Igår eftermiddag gjorde Alex, Miki och jag en utflykt med Nilla till det halländska inlandet. Ett av de bästa ögonblicken upplevde vi på terrassen bakom Ästads vineri med varsitt glas härlig äppeldryck gjord på ingenting annat än äpplen. Vi satt i skuggan och spanade ut över markerna. Landet var torrt som nästan överallt annars här nu, men vattnet i dammarna blänkte uppfriskande. Vad finns det egentligen i de där dammarna? undrade vi.
Efteråt gick vi längs en slingrande väg ner genom hagarna ner till Byasjön, där vi hittade en helt egen plats. Där slog vi oss ner under några timmar som kom att förklädas till en oändlighet. Vattnet i sjön var behagligt varmt utom på den plats, där vattnet från dammarna mynnade ut. Där var det behagligt kallt och Miki valde det stället till att släcka törsten och svalka tassarna.
Vad vi gjorde går inte att säga med bestämdhet, men ungefär så här var det nog: Vi simmade, låg och gungade på bryggorna, vadade utmed stränderna, satt under träden…
När eftermiddagen vände mot kväll plockade vi ihop våra saker och vandrade tillbaka uppåt längs den lilla vägen. Länge stod vi sedan och lät blickarna leta sig ner emot sjön igen.
