Ni som har följt händelserna eller händelselösheten under pausträdet genom åren minns kanske min långa Klara Johanson-period. Jag läser naturligtvis fortfarande KJ men mest för mig själv, fast någon gång också med mina studenter här i Zagreb.
I dagarna har jag på vindlande vägar – ska inte beskriva dessa – hamnat i texten ”En recensents baktankar” i boken K.J. själv. Här är några rader:
Praktiska angelägenheter avgöres ju numera demokratiskt genom slagsmål ackompanjerat av kackel. Men litteraturen är ingen hönsgård. Skrivande tuppkycklingar tror att meningar måste "stå emot varandra" med svälld kam och vild uppsyn, fastän de i själva verket, som Schiller påpekade, har gott om plats i den vida rymden och kan under fridfullaste inbördes likgiltighet flyga sina parallella banor högt och lågt.
Boken K.J. själv ska följa med mig – och Londi – till en kroatisk ö denna sommar.