Blogg

Novembersolen häller vad den har över Londi och mig. Vi går längs gatan och våra skuggor sträcker ut sig.

Den gamla kvinnan som bor i det skraltiga huset bredvid hans – ja, ni minns kanske historian om söndagarna? – störtar sig fram mot sin grind så snabbt hon kan och tittar vädjande och samtidigt förvirrat på mig medan hon andlöst frågar ”Koji dan je danas?” (Vad är det för dag idag?) ”Četvrtak”, svarar jag lite tvekande, är det säkert att det är torsdag? tänker jag lite suddigt. Det här var alltså igår. Den gamla ler tacksamt och upprepar dagens namn och fångar på så sätt in den. Jag ler lite tillbaka och Londi drar i kopplet och vi fortsätter trottoaren fram. Solen lyser och lyser och jag släpper den gamla kvinnan med tanken medan Londi häftar fast nosen vid något brunt på marken. Jag säger något omständligt om att allt inte går att äta, då plötsligt en stark röst tränger sig in i min sfär: ”Dann darf ihr Sohn keine echte Jüdin heiraten.” Jag ser upp. Två långbenta damer i kappa och kjol drar förbi oss med snabba steg. Jag låter de där orden gå igenom mig ett varv till samtidigt som jag undrar över kontexten.

Solig morgon efter en kväll på Babylon Café – november är mycket vacker i år. Och hur var det igår då? Som vanligt, fast lite annorlunda ändå.

Det slovakiska inslaget var större än vanligt, eftersom det pågår slovakiska dagar. Vi fick bland annat en slovakisk fraslista med fraser som Ako sa máš? (Hur mår du?), Mám sa dobre, d’akujem! (Jag mår bra, tack!). På baksidan fanns det en lista med falska vänner mellan slovakiska och kroatiska, till exempel: mrak(slov) oblak (kro) = moln. Mrak på kroatiska betyder ”mörker”. Och stan (slov) šator (kro) = tält. På kroatiska är stan detsamma som ”lägenhet”. Här kan man kanske hitta på en spännande fras där ”mörker i lägenheten” plötsligt blir ”moln i tältet”.

Annars var det kanske lite mindre babyloniskt än vanligt. Språken som talades var förutom slovakiska ungerska, portugisiska, ryska, svenska och kroatiska. Vid det svenska bordet drack vi det montenegrinska ölet Nikšićko. Först pratade vi om den svenska regeringens märkliga beslut att dra in stödet till svenskundervisningen i världen. Vi funderade över olika stategier att vända det elakartade förloppet. Men sedan gled vi in på lyriköversättningar, kroatisk barnlitteratur, vad vi kan göra för att Ikea (som ju finns i en utkant av Zagreb sedan några månader) ska förstå att de inte ska leta efter översättare mellan engelska och kroatiska (vilket företaget här gör) utan efter översättare mellan svenska och kroatiska. Jag fick veta något om hur den ungerska som talas i Baranja avviker från standardungerskan. Och på slutet sa vi något om Vukovar-dagen och det är en sorgehögtid och allt mindre något som det går att pumpa nationalism i.

Källarvåningen i Kino Grić, där Babylon håller till, är en suggestiv miljö med mörka gångar och smygande ljus.