Blogg

Septembermorgon

Bodil Z 2 kommentarer

Ibland blir det särskilt tydligt att mitt liv utspelar sig på ett annat sätt än det gjorde för några år sedan, också i de små detaljerna eller kanske särskilt i de små detaljerna. Denna lördagmorgon i början av september till exempel skulle man kan avbilda så här:

Och texten till skulle kunna lyda så här: Efter en morgonrunda till min frukt- och grönsakshandlare, där jag köpte små goda avlånga tomater och fula hemodlade vindruvor och några ännu fulare små fikon och Londi lät sig klias och klappas, slog vi oss ner i baren i bottenvåningen till huset där vi bor. Jag beställde kavu s mlijekom (caffellatte) och Londi fick vatten och bröd och en uppskattande kommentar om att hon är lite tjock.

Fågel Rock på Hvar

Bodil Z

Fågel Rock är ett sagoväsen som bor i mitt huvud sedan barndomen. Då lyssnade jag till sagan om Sinbad Sjöfararen i Tusen och en natt och fick lära känna den gamla persiska myten om jättefågeln. Sedan dess har minnet av myten bleknat allt mer, men föreställningen om fågeln själv finns kvar och då och då genom åren har den tagit form och stigit fram inför mig, som här under en skidtur i Onsjöskogarna för några år sedan.

Och nu eller alldeles nyligen såg jag den sitta under solen – i åter en ny gestalt – på klipporna på Hvars nordsida:

Jelsa

Bodil Z 2 kommentarer

Staden under mina dagar på Hvar var Jelsa, som ligger på gångavstånd eller i alla fall milt cykelavstånd från det lilla huset i vingården där jag fick bo. Jelsa har bara något tusental invånare, men har trots sin litenhet ändå något mycket stadsmässigt över sig med sina vackert åldrade stenbyggnader.

Här nedan ser ni kommunhuset med de omstridda skulpturerna ”Åsnan” och ”Måsen”. På bilden syns bara åsnan. Måsen är ”abstrakt” och döljer sig med mitt goda minne bakom ”Mediteran Production”:

I det inre av Jelsa är gränderna smala och de gamla stenhusen är nästan helt fönsterlösa, ialla fall ”mot gatan”. I halvmörkret kan man få för sig att de lever och entonigt mumlande sakta rör sig till och från varandra.

De två sista kvällarna/nätterna var det Fešta Vina med musik, mat, vin och folkliv. Här vilar en av musikanterna ut en stund på sitt instrument:

Jelsa i gryningen den sista dagen:

På Hvar

Bodil Z 4 kommentarer

Här går jag längs en uråldrig illyrisk väg. Hur många har gått här före mig och hur många kommer att gå här efter mig medan den ännu finns?

Det här lilla kapellet är förstås mycket yngre, men har ändå en air som snuddar vid evighet, där det sitter uppkrupet på klippan ovanför havet och blickar ut mot Brač och det dalmatiska fastlandet där bakom.

Luften här är mättad med lavendel och rosmarin och stänk av havets sälta, himlarna och havet är blåare än i någon fantasi. Mina steg på dessa stigar för mig bort eller kanske hem till en arkaisk tid.

Dalmatien igen

Bodil Z

Det dalmatiska kustlandskapet är så mäktigt att det tar orden ur munnen på mig och smular sönder dem till ett fint damm. Dessa klippor och stup är något att betrakta under tystnad och skräckblandad eufori.