språk och gåtor

Morgonen var lätt och dagen som följde på den badade i ljus.

1. IMG_3870

Efter Nillas avfärd tog Miki och jag spårvagnen till Trg kralja Petra Krešimira IV. Och så gick vi längs de där gatorna bort till Milvia, min kroatisklärare. Vid hörnet av Ljudevita Posavskog stannade jag till lite och tittade uppåt längs husväggen och räknade våningarna. Det var där någonstans som den där mannen för några veckor sedan kastade sig ut genom fönstret. Det går inte att glömma. Men vi gick vidare och så var vi i Milvias ljusa lägenhet. Milvia ger mig hopp om min kroatiska. På nytt tror jag att det kommer att gå, att minnet är starkare än glömskan, att orden kommer att stanna i mitt huvud, orden och de grammatiska reglerna. Milvia är mycket systematisk samtidigt som hon är charmfull och rolig. Och tempot är alltid högt. Vi talar kroatiska utom när hon förklarar reglerna, då talar vi italienska. Det är ingen dum övning att titta in i kroatiskan genom italienskan, andra likheter och skillnader blir tydliga än när jag går genom svenskan eller tyskan eller engelskan, fast helst ska jag väl inte gå för mycket genom något annat. Å andra sidan finns det plats för att både gå direkt in i kroatiskan och vara i den och att gå genom andra språk och vrida och vända och se alla skiftningar och reflexer. Sedan kan jag tänka – och tänker väl ganska ofta – att det är en lycka att jag inte förstår allt, att så mycket ännu är gåtfullt. Det är gåtorna och frågorna som gör livet möjligt att leva och uthärda.

Läs mer

Porträtt i Donja Lomnica

Jag kastar en blick tillbaka på bilderna från vår resa genom Turopolje på jakt efter de där speciella trähusen. En bild på två gamla systrar – jag tror de är systrar i alla fall, fast det kan ju förstås vara samma kvinna ur två vinklar – fångar min uppmärksamhet. Bilden finns på en hylla inne i det största bland trähusen i Donja Lomnica. Jag minns hur vi gick fram till huset genom en grind som stod på glänt, Vesna först med kameran i högsta hugg, sedan Miki, sedan Nilla och jag.

3. IMG_3705

En man som har rollen som vaktmästare och kanske något mer guideaktigt kom ut genom dörren och Vesna började ställa frågor till honom för sitt reportage för sin spanska nyhetsbyrå. Nilla och jag tog bilder och Miki tog nosbilder, tror jag.

1. IMG_3709

Och så gick vi in och där inne i halvmörkret fick jag syn på fotografiet föreställande de två kvinnorna – eller kvinnan, det nu var samma i olika ögonblick. De ser mycket värdiga ut och hållningen utstrålar en naturlig säkerhet. Och blickarna fortsätter att se på mig ännu i denna stund.

2. IMG_3712

Läs mer

Karlovac i oktober

Jag kommer ofta till Karlovac, dels för att jag har ett särskilt förhållande till staden, dels för att den ligger fint inom räckhåll. Och idag var jag där på nytt, denna gång tillsammans med min syster Nilla och Miki, min specielle följeslagare. Man framhäver ofta att Karlovac ligger på fyra floder: Korana, Kupa, Mrežnica och Dobra, men denna dag verkade Karlovac ligga helt och hållet vid Kupa och när vi inte var vid Kupa letade vi efter Kupa. Här ser ni vår utsikt från restaurangen Kvaka, där vi åt en kunglig måltid i det välgörande solskenet.

1. IMG_3843

Efter maten sökte vi oss mot stadens inre delar och gick längs de gröna böljande vallar och sänkor som både påminner om och låter en glömma tiden då staden var en befästningsanläggning.

2. IMG_3847

Staden hanterades mycket ovarsamt av det senaste kriget och mycket är ännu orenoverat. Var finns pengarna eller varför finns de inte? Och ändå finns det på många ställen något försonande över förfallet och kulhålen i väggarna skriker inte så grällt som i Kostajnica. Staden har en lugn andning och ändå finns här en puls, ett sällskapligt mänskligt liv och de vackra gamla kaféerna utmed vallarna är fulla av folk.

3. IMG_3854

Trg Bana Jelačića är ett centralt torg som lite trött verkar vänta på något, kanske på någons ankomst. Men vems?

4. IMG_3861

Kupa är Kupa och speglar allt i sin mäktiga spegel. Livet under vattnet verkar minst lika sant som det ovan.

5. IMG_3844

Och min historia är rund så nu är vi eller snarare Miki på den sista bilden återigen någonstans i närheten av Kvaka.

Läs mer

Vid Una

Floder är sedan länge något särskilt för mig, men efter min flytt till Zagreb har floderna blivit ännu mer betydelsefulla och ofta har jag på senare år tänkt på Ungarettis dikt ”I miei fiumi”. Min hemmaflod är Sava men det händer att jag går längs Kupa eller att jag blickar ut över Krkas vatten. I min nya värld – som väl inte är så ny längre – finns det en stor rikedom av floder. Jag har färdats längs Soča och paddlat vid samma flods mynning, vid Isonzos mynning. Floder är ju ofta gränser. Ja, och härom dagen var jag vid den underbara floden Una, som delvis bildar gräns mellan Kroatien och Bosnien&Hercegovina, en flod som är känd för sitt klara vatten. Länge stod vi på bron över Una vid Hrvatska Kostajnica, vi stod där och såg på de jättelika fiskarna som kraftfullt stod stilla eller nästan stilla mot strömmen. Var det foreller? Någon tyckte det, någon sa emot. Och när vi vände blickarna mot öster såg vi en rufsig övärld leka med Unas yta och vi såg mjuka kullar kanta flodens lopp. Om man lutar sig in över floder och insuper deras andning blir de till världar och man kan lätt tänka sig en färjkarl vid någon av stränderna. Varje flod har nog sin Vasudeva.

1. IMG_3791

Läs mer

Lukavec

Detta är en dag utan resor och förflyttningar så jag syr några stygn bakåt och hamnar i förrgår i färden genom Turopolje. Bland alla trähusen vi tittade på, stötte vi på ett hus av sten, slottet Lukavec vid Velika Gorica. Bilderna jag tog där lade jag efteråt åt sidan för en annan dag och nu är det den dagen. Slottet är gult och mycket kompakt och liksom slutet i sig självt, en barsk liten fästning. Det ser i all sin nästan överdrivna regelbundenhet och handfasthet inte riktigt verkligt ut.

1. IMG_3723

Runt slottet finns en förvildad park med halvt uttorkade vattendrag där vassruggarna trängs och skjuter i höjden och här och där välver sig en ranglig grånad träbro över vatten och vass.

2. IMG_3719

Träden i parken börjar skifta i höstfärger, men det mesta är ännu grönt.

3. IMG_3720

Jag lät Vesna, Nilla och Miki catwalka över broarnas bräder för att ge lite liv åt bilderna.

4. IMG_3724

Och slottet fick slipa av något av sin fyrkantighet genom att till hälften beslöjas av trädens grenar.

5. IMG_3726

Just när vi skulle lämna härligheten dök ett brudpar med följe upp för romantisk fotografering och det var förstås helt riktigt.

Läs mer