Vom Feinsten. Abends und nachts. Leider verwackelt, verschwommen.
Synd att mitt kameragrepp är så lamt och att kameran inte vet att kompensera mig bättre…
Blogg
Berlinbilder
Ja, "Berlinbilder" är kanske ett alltför vitt begrepp för det som kommer här. ”Bilder från Prenzlauer Berg” skulle man kunna kalla det eller ”Bilder från sydänden av Prenzlauer Berg”, fast någon bild skulle kanske smita utanför både den ena och den andra av dessa definitioner, så rubriken får vara kvar.
Kulturbrauerei
blick ut mot Greifswalder Straße
tro det eller ej, men den här ruinen är bebodd och det alls inte på något fattigt sätt
Volkspark Friedrichshain
symboll
Blick från Farø
Jag börjar med en bild från hemvägen från Berlin, Frankfurt/Oder och Słubice – gårdagkvällens blick från Farø tillbaka söderut mot Falster. Egentligen är det konstigt att jag tänker så sällan på den här fascinerande danska övärlden. Det är en värld i miniatyr, men ändå en storslagen värld – himmel och hav och tunna landremsor som känns lockande – ”här kunde man bo, här kunde man gå” – när blicken får glida över gårdarna, fälten och träddungarna där.
Skrivuppehåll
Strax ger jag mig av ifrån min vanliga plats här i fönstret med blick mot skogsbrynet, för att resa till Berlin. Ungefär en vecka stannar jag där.
Under den tiden kommer livet att stå stilla – eller i alla i det närmaste stilla – här under pausträdet.
På återseende!
Gerstl & Wimmer
För ett tag sedan upptäckte jag en vild och spännande österrikisk blogg om litteratur, kultur och en massa obegripligheter – den heter in/ad/ae/qu/at. Bland kategoribeteckningarna hittar man sådant som ”tödliches”, ”wiener wäsche” och ”musée imaginaire”. En poet som ofta dyker upp eller som ofta kommer att dyka upp (har jag fått veta) är Elfriede Gerstl. Mannen som styr över bloggen heter Herbert J. Wimmer.
Här kan ni titta in i ”salon littéraire” och här presenteras Elfriede Gerstl och här lånar jag ett kort från henne (jag ska höra med Herbert J. Wimmer om jag alls får ha det här under pausträdet):
Jag har läst dikter av Elfriede Gerstl ur diktsamlingen ””mein papierener garten” här förr. Idag vill jag läsa den om litteraturens uppgift – litteraturens uppgift är litteratur:
die aufgabe der literatur
ist literatur
sie kann nicht nageln
nicht kegeln
nicht bügeln
nicht vögeln
nichts regeln
nicht aufklären
nicht abklären
denn wenn der leser nicht will
dann gibts gar nix
bestenfalls macht literatur
lust auf literatur
mehr literatur
andere literatur
oder mehr vom selben
Om ni vill läsa några dikter som varit med här tidigare, så sök er hit-hit-hit-hit:
Och i Salongen finns den här texten om Gerstl med insprängda diktcitat.