Blogg

Rilke: Wunderliches Wort

Kanske har jag aldrig läst någon Rilke-dikt här under trädet. Vilken ska då bli den första? Jag väljer den här om tiden och den hemlösa oförgängligheten som tar sin tillflykt till det vilda hjärtat. Den första strofens början talar om det besynnerliga med uttrycket ”fördriva tiden”, då det svåra ju är att hålla den kvar. Nej, jag vågar mig inte på att översätta den. Kanske finns det redan en svensk översättning?

Wunderliches Wort

Wunderliches Wort: die Zeit vertreiben!
Sie zu halten, wäre das Problem.
Denn, wen ängstigts nicht: wo ist ein Bleiben,
wo ein endlich Sein in alledem? –

Sieh, der Tag verlangsamt sich, entgegen
jenem Raum, der ihn nach Abend nimmt:
Aufstehn wurde Stehn, und Stehn wird Legen,
und das willig Liegende verschwimmt –

Berge ruhn, von Sternen überprächtigt; –
aber auch in ihnen flimmert Zeit.
Ach, in meinem wilden Herzen nächtigt
obdachlos die Unvergänglichkeit.

Rainer Maria Rilke

berg

Här med musik.

Träden

Vi går i skogskanten och tittar ut över åkrarna, Londi och jag. Just nu är vi i den här stumma januarivåren som föregår vintern, för snart blir det vinter, med eller utan snö.

åker

Alldeles nyss har de varit här och avverkat igen, inte så grovt och hänsynslöst destruktivt som i höstas, men jag kan ändå inte låta bli att känna vemod inför anblicken av varje nyfällt träd. Det här var en stor präktig gran. Jag tittar på årsringarna och låter pekfingret glida över dem och de ojämna sågspåren. Barren ser fortfarande alldeles friska och levande ut:

gran

Jag tittar på andra träd som är borta och märker att man inte kan titta på det som är borta, att minnet inte kan återskapa mer än på ett vagt sätt. Var det här aspar? Eller vilka träd är det som har den här gula färgen i sitt inre? De stod alldeles i kanten av åkern, för nära kanske.

asp?

De liggande träden, det kringspridda riset och de tomma stubbögonen fyller mig med sorg. Som väl är finns Londi vid min sida och hon sörjer nog inte utan gläder sig i stället över avbrutna grenar.

Londi

Papegojans fråga

När vi tänker oss en papegoja, ser nog de flesta av oss en varelse med färgsprakande fjädrar framför sig och vi hör en irriterande distinkt röst mata ut en flod av obegripna härmord genom den böjda gula näbben. Nu vet jag att en papegoja kan vara något helt annat, för jag har stött på en grå en som förstår orden han uttalar.

bok

Jag läser boken ”Djurvänskaper i ljuset av den nya biologin” av Evelyn Sokolowski och jag befinner mig i ett stycke som handlar om att det finns ”anledning att i viss mån ifrågasätta de mentala hierarkier inom djurvärlden som länge betraktats som självklara”. Det är här jag hittar den grå jakon Alex:

[I sin bok ”Djurens språk” refererar professor Per Jensen en sådan studie.] Föremålet var papegojan Alex, av arten grå jako. Papegojor har ju i sådana studier den fördelen gentemot andra djur att de kan lära sig vårt artikulerade tal. Det sensationella är att Alex inte bara babblade utan också förstod det han pratade om. Då han en gång såg sig i spegeln frågade han forskarna ”Vilken färg?” – en fråga som forskarna tidigare ofta ställt till honom. Deras svar utökade hans repertoar med färgen ”grå”, som han sedan tillämpade helt korrekt i andra sammanhang.

Konfronterad med en hög av föremål som skilde sig i fråga om material, färg och geometrisk form kunde Alex ge rätt svar på frågor som ”Vilken form har det gröna papperet?”. Därmed visade han sig klara uppgifter som är i nivå med vad man väntar sig av barn på lågstadiet.

Kanske är det så här med mycket annat vi också tror oss veta…

Shein vi di levóne

För några år sedan köpte jag mig ett häfte med sånger på jiddisch, som jag bläddrar i ibland. Det här:

bok

Jag väljer en liten vistext som en och annan av er kanske delvis förstår utan att läsa den svenska prosaöversättningen som följer under månen. Översättningen och transkriptionen till det latinska alfabetet är gjorda av Lennart Kerbel:

Shein vi di levóne

Shein vi di levóne,
líchtig vi di shtern,
fun himl a matóne
bístu mir tsúgeshikt.

Main glik hob ich gvúnen,
ven ich hob dich gefúnen.
Du shainst vi tóiznt zúnen,
hóstu main harts baglíkt.

Dáine tséndelech, vaise pérelech,
mit dáine sheine oign,
dáine chéndelech, dáine hérelech,
host mich tsúgetsoign.

Shein vi di levóne,
líchtig vi di shtern,
fun himl a matóne
bístu mir tsúgeshikt.

Chaim Tauber & Josef Rumshinski

måne

Skön som månen

Skön som månen,
lysande som stjärnorna,
från himlen som gåva
skickades du till mig.

Min lycka vann jag
när jag fann dig.
Du lyser som tusen solar,
du har fyllt mitt hjärta med glädje.

Dina små tänder, vita små pärlor,
med dina vackra ögon,
dina smilgropar, dina lockar,
drog mig till dig.

Skön som månen,
lysande som stjärnorna,
från himlen som gåva
skickades du till mig.