Sen begravning

På tjeckisk TV visade man igår en begravning. De som begravdes hade varit döda i sextiotre år. Under en del av mellantiden hade dessa 5500 döda förvarats i zinklådor i en militär lagerlokal.

lager

De döda är tyska soldater som dog på tjeckiskt område under andra världskriget. Igår begravdes de vid en högtidlig ceremoni på krigskyrkogården – ”för alla krigets offer” – i Cheb. Tyske ambassadören och Chebs borgmästare var närvarande.

begravning 1

begravning 2

Det tjeckiska kommunistpartiet är emot detta, eftersom ”det kan utnyttjas av fascisterna”.

karta
Kartan här är visserligen från 1920, men längst i väster, strax under ”ölöppnaren”, ser ni Cheb.

PS Här och här finns fler bilder och mer text (på tjeckiska).

13 tankar om “Sen begravning

  1. Men de döda soldaterna har inte legat på en militärbas i alla dessa år. Först efter murens fall började en tysk förening som heter Volksbund Deutsche Kriegsgräberfürsorge gräva ut dem som hade begravats överallt i Tjeckien under de sista krigsmånaderna. Syftet av detta var att soldaterna skulle få en riktik gravplats på en Soldatenfriedhof. Men sedan blev det problem, eftersom ingen stad i Tjeckien ville egentligen ha så många tyska soldater på sin kyrkogård… [Här](http://www.radio.cz/de/artikel/110313) och [här](http://www.frankenpost.de/nachrichten/regional/laenderspiegel/art2388,926621) finns texter på tyska.

    Intressant är kanske att den där tyska föreningen staden Cheb fortfarande kallar [Eger](http://www.volksbund.de/presse/aktuelle_infos/?id=217&sort=3600).

  2. Jag stoppade in orden ”en del av” i tredje meningen, så nu är det väl korrekt. Tack för länkarna!

    Varför är det intressant att man fortfarande kallar Cheb för Eger på tyska? Det är väl det tyska namnet? (Man kallar ju fortfarande Milano för Mailand på tyska.)

  3. Njaaa… Men detta är lite känsligare om det gäller städer som tidigare varit tyska. Att använda det tjeckiska namnet visar att man inte alls har några revanchistiska tankar. Och en sådan officiell organisation skulle nog visa detta tydligt. Du har ju också skrivit att de begravades i Cheb. Så heter staden idag. Men kan inte begrava någon i Eger. Eger finns inte längre.

  4. Ärligt talat så tror jag inte att revanschism sitter i att man använder ett visst geografiskt namn. Snarare tror jag att det kan leda till revanschism om man försöker utplåna gamla namn och därigenom utplåna historien. Det är bland annat det jag talar om i artikeln [”Exil och minne”](http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=755022). Städers och länders skiftande historia ska inte glömmas eller gömmas. Frasen ”Eger finns inte längre” tycker jag låter otäck.

  5. Okej, det var inte rätt ordval. ”Eger finns inte just nu” uttrycker det kanske bättre jag menar. Att byta namn har ju ofta en speciell betydelse. Man byter identitet, och den staden har bytt nationalitet. Jag tycker det är olika saker: att det finns tyska namn på andra städer som Roma, Milano, Nice – och att det finns städer som har bytt nationalitet. Om någon säger ”Jag är född i Breslau”, så visar det för mig att han är född i en tid då staden hette Breslau och var tysk. Det är en objektiv sanning, och det går inte att ändra i efterhand. Just nu kan man inte bli född i Breslau, man skulle i alla fall inte få något födelsebevis med det namnet på och i passen skulle det inte heller stå. När jag säger ”Jag har varit i Leningrad”, så stämmer det, eftersom jag var där när staden hette så. Idag kan man inte boka flyg till Leningrad.

    Jag tycker verkligen att man skulle vara lite varsammare med språkvalet i detta samband. Det är den tjeckiska staden Cheb som nu tar emot alla dessa döda soldater, och det var inte borgmästaren av Eger som var med. Det finns ju trakter som är tvåspråkiga och alla platser har dubbla namn. Helsingfors/Helsinki till exempel. Men Böhmen är inte tvåspråkig. Och en sådan officiell organisation som Kriegsgräberfürsorge skulle nog visa respekt inför den tjeckiska staden och tilltalar den med rätt namn.

  6. Jag lutar nog litet åt Keris åsikt här (men inte helt och hållet). Jag tycker det är litet obehagligt när man i Österrike talar om Pressburg och Laibach. Som en parentes kan jag nämna att det finns någon sorts internationell förordning om vägskyltar som säger att man skall använda de namn som platserna heter i sitt eget land. Därför har vi massvis med skyltar här som visar till Praha, Brno osv. Det retar upp lokalbefolkningen ibland.

    Å andra sidan finns det ju en (viktig) historisk aspekt. Får jag kanske lätta upp detta allvarliga ämne med två vanvördiga citat. Först Falstaff, fakir:

    Wallenstein var visst ej feger
    men han dog dock uti Eger

    och den klassiska:

    Why Constantinopel got the works
    is nobody’s business but the Turks

  7. Bodil, i ditt senaste inlägg skrev du om ett landskap som avidentifierades. Runt omkring Tyskland finns en hel del landskap som omidentifierades efter andra världskriget – och ett mycket synligt tecken är namnen på orter och platser. Att man har accepterat detta skulle man nog visa i språkvalet. Så är verkligen min åsikt. Det har ingenting att göra med att vi säger Mailand och Nizza. (Och att man säger att man reser till Böhmerwald och inte till Šumava, det beror bara på att det sistnämda är så svårt att uttala… 😉

    Nu har jag läst Bengt Os kommentar – och jag kommer på en dikt som finns vid Egerkällan:

    Als der Knabe kam zur Eger:
    ”Eger, sprich, wo eilst du hin?”
    ”Zu der Elbe”, rauscht es reger,
    ”Zu der Elbe muß ich zieh’n!”
    Als der Knabe kam zur Elbe,
    war die Antwort inhaltsschwer;
    Donnernd braust zurück dieselbe:
    ”Und ich muß ins deutsche Meer!”
    😉

    Den är från 1924 – titta [här](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/8f/Egerquelle.jpg).

  8. Då menar du väl i konsekvensens namn att man som polack inte får säga ”jag åker till Lwów” om man åker till den stad, vars officiella namn nu är Lviv (fast med andra bokstäver)?

    Det du pratar om har inget med varsamhet att göra. Du vill föreskriva människor hur de ska benämna en stad. Jag ska ge ett exempel: Jag har en god vän i Brno. Det är en gammal dam, som är helt tvåspråkig. När hon talar tyska säger hon Brünn om sin hemstad och när hon talar tjeckiska säger hon Brno.

  9. Keri igen,
    landskapet i min senaste text har avidentifierats, inget finns kvar av dess historia, träden finns inte mer, stigarna är borta. Om man rensar ut gamla namn på orter sker en liknande avidentifiering. Historien raderas ut. Jag ser inget gott i detta. De gamla tyska namnen är inte skapade av nationalsocialismen.

    PS Resonemanget om Šumava och Böhmerwald låter på mig lite grumligt i det här sammanhanget – till och med som skämt.

  10. Det är förmodligen lite bredvid ämnet men här i Frankrike är man ju rätt pigga på att lägga till namn på platser som redan har namn, visserligen rakt igenom franskt, men ta klassikern Charles de Gaule, det är alltså namnet på stjärnplatsen Etoile och det är namnet på flygplatsen Roissy, det här är visserligen inte städer men det pekar på ett förhållninssätt. Man tar inte bort, blir det mer lägger man till, på så sätt får platserna skikt av namn som speglar historien.

    Namn är ju för övrigt ofta något som kan bli kvar mycket länge i själva landskapen, där kan jag mest om Sveriges historia. Många ortsnamn har rötter i tiden före kristendomen och även här ser man lagren av tid i namn och gränser.

    I och för sig kan jag tänka mig att det i dessa områden där det pågår eller har pågått maktkamp kan bli känsligt med namn och möjligen ett ställningstagande att använda ett visst namn, men jag kan aldrig se att man kan påtvinga en plats (eller en människa för den delen) ett namn? Propsar man på att fortfarande kalla St Petersburg för Leningrad så är man helt enkelt inte med på den nuvarande historieskrivningen. Likaså fanns det säkert åtminstone exilryssar som vägrade säga Leningrad då staden officiellt hette så.

    Samtidigt har ju namn också på platser en stor betydelse. Namnbyte är något av pånyttfödelse, vad gäller platserna bygger denna pånyttfödelse då även på att ALLA som bor där är med på noterna.
    Och så är det sällan. Det gäller ju inte bara namnen utan hela historieskrivningen.

  11. Jag sa inget om att rensa ut gamla namn. Och när en gammal dam upplevde olika tider och namn på sin stad – javisst, då är det ju helt naturligt att hon säger Brünn och Brno.

    Föreskriva vill jag i alla fall ingen någonting. Jag tänkte bara att tyskarna som förorsakade två stora krig skulle inte tilltala en stad som NU heter Cheb med ett gammalt tyskt namn – om staden tar emot just tyska döda soldater.

    (Ska resa bort nu över helgen. Inga flera kommentarer alltså…)

  12. Jag vågar mig kanske på ett litet sidospår jag också? Min erfarenhet av den totalitära staten kommer mest från Albanien, och där har jag råkat ut för lustiga saker som egentligen bara är olustiga. Så länge landet, partiet AAP och diktatorn Enver Hoxha var allierade med Kina döpte man massor av ställen till Mao Tse Tung (som det stavades då); elverk, fabriker, dagis, torg etc.
    Jag var i landet när brytningen kom 1978 och trots min ungdom hade jag en journalistisk instinkt som sa mig att jag skulle passa på att ta reda på lite saker. Så jag bad min chaufför och överrock att bli körd till Elbasan där det stora textilkombinaten Mao Tse Tung låg. Han stirrade på mig, skakade på huvudet och sa att ett sådant kombinat ej fanns. OK, tänkte jag och frågade: kan du köra mig till det kombinat som förr i tiden hette Mao Tse Tung. Samma reaktion, finns inget och har aldrig funnits något.
    I Albanien suddade man helt enkelt ut allt som bytt namn. Det fick inte ens finnas i det förflutna. Historien skrevs om, fotografierna retuscherades etc. Som i alla andra östdiktaturer, förmodligen också med all säkerhet i DDR och Tjeckoslovakien.
    Jag blev mest bedrövad av det, och fick aldrig en chans att fråga de många arbetarna vid kombinatet vad de tyckte om namnet och brytningen med kineserna. För övrigt är det just kineserna som kallar Stockholm för Sidergermo.

  13. Keri, du ”föreskriver” alltså inte, men du tycker – det kan man väl i alla fall säga att du gör? – att man som tysk inte ska få säga Eger om Cheb. Vad är det som ger dig rätt att tolka användningen av det tyska namnet som revanschism eller brist på ”varsamhet”? Revanschism har inte sitt säte i namn eller folkslag utan i inställningar.

    Thomas,
    jag prövar att tänka mig själv som född i Sidergermo.

Kommentera