Blogg

Dům pánů z Lipé

Bodil Z 2 kommentarer

Dům pánů z Lipé är en fantasieggande byggnad som sträcker sig mot himlen vid Brnos centrala torg, Náměstí Svobody.

Den höga väggen mot torget täcks av en ”gobeläng” med en myllrande djursaga: räven slinker över en stock, hästen stegrar sig mellan fönstren, en ekorre funderar över att knäcka en nöt, hermelinen smiter iväg och tjädrar och orrar burrar upp sina fjädrar och breder ut sina vingar. Och ändå grips jag alltid mest av byggnadens namn och jag undrar vilka herrarna av Lipa var. Herrarna av Linden. Det bor en sådan lockelse i denna byggnadstitel. Den skär bakåt i tiden och jag ser en plats med en brunn under lindar, en sådan där centraleuropeisk urplats där allvarliga och lätta saker hände om varandra. Men vilka dessa herrar var anar jag inte och inte heller varför de var flera. Det är något suggestivt med flertalet, tycker jag. Var fanns deras marker och vad gjorde de i det här praktfulla huset?

Bilder från Brno

Bodil Z 2 kommentarer

Julidagar i Brno.

Svatý Jakubs torn mot himlen:

I ett skuggigt hörn nedanför fästningen Špilberk finns Café Podnebi (under himlen).

Suggestiva huskroppar i närheten av Svatý Jakub…

Svatý Tomáše vid Moravské náměstí:

Litteraturen är ingen hönsgård

Bodil Z

Ni som har följt händelserna eller händelselösheten under pausträdet genom åren minns kanske min långa Klara Johanson-period. Jag läser naturligtvis fortfarande KJ men mest för mig själv, fast någon gång också med mina studenter här i Zagreb.

I dagarna har jag på vindlande vägar – ska inte beskriva dessa – hamnat i texten ”En recensents baktankar” i boken K.J. själv. Här är några rader:

Praktiska angelägenheter avgöres ju numera demokratiskt genom slagsmål ackompanjerat av kackel. Men litteraturen är ingen hönsgård. Skrivande tuppkycklingar tror att meningar måste "stå emot varandra" med svälld kam och vild uppsyn, fastän de i själva verket, som Schiller påpekade, har gott om plats i den vida rymden och kan under fridfullaste inbördes likgiltighet flyga sina parallella banor högt och lågt.

Boken K.J. själv ska följa med mig – och Londi – till en kroatisk ö denna sommar.

Skarpe Nord

Bodil Z 3 kommentarer

Varberg har tre nakenbad, två för damer, Skarpe Nord och Käringhålan och ett för herrar, Goda Hopp. Herrbadet var länge privilegierat med bastu och kanske ytterligare något. Nu har Skarpe Nord också bastu, men vid den här tiden på året är sådant ju bara luft och prat.

Visst har jag badat i Skarpe Nord förr, men egentligen väldigt sällan och alltid hastigt, ett dopp så där i förbifarten. Den här sommaren kom jag att mer eller mindre slå mig ner där under den dryga vecka som jag var i staden. Skälet till detta var först att min baddräkt stannade kvar i luftrummet några dagar längre än jag själv och sedan blev det en vana.

Jag kom att upptäcka en ny värld där jag naken låg inkilad bland nakna eller halvnakna kvinnokroppar. Ibland blundade jag och bara lyssnade: ”Måsarna är ändå rätt logna idag.” ”Nu får ni smaka, gissa vad det här är för krydda!” ”Har ni hört att…?” ”Och förresten tycker jag att de är halvalkisar.” Detta är en värld som vet allt om vad som händer i staden bakom den. Här utväxlas ett slags grundvarbergstankar mellan dem som vet och dem som vill veta.

Ibland tittade jag, kanske väl nyfiket för vissa, jag vet inte. Jag såg många brunbrända, jag såg fräscha väderbitna gamla, unga vackra och mindre vackra, anorektiker, kvinnor med ett bröst borta men utan all skam eller rädsla för sin nakenhet. Världen snurrade och jag kände hur Skarpe Nord blev till en enda kvinnokropp som pulserade och oupphörligen tog ny gestalt, som viskade och mumlade om världen och livet och lät vindarna blåsa förbi.

En kväll var jag ensam där och tog ett dopp, en simtur och en bild medan solen försvann bakom Skrivareklippan.

Lugna dagar

Bodil Z 2 kommentarer

Dagarna och nätterna radar lugnt upp sig invid varandra. Vad Londi och jag gör och vad vi inte gör ligger stillsamt i sina vågskålar på samma höjd. Vi stryker runt i kvarteren och parkerna, träffar vänner, sitter i serveringar. Ibland går vi nattliga rundor i den ljumma luften i parken. Någon gång gör jag en liten utbrytning och tar spårvagnen in till stan, som härom kvällen när jag tog mig till Tkalčićeva för att träffa Maria och Paolo och dricka lite öl från det lokala bryggeriet Medvedgrad:

Annars har Londi och jag upptäckt nya plommonträd och så är björnbären mogna och växer alldeles intill blåhallonen jag visade er någon gång. Under morgonpromenaderna brukar vi stanna lite vid bärbuskarna och under plommonträden och peta i oss ett bär, en frukt, ett bär.