Ibland blir det särskilt tydligt att mitt liv utspelar sig på ett annat sätt än det gjorde för några år sedan, också i de små detaljerna eller kanske särskilt i de små detaljerna. Denna lördagmorgon i början av september till exempel skulle man kan avbilda så här:
Och texten till skulle kunna lyda så här: Efter en morgonrunda till min frukt- och grönsakshandlare, där jag köpte små goda avlånga tomater och fula hemodlade vindruvor och några ännu fulare små fikon och Londi lät sig klias och klappas, slog vi oss ner i baren i bottenvåningen till huset där vi bor. Jag beställde kavu s mlijekom (caffellatte) och Londi fick vatten och bröd och en uppskattande kommentar om att hon är lite tjock.
Londi är inte tjock alls. Hon är, som det heter här, ”big-boned”.
Visst har du rätt, Gunnar, men det är ibland lite svårt att sprida denna sanning.