Blogg

Tänk om Ukraina förlorar, hur blir det i Europa då, hör jag någon säga. Först stelnar jag till, fastän jag någon gång i skräck sett detta framför mig. Sedan löper tanken vidare och det slår mig att just de – sådana som Noam Chomsky och Anders Björnsson och horder av liknande – som tävlar i att hitta vägar till kompromisser och förhandlingar med dem som dag för dag, natt för natt gör sig skyldiga till folkmord nog aldrig tänker i den riktningen för då försvinner ju tryggheten bakom den ukrainska skölden. Man bryr sig inte om denna sköld i sig, om den skadas, får sprickor, förlorar delar, men man vill ha den som skydd och tanken på att vara utan denna sköld förskräcker, så man låter bli att tänka den och man fortsätter frenetiskt att babbla om "fred", förhandlingar med ondskan, kompromisser med Satan. Alla som helhjärtat står på Ukrainas sida tänker på både seger och nederlag och vet att det är nödvändigt att Ukraina – utan att man rycker av minsta tå eller finger från landet – segrar. Ukraina måste segra.

Ryssarnas folkmord i Ukraina fortsätter. Också här i den fria världen har vi nu rätt många som villigt arbetar för putin och det ryska våldet. Jag har gjort det till en av mina uppgifter att undersöka texter skrivna av den här sortens människor. En vän visade mig nyss på en text med rubriken ”FRED”, en text skriven av Anders Björnsson. Kanske känner någon av er igen namnet. Eller uppsynen. Värt att notera är att denne Björnsson är med i en förening mot Nato och det har ju sin speciella betydelse i dessa dagar.

Låt oss nu först läsa igenom hela texten, den är kort:

FRED. Alla anti-imperialister måste kräva: ”Ryssland ut ur Ukraina!” Ju längre kriget pågår, desto mer drabbas det angripna landet, angriparen mindre. Dess försvarskrig är rättfärdigt, men det måste få ett snart slut. Risken är annars, att den ukrainska nationen går i graven – eller att Nato-sidan inskrider och vi får ett ännu blodigare krig, kanske med kärnvapen.

Vad som nu primärt måste eftersträvas är ett vapenstillestånd; detta arbetar Frankrike och Tyskland uppenbarligen för. Kanske av det slag som fick slut på det finska fortsättningskriget i september 1944. Motståndaren, Sovjetunionen, hade då överhanden. Men det tappra finska folket säkrade sin fortlevnad, med vissa landavträdelser. Finland var dock inte den enda europeiska stat, som förlorade land i andra världskrigets slutfaser. Detta handlar inte om att rädda ansiktet på Vladimir Putin, en stormaktsgangster av gängse snitt. Men ukrainarna behöver fred. Den kan gå ut över territorium.

Sveriges naturliga roll hade varit att gå in som medlare i denna förfärliga konflikt, som grundar sig i ett brutalt överfall. Men den svenska regeringen har gjort sig till Rysslands sturska fiende och därmed ställt sig åt sidan. Det är en historisk olycka och diplomatisk miss av väldiga proportioner.

°°

Så, då kan vi skärskåda första styckets första rad: ”Alla anti-imperialister måste kräva: ’Ryssland ut ur Ukraina!’. Jag är inte så förtjust i uttryck som ”alla måste kräva”, men ok. Att Ryssland ska ut ur Ukraina är naturligtvis något jag ställer mig bakom. Lite längre fram i samma stycke står det: ”Dess försvarskrig är rättfärdigt, men det måste få ett snart slut.” Jaha, Björnsson säger sig tycka att Ukraina har rätt att försvara sig. Men sedan vänder han – och här avslöjar han att han egentligen inte menar att Ukraina har rätt att försvara sig. Han säger grötmyndigt: ”men det måste få ett snart slut”. Ukraina måste alltså enligt honom snart sluta försvara sig, ”försvarskriget måste få ett snart slut”. Så här talar falskheten. Och så kommer en varnande predikan: ”Risken är annars, att den ukrainska nationen går i graven – eller att Nato-sidan inskrider och vi får ett ännu blodigare krig, kanske med kärnvapen.” Han menar att den ukrainska nationen kan gå i graven om inte ukrainarna snart slutar försvara sig! Vad är detta? Och så är det naturligtvis dåligt att Nato finns, det hör ju till Björnssons käpphästar. Björnsson är rädd för att kriget ska drabba någon annan än Ukraina. Så mycket är hans stöd till Ukraina värt. Så värdelöst.

Andra stycket: Vapenstillestånd. Jaha. Frankrike och Tyskland arbetar enligt honom för detta. Och vad betydde Macrons och Scholz’ besök i Kyjiv? Möjligen inget, det går inte att lita på dem. Dessa hör inte till Ukrainas närmaste bundsförvanter, nästa lika lite som Björnsson. Men vi går vidare i texten: ”Kanske av det slag som fick slut på det finska fortsättningskriget i september 1944. Motståndaren, Sovjetunionen, hade då överhanden. Men det tappra finska folket säkrade sin fortlevnad, med vissa landavträdelser.” Lite fjäsk för det ”tappra finska folket” så att man kanske missar det där om ”vissa landavträdelser”. Där är nog essensen i denna onda brygd. Björnsson tycker – lite i det fördolda – att Ukraina ska avstå från Donbas och Krym. Sedan kommer en mening som jag inte vet vad den gör här: ” Finland var dock inte den enda europeiska stat, som förlorade land i andra världskrigets slutfaser.” Jag bockar av med ett jaha. Och så kommer en ny version av det här med att rädda ansiktet på putin, lite subtilare eller dolskare än Macrons bevars, men det beror ju på att Macrons ord demaskerats som undfallenhet. ”Detta handlar inte om att rädda ansiktet på Vladimir Putin, en stormaktsgangster av gängse snitt.” Man undrar vad det handlar om i så fall, men Björnsson säger ju att det inte handlar om det det handlar. Och så serveras detta på cynismens rika bord: ”Men ukrainarna behöver fred.” Och så får vi veta priset: ”Den kan gå ut över territorium.” Kryptiskt uttryck, täckt av flera lager smink. I klarspråk: Ukraina måste enligt Björnsson avstå från Donbas och Krym, kanske ytterligare områden. För freden – ja, för vi litar ju på putin, eller hur? Vi litar på Ryssland.

Sista stycket: Babbelbabbel – Sverige medlare för att det är ”naturligt”. Och sedan uttrycket ”förfärliga konflikt”. Verkligen? Är Rysslands helt oprovocerade attack på Ukraina, tortyren, våldtäkterna, morden på civila, koncentrationslägren, städer som jämnas med marken – är detta något som kan benämnas en ”förfärlig konflikt”? Det uttrycket avslöjar skribenten. Ja, och så får vi veta att den svenska regeringen gjort sig till ”Rysslands sturska fiende” – nej, Rysslands eller putins fiende får man inte vara. Det är sturskt. Och genom att vara stursk på detta sätt har man ”ställt sig åt sidan”. Vad betyder detta ”att ställa sig åt sidan” här? Och så får vi veta att detta är en ”diplomatisk miss av väldiga proportioner”. Björnsson tycker inte att Sverige ska ställa sig på Ukrainas sida mot Ryssland för det är en diplomatisk miss.