Blogg

Ur världen

Mitt i detta undantagstillstånd nådde ett paket min brevlåda. Det innehöll en bok och på försättsbladet finns en kort hälsning. Den lyder: Till Bodil och Miki – varmaste hälsningar, Eva. Jag lägger boken här på Mikis ulltäcke, det som en gång var Londis.

Jag tar upp den igen och läser dikten på sidan 40 högt för min krushårige lille vän:

Vandraren
(Miki)

Går ned i djurtassarna
Lädernosen har sin egen
sträva stig att följa
Örons vimpelspel
Marken tjuvlyssnar, en bris
vinglar förbi med klippt gräs

För stor för två ögon
är blicken

Magnolija

Mitt inne i denna tid av död och sorg och hot blommar magnolian med allt sitt överdåd. Just när jag tog bilden kom två gamla damer förbi och en av dem frågade mig vad det var för ett träd. Tacksam över frågan gav jag henne svaret: Magnolija. Båda log och upprepade ordet med ett magiskt tonfall.

i denna stund

Nu står frukträden här i fullaste blom, magnoliorna prunkar överdådigt, från marken lyser narcisserna och om dagarna ligger solen varm över allt. Och ändå är det den här bilden som bäst återger min upplevelse av tillvaron i denna stund.

I Staré Brno

Någonstans mellan alla de oöverskådliga förloppen – vägen till begravningsbyrån, resorna till och från krematoriet, vandringarna till institutionerna, alla de dunkla gravölskvällarna och -nätterna, kvällen på bron över den lilla floden Svitava – gick vi ut till Staré Brno och besökte platserna från somrarna i barnens barndom. Tiden led.