gränder, ner till parken Ribnjak och runt bland träden där. En härlig dag. Och den här ser ut att ta en liknande form med samma ljus och samma värme.


Grič – här finns en av väderstationerna i Zagreb


utsikt från Didov san


Markuskyrkan