Drömmarnas hus

Vid den lilla gatan Lopudska som löper vinkelrätt från min gata Hvarska såldes för kanske fyra år sedan det ena av de yttersta husen. Det var ett vackert men förfallet gammalt hus omgivet av en vildvuxen trädgård med vinrankor, bananplantor, yviga buskar, valnötsträd, lindar och massor av krasse. Efter försäljningen försvann först trädgården det vill säga alla träd, all växtlighet. Jag hoppades länge att valnötsträdet i hörnet skulle få stå kvar, men nej. Året efter försvann det mesta av huset men själva stommen till huvudbyggnaden blev kvar. Sedan började man bygga och för kanske två år sedan stod allting klart och nu finns där en biluthyrningsfirma med bostadsdel och en länga med garage. Många av bilarna har DA på skyltarna men det beror visst bara på att det är billigare med bilförsäkringar i just Daruvar. Det har jag hört. En tid efter inledningen till de här förloppen på hörntomten började det hända saker två hus in på gatan. Huset ömsade skinn och fick ny puts i ny färg, taket täcktes om och en ny trappa av något märkligt ultramodernt material tog form. Den gamla trädgården skrapades bort och en ny uppstod och en mönstrad gång sträckte sig snart från grind till trappa. Ja, en ny grind och ett nytt staket stod också där med ens. I den nya trädgården stod små tunna träd med cirklar av kiselsten över sina rötter. Sagodjur av plast och glas flyttade in och om kvällarna blinkade stjärnor och månar och ljusspel projicerades på väggarna. För varje dag eller kväll blir det mer och folk som går förbi häpnar. Men jag nu tror att jag förstår sammanhangen. Det tjocka, lite slitna paret ägde en gång två små skamfilade hus vid Lopudska. En dag bestämde de sig för att sälja det de om inte bodde i, det fallfärdiga huset på hörnet med tomt och allt. Efter försäljningen strömmade pengarna in och av de lilla huset de bodde i började de steg för steg bygga sig sina drömmar, sina stora stora drömmar.

1IMG_4707

Läs mer

Solens väg över tingen

Sörj inte utan gläds över detta eviga enahanda! Ja, vi satt i ”försänkningen” utanför Caffe Goran morgonen till även denna dag, Miki och jag. Solen förde oss dit.

1. 13E84E08-6FE5-4505-9D8C-A210FA6E89BD

Jag drivs av solenergin och känner mig lätt som ett tomt skal utan den, men Miki, han har sin egen inre motor, som pumpar kraft under ullkostymen. Och vi går och vi gick som så ofta annars runt runt och bort och hem. Jag sökte mig med blickarna in i de hemligt solbemängda innerträdgårdarna, platser där solen bor eller i alla fall uppehåller sig längre. Löven på vinrankorna är förtorkade men druvorna hänger där tjocka och blanksvarta.

2IMG_4699

Solstrålarna målade spelet mellan den spruckna flagnande putsen och den avklädda tegelväggen i de vackraste solfärger. Och bakom husen stod himlen rak och blå.

3.IMG_4706

Jag tror att det var Andrzej Stasiuk som en gång sa att det enda som är värt att bry sig om är solens vandring över tingen.

Läs mer

Medhårs

Dagen har vänt sig medhårs varv på varv och behållit leendet från morgon till kväll. Vindarna har varit ljumma och luften mild ända från morgonen. Så ja, vi satt utanför Gorans Miki och jag igen, som under den varma tiden, som i dagar och veckor mätt inte ligger så långt borta, men som ändå ligger bortom köldskarven. Det ligger is emellan värmen och denna värme som är nu är bara en flyktig gåva i vinden, som den som är redo att sträcka ut handen kan fånga in och hålla tills den smälter, nej, blir till is, menar jag. Fast jag tänker ändå ”smälter”. Smälta kan saker man håller i handen göra. Och jag drack kaffe och Miki höll koll över gatans liv och stillhet.

1IMG_4678

2IMG_4681

Och så for dagen iväg över arbete och pauser och promenader och med ens stod jag i kvällningen på hållplatsen Miramarska och väntade på spårvagnen hem. Och himlen bar mildblått från andra och ljummare årstider.

3IMG_4689

Läs mer

Arbetsnöje

Dagen har varit lagom lat och inhöljd i långsamt eller närmast lättjefullt arbete och arbetsnöje. Känn på det ordet, det finns. Ett par timmar satt jag och talade med Alex via skype om språkfrågor, om översättandets konst och konstigheter, om möjliga framtida forskningsområden för henne. Under andra av dagens timmar förberedde jag lektioner, gick igenom uppsatser, gjorde min kroatiskläxa och så städade jag lite motvilligt, men nu är det gjort – och snart ogjort igen förstås. Däremellan – som ljusa, luftiga ränder i det där ganska tjockvävda tyget – drog Miki och jag våra rundor genom kvarteren här. Ett tag gick vi längs den stora genomfartsleden Slavonska och kände oss som rymdresenärer, eller jag vet förstås inte vad Miki tänkte just där. Den lätta vinden var lite mildare än på sistone och ljuset mellan och genom molnen flöt drömskt. Huskropparna på andra sidan vägen såg ut att trängas och knuffas lite, några ville plötsligt ha bättre utsikt, verkade det som. Och gräset var nog just vintergrönt.

1IMG_4673

Och efter denna den längsta av dagens promenader satt vi en stund i Simpas uterum. Jag drack en kopp kaffe och växlade några ord med Ivans bror, som ofta står i baren på söndagar, och Miki tuggade på en tuggrulle. Ja, och så läste jag lite i ”Är svensken människa?” för att hålla jämna steg med studenterna. Jag måste alltid ha läst allting nyss för att det inte ska förlora sig i dimmiga obestämdheter.

Läs mer

Lång morgon på Cooltura

Ibland är morgonen längre än dagen och just denna dag eller morgon har det varit så. Ute är det fortfarande isigt, så jag frågade Vesna om hon vill ta en kopp kaffe på Cooltura med Miki och mig. Det ville hon och så träffades vi där. Vi tog ett lågt bord vid fönstret, lågt för att Miki skulle kunna sitta med på ett bra sätt. Under bordet snett intill satt en vitkrullig hundskönhet och tittade ut på Miki.

1IMG_4642

Och efter en liten stund kom hon ut och hälsade. Vesna och jag pratade lite om detta med att ha företag och så skrattade vi åt den förfärliga bokföringsdjungeln som ingen av oss förstår sig på. Ja, och så kom madrasser och sängbottnar på tal och vi drog det senaste för varandra och så sa vi glatt uppgivet att det nog kommer att förbli som det är. Åtminstone ett tag och ett tag har ingen gräns, det vet ju alla. Hundarna nosade på varandra.

2IMG_4646

Och så kom kaffet och tiden rullade ut långa mattor bredvid Coolturas färggranna vackra och Miki gick då och då en liten sväng till det lägsta fönstret och stod en stund och spanade ut bredvid den röda gungälgen som kanske är från ikea. Eller hittar jag på nu?

3IMG_4653

Hundarna kände sig friare och friare och satt snart i fåtöljer och på kuddar.

4IMG_4664

Och Miki tog sig i ett obevakat ögonblick en slurk av mitt vatten. Ja, just obevakat, så det är inte med på bilden.

5IMG_4672

Morgonen gled genom eftermiddagens klockslag och brådskan blev till en obegriplighet och uttalas i mitt huvud nu med ett mycket långt och segdraget ”å”.

Läs mer