De senaste dagarna har det varit västsvensk sommar här och varbergsvinden blåser envist. Jag ligger inte på Damernas mer – tills något av värmen kommer tillbaka. Havet är glänsande vackert och kärvt och Miki och jag följer stigarna bakom Subbe och bort mot Stora Apelviken och Rödskär.
Miki tycker att det är spännande med vågorna men han går aldrig riktgt nära. För honom är det viktigt att gå torrpälsad genom världen.
Jag följer bärens utveckling och äter hallon och blåbär och nu börjar också odonen mogna i soliga lägen. Odonet är ett barndomsbär.
Och så finns det blommor, en del känner jag namnen på men verkligen inte alla. De här små härligt färgstarka, vad heter de?
När vi kommer närmare trädgårdarna finns vildkörsbären eller de förvildade körsbären. Dem äter jag gärna.
