Gerstl Wimmer Zalesky
Blogg
Klaus-Jürgen Liedtke: Die versunkene Welt
Igår hittade jag ett stort brunt paket i brevlådan. Inne i paketet fanns den här boken:
Inne i boken låg ett brev till mig som läsare:
Liebe Kolleginnen und Kollegen,
Klaus-Jürgen Liedtkes ”Die versunkene Welt” ist nicht nur eine große Erzählung über Heimat, Flucht und Vertreibung der Menschen eines ostpreußischen Dorfes. Dieses Buch ist das Ergebnis einer jahrzehntelangen andauernden akribischen Recherche, das Ergebnis einer Suche nach der Annäherung an eine Wahrheit, die verborgen hinter Geschichten und Mythen, hinter Fragmenten und verlassenen Orten, Schritt für Schritt, im Prozess des Sortierens und Zusammensetzens, des Nachspürens und Hervorholens, pendelnd zwischen Fakten und Fiktion ans Licht getreten ist.
Ich wünsche Ihnen eine erkenntnisreiche und wundersame Lektüre.
Mit den besten Grüßen
Uta Niederstraßer
Klaus-Jürgen Liedtke är mest känd som lyriker och som översättare: Han har översatt hela Gunnar Ekelöfs verk till tyska och för det har han bland annat blivit tilldelad Paul-Celan-Preis.
”Die versunkene Welt” (Den sjunkna världen) är en bok om den lilla byn Kermuschienen i Ostpreußen, om dess människor och dess historia. Den handlar om flykt och fördrivning, men är också en noggrann rekonstruktion av den värld som Kermuschienen en gång var. I tjugo år har Liedtke arbetat med att samla dokument, brev och muntliga berättelser. Han har på en rad platser i världen sökt upp människor som en gång levat i byn eller som känt eller känner någon som en gång bott där. Han har sammanställt deras historier om livet i Kermuschienen, om traditioner, personlig lycka och olycka, om katastrofer och om detta mikrokosmos’ undergång.
Jag börjar nu läsa den här boken och märker redan i det första kapitlet, ”Otto Steinke”, att det är något särskilt med språket här. Det ”låter” liksom om texten och jag tror att den faktiskt ”talar” (en stiliserad form av) en nu kanske utdöd ostpreussisk dialekt. Liedtke har alltså – verkar det som för mig så här vid första titten – också försökt sig på att rekonstruera själva språket i sin ”Kermuschienen-rekonstruktion”.
Längre fram när jag har läst mig in i boken ska jag berätta mer.
•••
PS I Salongen finns nu text nummer tre i vår ekmanska skogsserie.
Det som blev kvar
För ungefär två månader sedan påbörjade man i skogen här intill en stor avverkning. Det hotfulla ordet ”slutavverkning” föregick det hela. Sedan for de stora tunga maskinerna in i skogen, träd och buskar fälldes i massor eller rycktes upp av bara farten, marken revs och slets sönder och maldes till lergröt, stigarna utplånades och landskapet avidentifierades.
Så här ser det ut där skogen nyss stod:
Och här gick för inte så länge sedan en stig bland granarna, stigen till Hagatorpet:
Och detta är vad som är kvar av älgen
som jagades över hyggets lermark:
Sen begravning
På tjeckisk TV visade man igår en begravning. De som begravdes hade varit döda i sextiotre år. Under en del av mellantiden hade dessa 5500 döda förvarats i zinklådor i en militär lagerlokal.
De döda är tyska soldater som dog på tjeckiskt område under andra världskriget. Igår begravdes de vid en högtidlig ceremoni på krigskyrkogården – ”för alla krigets offer” – i Cheb. Tyske ambassadören och Chebs borgmästare var närvarande.
Det tjeckiska kommunistpartiet är emot detta, eftersom ”det kan utnyttjas av fascisterna”.
Kartan här är visserligen från 1920, men längst i väster, strax under ”ölöppnaren”, ser ni Cheb.
PS Här och här finns fler bilder och mer text (på tjeckiska).
Sakta doppar jag mig i sömnens hav
Jag har upptäckt en ny lyriker: Ludmila Marjańska (1923-2005). I samlingsvolymen ”Jag i första och sista person – 20 polska kvinnliga poeter” finns några dikter av henne. Av någon anledning – eller utan kanske – fastnade jag inte förrän igår på de här sidorna i boken, men nu vet jag nästan inte vilken av de nio dikterna jag ska välja att visa upp här. Jag väljer ändå:
Sakta doppar jag mig i sömnens hav
andas försiktigt
för att inte förbruka mitt syreförråd
Silverfiskar smiter ut ur springorna
Bakom ett korallrev lurar
det förflutnas haj
Jag är sargad
blöder som en trettonåring
Hitlockade pirayor
närmar sig
Lättad flyr jag
till den andra världen
Strålkastarskenet släcker drömmen
det är midnatt
i livet
i verkligheten
Med en sten om halsen
flyter jag upp från drömmens botten
till ytan
halvdöd
Dikten är översatt av Lisa Mendoza Åsberg
