Härom dagen samtalade jag med min dotter Alex, som sedan några år lever i Bologna, om skräcken för kontanter som verkar ha en speciell spridning i Sverige. Jag mindes hur jag försökte köpa tågbiljetter till Lübeck för Londi och mig förra sommaren. Först fick jag veta att stationen var ett omöjligt ställe för sådana inköp och sedan, när jag till sist hittade en resebyrå som sålde tågbiljetter, visade det sig att man där inte ville ta emot reda pengar, bara kort. Enligt Alex finns det numera banker i Sverige, där man inte kan ta ut pengar och uttagsautomaterna blir färre och färre. En amerikansk vän till henne beklagade sig nyligen över det svenska anti-cash-samhället. I USA har man tydligen inte gått lika långt för att inte tala om hur det är i Tyskland, där pengar fortfarande används vid de flesta inköp eller i Italien eller i Kroatien… Vi funderade över vad som händer, när pengar som man kan hålla i handen helt försvinner: man kommer inte att kunna handla av torggummor, man kommer inte på ett meningsfullt sätt kunna gömma lite pengar i madrassen (för de blir säkert snart ogiltigförklarade av bankerna), man kommer inte kunna gör små privata affärer där pengar är inblandade, det måste bli byte av saker i stället, man kommer inte att kunna ge en tiggare en slant. Och som min australiensiske bror, som jag sedan talade med om detta, sa, man kommer inte att kunna köpa ölen en i taget utan i stället en hel back på en gång på kort och det är ju inte lika trevligt.
Nå, det här vi sa till varandra är väl bara lite löst spånande och pekar väl knappast ut några katastrofala följder av kontanternas försvinnande. Men jag kommer inte ifrån att det kan vara något allvarligt och skadligt med detta. Om pengar som går att hålla i handen eller gömma i madrasser eller bildörrar helt försvinner, kommer allt kapital att finnas i bankerna och kontrollen över vad den enskilda människan äger i pengar kommer att vara absolut – från bankernas eller statens håll eller från statliga bankers håll. Och det kommer då sannolikt att uppstå parallella ekonomier – ja, de finns väl redan – den bankkontrollerade (om jag uttrycker det så för enkelhetens skull) och den för enskilda människor som helt eller delvis kommer att lämna den monetära ekonomin och alltmer gå över till byten av varor och tjänster. Eller är möjligen detta något bra? Fast det blir väl rätt komplicerat och ett återtåg från en från början praktisk utveckling. Om man till exempel vill köpa ett hus eller en lägenhet, vad ska man betala med? Guld? Smycken? Bilar? Mark? Och vad händer i sprickan mellan den penningbaserade ekonomin och byteshandeln? Kommer pengarna efter ett tag att bli värdelösa? Och handeln, kommer den att avstanna eller åtminstone sakta ner? Det är möjligt att detta har fördelar för jordens alltmer utarmade tillgångar, men många kommer kanske få hårdare liv. Och om man vill resa och inte har egen bil, hur ska man betala blijetten? Och har man bil, vad ska man köpa bensinen för? Bensin kommer kanske bli ett slags pengar. Så länge det finns bensin. Man måste kanske gå till fots mera. Eller rusta upp cykeln – för ett par bra läderkängor kanske eller med egna händer, det är väl bättre för kängorna behöver man väl.
Eller nej, om de här ekonomierna verkligen är parallella, alltså existerar sida vid sida, så kanske den där växande byteshandeln kan bli till ens ekonomiska frirum, det område där storebror Banken/Staten inte ser en och hur detta fria område sedan undan för undan kommer att växa är svårt att förutsäga… För bankerna idag ger inte några räntor att tala om, på sin höjd ”garanterar” de att de pengar vi har där ännu inte är ogiltliga.
er "ekonomiska tänkare"
