Kategori: Löshästar

Nu står gråa dagar på tur. Kanske blir hela den vecka som ligger framför oss grå. Jag prövar att ge mig mod med en bild av min skugga mitt inne i de sydliga dagarnas solsken. Så här var det…

Det här är Zrinjevac en sen eftermiddag eller tidig kväll för kanske en vecka sedan. Detta får bli mitt julkort till er.

Pausträdet tar lite julvila eller så är det jag som vilar under trädet räknande löv och grenar: ett, ett, ett…

God Jul & Gott Nytt År

Čestit Božić & Sretna Nova Godina

Det är kväll och jag öppnar mitt fönster och tittar ut i den folktomma parken och tänker på det som hände nyss.

Inget särskilt, skulle någon kanske säga. Vad hände då? Londi och jag kom gående längs en av gångarna i den svagt upplysta parken, på hemväg. Vid en av bänkarna stod en liten grupp människor, tre unga män och en ung kvinna och runt dem rände tre hundar hit och dit, två mycket små och en ganska stor labradorvalp, Milka. Hundarna omringade Londi och jag befriade henne från kopplet. Och plötsligt blev vi en grupp på fem människor och fyra hundar. En av de unga männen sträckte fram handen och presenterade sig som Roko och så sa han snabbt till de andra att jag är från Norge. Ja, egentligen känner vi varandra sedan länge, fast vi brukar bara utväxla lite hälsningar och kommentarer om hundarna. Det är han som har Milka, som kom i en chokladlåda och det är så hon fick namnet, det berättade han nu. De andra sträckte också fram händerna och en av dem presenterade sig som Bero. Jag sa att jag egentligen är från Sverige, men det är ju inte så stor skillnad mellan Sverige och Norge, lite som Kroatien och Serbien. Alla skrattade, himlade med ögonen och gjorde miner. Jag fick veta att två av dem är veterinärer. I stället för namnen fick jag veta detta. Roko sa att han är från Dalmatien och heter Rota i efternamn, så att han på sätt och vis är italienare. Du är kanske släkt med den store Nino Rota, undrade jag. Kanske, sa han, men de andra sa nej och skrattade högt och någon knuffade till honom på lek. Bero undrade varför man flyttar från Sverige till Kroatien. Det gör man ju inte, Kroatien flyttar man ifrån.Vi kom fram till att detta är sorgligt, men att det är en sorglighet man är van vid. Men jag har i alla fall flyttat hit, sa jag. Bra, sa Roko. Londi passade på att låta sig klias och klappas och jag tänkte att livet allt låter sig levas. Roko undrade om jag bor ”parallellt” med honom. Han gjorde en vag gest upp mot byggnaden. Ja, säkert, sa jag, fast jag bor på första våning. Då slipper ni höra honom för han bor på femte våning, sa den manliga veterinären. Alla skrattade. Och vet ni? Vi pratade faktiskt kroatiska nästan hela tiden. En dörr öppnades och jag bara föll in i språket. Men till sist blev det lite kallt att stå där, så vi tog de steg som behövdes fram till porten, någon fumlade fram en nyckel och så gled vi in på rad, utom en liten vitluddig hund som gick i bredd med mig. Och så allihop in i hissen, fast Londi och jag steg strax av igen på prvi kat. Laku noć! Lite vildrufsiga i själarna och varma inombords klev vi kort därefter in i lägenheten. Det behövs ju ofta så lite för att livet ska bli en glad lek.

Och kanske kan man just i bristen – i det här fallet min svaga kroatiska – finna källor till oväntad glädje.

Låt oss stanna upp lite vid Kezele för den lantliga luftens och de vida vyernas skull, innan vi vänder blicken mot något annat. Jag gick inte genom vinodlingarna, så vi tittar rakt på den symboliska vintunnan i stället:

Fast kanske anar ni några dessa odlingar längst till vänster på bilden här nedanför? Gårdens härliga ponnystora golden retriever stjäl annars det mesta av uppmärksamheten. Han går lite bland hästarna ibland när han tröttnar på människorna.

Ja, och som sagt besökte vi vinkällaren eller egentligen var vi i rummet ovanför den. Daniela berättade att hon varit nere i den riktiga källaren när hon var på gården sist. Jag köpte två flaskor av det enda röda vinet. Enligt min osofistikerade vinkultur, så dricker man rödvin under den kalla årstiden. Cabernet Sauvignon & Syrah står det på flaskan och 2011 och 14,5%. Kraftigt! Vi drack detta vin till maten och alla var nöjda med det.

Och om någon av er tycker om kartor, så kan jag visa den här. Ni hittar Ivanić grad och så ser ni en överdriven röd linje som för till Šumećani och det är i den byn som denna selski turizam befinner sig.