Blogg

Grymhet

Vet ni vilka dessa två är? De heter Guy Gilboa-Dalal och David Eviatar och de hör till den av palestinierna ännu kvarhållna gisslan i Gaza. Dessa två släpades ut ur tunnlarna och fördes i en bil för att vara åskådare till den förnedrande frigivningsceremonin igår då utmärglade män tvingades tacka sina maskerade tortyrmästare och kyssa deras pannor. (En av de sex, beduinen Hisham al-Sayed, visades inte upp på något podium eftersom han inte längre går att visa upp.)

Guy Gilboa-Dalal och David Eviatar tvingades titta på och återfördes därefter ner i tortyrens tunnlar för att kanske aldrig återvända.

Om inte detta är grymhet…

Så ser det ut i vår värld

Så har då Shiri, Ariel och Kfir Bibas tillsammans med den gamle Oded Lifshitz lämnats tillbaka till Israel. Döda.

Det hela inleddes med en stor jublande folkfest i Gaza. Man passade mitt i den skummande euforin på att ge Israel skulden för att de fyra dödats. Alla var där: Hamas, Islamiska Jihad, PFLP, DFLP, Al Aqsa-martyrerna (Fatah) och många många ”civila” palestinier.

De fyra kistorna ställdes upp på ett groteskt smyckat podium. Hamas utförde i fint samarbete med Röda Korset välregisserade symbolhandlingar. Festmusiken dånade och folkmassan var extatisk. Denna gång fick de dock avstå från tacksamma uttalanden från de återlämnade, men ibland kan man inte få allt.

I utbyte för de döda barnen, deras döda mor och den döde gamle mannen fick palestinierna hundratals brottslingar bland vilka många mördare. Och jublet var öronbedövande.

Så ser det ut i vår värld. (Men vi kan välja sida.)

Vems blod?

Blodiga händer eller snarare händer doppade i blod verkar numera kunna användas som symbol för frågor som människor strider för. Ganska ofta är det bara den ena handen som visas eller blodavtrycket från denna hand.

En händelse den 12 oktober 2000 gjorde de blodiga händerna kända över hela välden. Två israeliska reservister körde fel i närheten av Ramallah. De blev arresterade av palestinsk polis och förda till en polisstation, där de sedan lynchades av en folkmassa, de stacks ner, ögonen trycktes ut, lemmar skars av och så kom ”handscenen” som gick runt i världen: En av mördarna höll upp sina nerblodade händer genom ett fönster och folkmassan nedanför bröt ut i jubel:

Efter det kastades kropparna ut genom fönstret och släpades längs vägen medan folkmassan hurrade och mosade sönder det som ännu hängde ihop av dem.

Men det finns också en händelse som ligger längre tillbaka i tiden; den är från början av juni 1941 och platsen var Bagdad. Pogromen mot stadens judar inleddes med att röda händer målades på judiska hem. Minst 180 judar ska ha mördats och många fler misshandlades.

Nyligen såg jag en kort video som visar en egyptisk man (han har en egyptisk flagga på kläderna) som sitter på marken eller på en matta tillsammans med en grupp småpojkar. Framför sig har de en tårta med Israels flagga. Mannen har doppat ena handen i blodröd färg och han trycker in handen i tårtan medan pojkarna också trycker in sina händer i tårtan tills den trasas sönder. Möjligen är tårtan röd inuti, men det är jag inte säker på.

Vad detta betyder är knappast svårtolkat. Och det finns många andra blodiga-handen-symboler, till exempel det märke som vissa Hollywood-skådespelare satte på sig någon vecka efter den 7 oktober 2023. Nej, inte till stöd för judarna efter massakern, utan man ville ha vapenstillestånd så att israelerna inte skulle kunna slå tillbaka efter det fruktansvärda brottet.

En annan blodhand visade den svenska EU-parlamentarikern Abir Al-Sahlani tidigt förra våren från talarstolen i Europaparlamentets plenisal. Hon sade sedan att hon inte ville låta sig tystas eller bli betraktad som antisemit.

Men ibland verkar symbolens anknytning till ursprunget ha försvagats och jag ser den nerblodade handen dyka upp som en mer allmän protestsymbol. Detta är besynnerligt eftersom en hand nedsmetad med blod rent arketypiskt är en brottslings hand. Någon annans blod finns på handen, blodet kommer från någon man stympat eller mördat. Vi vet alla vad det betyder att ha blod på händerna.

Det märkliga förhållandet mellan skuld och anklagelser

För några veckor sedan såg jag en bild av en ung kvinna ur den israeliska gisslan. Anletsdragen var i det närmaste utplånade av smärta och fasa. Plågoandarna hade skickat hennes familj en video. Bilden var hämtad ur denna video. Under bilden fanns en text som anklagade Netanyahu och den israeliska staten för att inte göra något för gisslan och texten frågade om det inte äntligen var dags för en fångutväxling. Från olika håll i världen kom anklagelser mot den israeliska staten för att inte bry sig om gisslan och för att inte vilja göra en fångutväxling.

Massakern den sjunde oktober 2023 planerades och leddes av Yahya Sinwar, även kallad ”Slaktaren från Khan Yunis” för att han med sina egna händer mördat flera män, israeler och palestinier. Yahya Sinwar satt länge fängslad för sina brott men frigavs vid en fångutväxling. Kanske hade den blodiga massakern aldrig skett om Sinwar – och med honom många andra palestinska terrorister – inte blivit utsläppta ur fängelset. Som vanligt vid sådana här utväxlingar byttes en eller ett fåtal israeler mot hundratals palestinier av vilka inte så få var terrorister. (Det går att utläsa något av dessa proportioner.)

Och i dessa dagar talar man från en rad håll förhoppningsfullt om en fångutväxling. Men är en sådan verkligen hoppingivande? Kommer Hamas i så fall att släppa alla de överlevande i gisslan? Många tvivlar. Och vad kommer att hända när på nytt ett tusental terrorister släpps ut ur fängelserna?

Och vad är det som gör det möjligt att anklaga Israel för att alla i gisslan inte fått komma ut ur sina tortyrkamrar? Vad är det som gör att så lite av skulden läggs på förövarna, på mördarna, våldtäktsmännen och tortyrmästarna?

Kosovel: Impresija

Srečko Kosovel (1904 –1926) hann under sin korta levnad bli en av Sloveniens stora poeter. Jag stötte på hans dikter för första gången för lite drygt tio år sedan, då i den slovenske österrikaren Jozej Strutz’ tyska översättning. Sedan dess har jag då och då läst någon dikt av honom och gjort några översättningsförsök. Eftersom jag genom kroatiskan förstår en del slovenska läser jag alltid originalen bredvid Strutz’ översättningar.

Och idag fick jag syn på dikten ”Impresija” på Jozej Strutz’ facebooksida: orginal, Strutz’ översättning och en grekisk översättning. (Hela hans verk finns förresten på grekiska, jag vet inte om detsamma gäller för något annat språk.) Jag läste den tyska översättningen ett par gånger tittade noga på originalet och identifierade de ord jag förstod. Och så tänkte jag att jag ville göra ett försök att översätta dikten till svenska. Jag läste, funderade, skrev och strök lite hit och dit och sedan vände jag mig till Jozej Strutz och frågade om han ville hjälpa mig och det ville han. Det är för övrigt inte första gången. Jag ställde mina frågor om enskilda slovenska ord och uttryck och han svarade med en rad varianter på varje fråga. Efter det kunde jag fläta ihop min variant.

Varför jag gör det här? För att jag tycker om det, för att jag blir glad av att göra sådant här, men också för att jag tycker att Srečko Kosovel borde översättas till svenska. Det måste finnas både översättare och förläggare, det är jag rätt säker på.

Impresija

Tiho gredo vse ceste iz mesta,
nanje se siplje sneg droban,
ves plašč je nasnežen in moja misel
gre kot med pozibavanjem sanj …

Hiše so temne, polja so temna
in sneg poigrava se sam s seboj,
v vetru se zgane kot pajčolan;
nema je, temna je nočna ravan.

Moja cesta gre v nizka polja,
ki spijo pod črno tišino gorâ,
tišina, težka temà nad menoj,
kot da sem zašel že od sveta …

°°

Impression

Stille gehen aus der Stadt die Wege
und Straßen, bestreut von dünnem Schnee,
schneebedeckt mein Mantel; und mein Denken
geht wie in Traum gewiegt so vor sich hin …

Die Häuser dunkel, dunkel die Felder,
der Schnee spielt mit sich selbst, allein,
regt im Wind sich wie ein Schleier;
stumm und dunkel fällt die Nacht herein.

Meine Straße geht tief an den Bergen,
dort schläft im schwarzen Schatten das Feld;
Stille, schweres Dunkel über mir,
als hätt‘ ich mich schon verirrt aus der Welt …

(översättning av Jozej Strutz)

°°

Intryck

Tyst går alla vägar ut ur staden,
snön singlar spröd ned på dem,
snöhöljd är min rock och min tanke
vandrar vaggad av drömmen…

Husen är mörka, mörka är fälten
och snön leker egna lekar,
i vinden skälver den som en slöja;
stumt, dunkelt är nattens slättland.

Min väg för över flacka fält,
de sover i bergens svarta tystnad,
över mig tystnad, tungsint dunkel,
som hade jag förirrat mig ur världen…

(min översättning)