Per Nilson, som har förlaget perenn i sin hand, gjorde den här sommaren en resa som jag gärna också skulle vlija göra – ja, en liknande resa i alla fall. Galizien (jag skriver det med ”z” för att skilja det från det västliga Galicien, det som ligger norr om Portugal) har under ganska många år varit en fascinationsvärld för mig, ett land jag vill komma till men samtidigt drar mig för att resa till, kanske för att jag vill ha det kvar som något att vänta på. Nu reser jag dit genom någon annan. Jag lovar er att det är resan (läsningen) värt, även om det tar en stund, men tiden är inte så piskad eller snålt tilltagen i den del av världen vi kommer till här. Se, ett utdrag ur texten ”En resa i Galicien, Bukovina och Karpato-Rutenien sommaren 2007”:
Vi såg vackra jugendhus och jugendportar, promenerade längs Kopernikusgatan och gick förbi konstgalleriet som var inrymt i Potocki-palatset, en byggnad som liknade ett franskt slott. I Judiska anekdoter av Karel Poláček kan man läsa om makarna Paschkes som i konstgalleriet i Lvov beskådade Lukas Cranachs tavla Adam och Eva; hängde den där inne? Via universitetet kom vi till kyrkan Svati Juri (Helige Georg). Då hade vi just gått förbi en stor härlig park. Lviv är känd för att vara en grön stad. Jarek berättade att mammorna gärna drog sina barnvagnar här före kriget, och i samma veva sa han något om poeten Adam Zagajewski, att det fanns något av detta i hans lyrik. Något åt det hållet. Jarek ville fotografera parken men fick vänta på att några tunga, otympliga lastbilar av sovjetiskt snitt skulle masa sig uppför backen.
Och här några av bilderna från resan med tillhörande undertexter:
Rådhustorget i Lviv
Snjatyn, den första staden i Galicien efter det att vi lämnat Bukovina.
I Rachiv
Och här för er som har den långa andningen – hela texten.
• • •
PS. För något år sedsan skrev jag två texter som har anknytning till Galizien här:
