Blogg

Ilica

Det går alltid att drömma om Ilica, eller ja, att drömma vid Ilicas stränder eller trottoarer. Jag vet ingen gata som ringlar så skönt och milt betvingande som denna. Spårvagnsspåren blänker framåt och kröker lätt och känner du gatan, vet du att den snart kröker tillbaka och att denna böljande rörelse fortsätter ända ut till Črnomerec. Den bästa farkosten här är en spårvagn, men gå kan du också förstås och du känner den gamla undankrupna flodens andning i Ilicas buktningar.

bild1-43

Och ljuset är helt eget här. Allt är miniatyr, men ändå stort nog för oss alla och rörelsen pulserar och ger liv och längtan. Våra steg fjädrar lätt och vi ska någonstans. Gatan bär oss.

Fast Ilica är inte en gata, Ilica är en resa och du känner färdriktningen så snart du tagit in dess lopp med blicken.

Verkligheten

Jag tog den här bilden av verkligheten någon gång igår kväll. Verkligheten, verkligheten – finns det något som inte hör till verkligheten? Fantasin? Jag undrar hur man skiljer den från verkligheten. Ibland – ända sedan barndomen – har jag tänkt på hur konkret abstrakt konst är. Man går bara tillräckligt nära eller så drar man sig tillräckligt långt ifrån. Så är det också med verkligheten. Den är ett perspektiv, fast nej, egentligen är det bara den som inte är ett perspektiv. Fantasin, drömmen, inbillningen är perspektiv på verkligheten, liksom den sakliga blicken och berusningen.

bild-43

Är verkligheten en evig upprepning eller är den bara en gång?

Likadant fast annorlunda

Dagarna jagar på med sin blänkande korthet; redan tidigt om kvällarna klipps deras solglans bort. Men Mandarinmannen är tillbaka, det hör ju till när hösten börjar luta sig in över sitt kalla fält. Fast det är fel dag, men det här året kanske det är tisdagarna som är bestämda för mandariner. I alla fall köper jag ett nät och Londi låter sig klias av Mandarinmannen och plötsligt inser jag att han är en annan än förra året. Väldigt lik, men en annan. Den största skillnaden är att han inte alls är rädd för Londi. Den andre låtsades att han tyckte om hundar. Detta finns inristat i mitt minne, även om jag kanske aldrig förr tänkt på det så här.

bild-43

Om tvätt, städning, kaffekokning och scenframträdanden

Svenskstudenterna här vid universitetet i Zagreb har ofta lättare för att tala om ”höga och doktorala ting” än om vardagens små vinklar och vrår. Inget konstigt i det – de är ju studenter med akademiska ambitioner och inte elever på en praktiskt inriktad språkskola. Detta faktum gör emellertid att jag som svensklärare ibland känner mig kallad att täppa till diverse små luckor i vardagsspråket, så härom veckan fick en studentgrupp i uppgift att skriva korta texter om ett brett urval av vardagliga situationer. Och här under bilden kan ni läsa fyra av texterna:

bild1-43

Tvätt

Först tar man smutstvätten ur tvättkorgen, garderoben eller till och med från golvet. Sedan brukar man sortera tvätten enligt färg – vita kläder blandas inte med mörka eller kulörta kläder så att färgerna inte förändras. Några plagg bör man vända ut och in och det är också bra att kolla om det finns något i fickorna. När man har stoppat in allt i tvättmaskinen, tillsätter man tvättmedel och sköljmedel. Olika färger och tyg tvättas på olika temperaturer. Vittvätt brukar man till exempel tvätta på högre temperaturer än mörka och kulörta plagg. Det finns också flera program man kan använda för olika typer av tvätt, som till exempel handtvätt för ömtåliga kläder. När man har gjort allt, kan man sätta på tvättmaskinen. Det är viktigt att man inte glömmer våt tvätt i tvättmaskinen eftersom den kan börja lukta illa ganska snabbt och då måste man göra om hela processen. När plaggen är tvättade kan man torka dem i torktumlaren eller hänga dem på tork. Kläder blir ofta skrynkliga och behövas strykas om man använder torktumlaren, men det är väldigt praktiskt om man inte har någon plats där man kan hänga tvätten på tork.

Vesna Kenđelić

.

Lägenhetsstädning

Städning är en process som består av flera delar och som tycks mig vara utan slut.

Golvstädningen börjar jag med att dammsuga. Först måste jag ta ut dammsugaren ur skåpet som den står i. Sedan kopplar jag ihop förlängningsröret och golvmunstycket med apparatens slang. Efter detta kopplar jag in dammsugaren och börjar städa. Då och då tar jag bort röret och dammsuger stycken av golvet invid väggarna med slangen. Efter dammsugandet är det dags att skura golvet. Jag blandar golvrengöringsmedel med vatten i en liten balja. Sedan doppar jag moppen i blandningen och skrubbar golvet med den.

Dessutom är det viktigt när jag vill ha en perfekt ren lägenhet att putsa glasytorna. Speglarna, fönstren, balkongdörren och ugnsluckan putsar jag med putsmedel och pappersdukar.

Sist men inte minst, måste man rengöra badrummet grundligt. Toaletten, handfatet och badkaret skrubbar jag med rengöringsmedel och vattenkranarna putsar jag.

Ante Petrović

.

Hur man kokar kaffe i mikron

Om du inte har tid att koka kaffe på ett normalt sätt, då behöver du en fin sak som heter mikrovågsugn. Du kan koka och baka nästan allt, men idag pratar vi om någonting som varje ambitiös människa behöver i sitt liv – kaffe.

Du behöver en mikrovågsugn, en kopp, en sked, neskaffe, vatten, (mjölk och socker om du vill).

Börja med att hälla upp vatten i koppen (var försiktig så att du inte häller upp för mycket om du dricker kaffe med mjölk). Sätt sedan koppen i mikron och ställ in den på en minut. När det är färdigt, tillsätt en eller två skedar kaffe (som du gillar) i koppen och blanda i det. Om du gillar kaffe med mjölk och socker, häll i lite mjölk och tillsätt så mycket socker som du gillar i koppen. Blanda.

Nu kan du dricka kaffe och läsa en bok, röka en cigarett, njuta av morgonen, eller vad som helst.

Lägg på minnet: kaffe är framgångsrika människors dryck!

Gracija Horak

.

Hur man uppträder inför publik

Det kan vara stressigt eller tröttsamt att stå framför en folkmassa och göra nånting när alla tittar och lyssnar bara på dig. I detta moment ligger hela ansvaret på dig och du kan antingen ha situationen under kontroll eller klappa ihop. Om du är en av dem som brukar ha rampfeber så finns här några tips för att lyckas trots allt. Rampfeber är pinsamt men kan besegras. Först måste man förbereda sig på många scenarion. Man måste veta att allt kan gå bra eller inte så bra. Men om det inte går så bra, jag förstår att det låter omöjligt, kommer du att överleva ändå. Innan du börjar ditt framträdande ska du dricka lite vatten, stå rakt, andas djupt in och ut och ta det lugnt. Tänk på nånting roligt som du ska göra för att belöna dig själv och säg: “Jag kan göra det här. Jag tror på mig!” Le nu mot alla och njut av vad det än är du måste göra: prata, spela, agera, recitera. Om du njuter av vad du gör kommer alla att njuta av det också. När du slutar ska du buga dig för publiken oavsett om hur det varit. Grattis! Du har fullgjort ditt uppdrag. Om du lyckades att kontrollera dig själv ska du vara mycket stolt över dig. Vi är redan stolta.

Ivona Bilušić

Trivs du i Sverige?

Härom dagen läste jag ett meningsutbyte på facebook som utgick ifrån hur påfrestande det anses vara att få frågor som ”Hur trivs du i Sverige?” eller ”Hur länge har du varit här?”, om man har bott i landet länge eller i hela sitt liv. Man får alltså dessa frågor eller liknande sådana för att man ser utländsk ut. En person, en man med utländskt påbrå och i någon mån utländskt utseende, protesterade och tyckte att det väl inte var något att ta illa vid sig för eller irritera sig på. Några helsvenskar med mediasvenska åsikter ryckte då genast in och tyckte att jo, det var hemskt med sådana frågor och att dessa pressade in eller ut människor i utanförskap. Den utlandsfödde mannen kontrade med att det behövs lite mer humor i sådana här fall.

Jag tänkte lite på detta efteråt och gav mannen rätt, men jag tänkte också att han ju får säga så här just för att han är synligt icke-helsvensk. Jag som inte är det – oberoende av om jag är helsvensk eller ej – bör enligt de oskrivna reglerna inte säga något sådant. Om jag sa detta om humor skulle det kunna låta arrogant i öron som tillhör någon som söker arrogans. Fast nu vill jag ändå säga något sådant och jag säger: Tror du som blir störd av de här frågorna att de som ställer dem har några baktankar? Jag tror alltså att de som frågar sådant här gör det i all vänlighet. Är det verkligen bättre att gå runt och vakta sin tunga eller att helt enkelt låta bli att tala med människor man inte känner väl? Behöver vi verkligen fler sådana här hämmande ”stängsel” i vårt vardagliga umgänge med människor omkring oss? Ska vi hela tiden misstänka varandra och jaga fel? Till vilken glädje är den här typen av samtalspolis? (För glädje finns faktiskt.)

Jag lever i den övertygelsen att det är bättre om vi pratar med varandra – och möjligen av misstag välkomnar varandra till Sverige en gång för mycket – än att vi lurar på varandra som gäddor i vassen. Om nu gäddor gör så? De kanske har humor nog att välkomna varandra till sjön, även om de alltid simmat där.