Ja, vi kom fram, igår kväll var det. Det blev en både underbar och förfärlig resa och nu är jag utmattad och vill därför bara peka ut några hållpunkter eller grundlinjer från färden.
Vi började med att stiga på tåget i Zagreb klockan sju på morgonen i onsdags. Våra biljetter räckte till Villach och att vi tog den vägen i stället för rutten via Graz berodde på banarbeten. Allt var egentligen bra utom det att Miki inte hade bajsat under morgonrundan, så trots att vi hade bra platser och alla var vänliga mot oss satt jag som på nålar under de fyra timmarna. Men vi klarade det och nådde Villach utan några missöden. Där vilade och promenerade vi lite smått i en dryg timme och jag köpte biljetter till Wien och så steg vi på igen och färden kom att ta närmare fem timmar. Det var svårt bara på slutet efter Wiener Neustadt då det blev väldigt trångt. Sedan tog vi en stadsbuss till Lerchenfelder Straße där Imelda bor. Mot slutet av den färden blev Miki ganska orolig och någon sa något om att han saknade ”Beißkorb” och jag kände hur det kröp i mig, men nu ska jag inte uppehålla mig vid detaljer. Vi kom fram och på kvällen promenerade vi med Imelda bort mot Rathaus och allt var som en saga i mörkret.
Så sov vi oss igenom natten och på morgonen försökte jag köpa biljetter till Brno på Hauptbahnhof, men vi blev utmotade för att Miki inte hade den där eländiga munkorgen på sig. Vi äger alltså en, men han får panik av den. Så vi smög in bakom några pelare och till sist lyckades jag – med hjärtat i halsgropen – att köpa biljetterna. Påstigningen blev sedan nervös men jag bet ihop och hoppades att det skulle bli bättre i Tjeckien. Vi korsade gränsen vid Břeclav och så var vi i Tjeckien och till en början gick det bra, ja, faktiskt ända till Brno, där vi steg av och möttes av René som vi åt lunch med. Vi tog också en liten promenad och såg de vackra dubbelspirorna på avstånd bakom en mur. Allt är ju så avlägset och nära under sådana här färder. Ja, och så bröt vi upp, lyckades köpa biljetter till Prag, steg på tåget och iväg bar det. Snart insåg jag att Tjeckien är lika illa som Österrike när det gäller munkorg och därmed lika illa för Miki och mig på tåg. Vi fick en tillsägelse och sedan en till och jag låtsades fumla med korgen och hittade på undanflykter, lögner och frågor. Färden blev svettig och nervig men vi klarade oss och vi nådde Prag, där Peter mötte oss och vi strax därefter for ut till Hostivař, en by som blivit förstad till Prag. Där skulle vi hyra ett rum hos en vän till Peter. Kvällen rullade iväg med ett besök på en restaurang och slutade i en underbart förvildad koloniträdgård, där vi drack öl i mörkret under träden med för mig okända människor. Miki fick vara helt fri eftersom stängslet runt omkring var absolut tätt. Han for runt växthusen och träden som ett ulligt klot och jonglerade skickligt med benbitar som han grävde upp. Jag tror han upplevde lyckan.
Det blev natt och vi som stenar. Nästa morgon mötte vi Peter i Prag och han var moraliskt stöd vid biljettköpet. Jag valde Dresden som första destination. På tåget blev vi inledningsvis trakasserade för den saknade munkorgen. Jag ljög och smet och fumlade, men så kom vi över gränsen till Tyskland och lagarna ändrades. Lagar har inget med rätt och orätt att göra utan bara med människans taffliga försök att ordna sin värld och åker man över många gränser märker man hur godtyckliga dessa lagar är. Nå, vi for längs Elbe och såg de vackra sandstensbergen. När de yttre hindren försvann skapade Miki inre hinder och resans slut blev rätt odrägligt, men så steg vi av, gick lite hit och dit och köpte biljett till Berlin, steg på ett nytt tåg som blev ganska trångt och fullt efter ett tag, men vi nådde också Berlin. Vi steg av och märkte att man kunde köpa bussbiljetten ut till Rosenthal, där Jelena och Arne bor, på bussen. Så härligt praktiskt! Vi färdades sedan ganska länge i något som verkade som en halvcirkel, men kanske hade det bara med jordens lutning i världsrymden att göra. Så var vi framme vid Haupstraße och började leta oss fram längs en stig bakom en vacker liten kyrka. När vi nådde huset var Alex redan där, ditflugen från Sardinien. Jelena och Arne var på fest, men vi hade huset och efter en promenad bland koloniträdgårdarna strax intill föll vi i sömn i vårt gästrum. Nästa gick vi en härlig runda med Jelena i lantliga markerna runt omkring.
Vi köpte en Schönes-Wochenende-Ticket för oss alla tre och for i väg mot Flensburg med anhalter i Rathenow, Stendal, Uelzen och Hamburg. Framme i Flensburg tog vi in på vårt hostel och gjorde staden och kvällen till vår. Allt var mycket lättare nu när vi var tre. Och Flensburg är mycket vackert. Och jag orkar inte berätta mer.
Sista resdagen gick genom Danmark över Fyn och Själland och vi njöt av de gröna havsvikarna och blickarna ut över havet. Och på kvällen nådde vi slutligen Varberg, som var vår resas mål. På kvällen satt vi länge vid bordet i trädgården på Höbacken.
