Skymningssång

bild JD

Skymningssång

Den öde slätten andas knappt,
Pilarna reser sig grå med nakna grenar,
Den så gyllene utbrunna himlen
Skälver med gnistrande, knappt skönjbara strimmor:
Blir en källa, rödaktig och rastlös,
Redo att sätta eld på hela skymningen:
Blir gulaktig – azurblå – försilvrad –
Som av de känsligaste händer frigjord
Från en lång och ond förtrollning,
Från ett dövstumt öde.
De onåbara och de nära
Som långt bortifrån renar dig – porlar.
Mörker. De första ljusen i fönstren –
Som långt bortifrån värmer dig – fladdrar.

Är det verkligen så att allt detta är mitt?

Janina Degutytė (översättning Anna Harrison)

himmel

PS Jag försvinner härifrån för några dagar men inte till Litauen…

De hade med egna ögon sett Goethe åka skridskor

Jag har nu äntligen börjat läsa Sigrid Bauschingers Else Lasker-Schüler-biografi från 2004 ”på riktigt”. Boken har funnits här i huset i kanske två år, men hittills har jag bara bläddrat, tittat på foton och ströläst lite.

bild

Det första kapitlet ”Kindheit und Jugend in Elberfeld” har jag precis lagt bakom mig. Tre små nedslag i texten får bli till ett första smakprov:

Alldeles i början står det att i detta diktarliv handlar det inte om ”dikt och sanning” utan om ”dikt som sanning” och så låter Bauschinger ett litet citat ur ett stycke Else Lasker-Schüler skrev om sig själv för Kurt Pinthus’ antologi ”Menschheitsdämmernung” (Mänsklighetsskymning) belysa detta:

Ich bin in Theben (Ägypten) geboren, wenn ich auch in Elberfeld zur Welt kam im Rheinland.

Jag är född i Thebe (Egypten), även om jag kom till världen i Elberfeld i Rhenlandet.

Det här är ett mycket känt textställe, som väl alla som på något sätt har stiftat bekantskap med Else Lasker-Schüler känner till, men det är en suggestiv rad som jag gärna upprepar.

Det andra lilla nedslaget jag vill göra är ett som presenterar fadern, Aron Schüler, ur en alldeles speciell synvinkel:

Der Vater bleibt in Else Lasker-Schülers Erinnerungen für immer ein Kind. Er verleitet sie und ihre Freundinnen zum Schulschwänzen und spielt mit ihnen lieber selbst in seinem Comptoir ”Schulmeister”. Nachdem viel Leckeres verspeist und Knallbonbons abgefeuert wurden, sitzen ”die tobenden Kinder” in Soldatenmützen, Turban und Matrosenhut, der Papa in einer weißen Haube, um den Tisch, dabei läßt er sie das Abc singen und stöhnt: ”Möchte lieber Schweinehirt als Schulmeister sein.”

Fadern förblir i Else Lasker-Schülers minnesanteckningar för alltid ett barn. Han lockar henne och hennes väninnor till skolk och leker hellre själv ”skollärare” med dem på sitt kontor. Efter att man stoppat i sig en massa godsaker och fyrat av smällkarameller sitter ”de stojande barnen” i soldatmössor, turban och matrosmössa, pappan i en vit kalott, runt bordet medan han låter dem sjunga alfabetet och han stönar: ”Jag skulle hellre vilja vara svinaherde än skollärare.”

Det tredje lilla citatet jag vill plocka fram berör diktararvet och modern, Jeanette Schüler:

Auch ein Spiel erfand die Mutter, das ”Einwortsagen” hieß. Dabei rief sie ein Wort, und das Kind antwortete mit einem Reim. Else Lasker-Schüler hat ihre dichterische Begabung von der mütterlichen Seite hergeleitet. Das beginnt mit den Großeltern, die Goethe noch mit eigenen Augen in Frankfurt Schlittschuhlaufen gesehen haben sollen. Die Goetheverehrung der Mutter war groß.

Också en lek hittade modern på, den hette ”ettordsleken”. Hon ropade ett ord och barnet svarade med ett rim. Else Lasker-Schüler härledde sin diktarbegåvning från mödernet. Det börjar med morföräldrarna som med egna ögon lär ha sett Goethe åka skridskor i Frankfurt. Moderns Goethebeundran var stor.

PS Här finns en längre introducerande text om Else Lasker-Schüler. Dessutom kan jag berätta att ett urval av dikter och essäer av henne i översättning av Peter Handberg kommer ut på Ersatz i januari.

PPS Kanske är någon här – lite vid sidan om detta Else Lasker-Schüler-sammanhang – intresserad av en titt på listan över m.a.o.-skribenternas ”julböcker”.

Den närsynte målaren

Den närsynte målaren

Många dårar tror sig vara generaler
och några av dem har även blivit det,
den närsynte äggmålaren kommer en gång att måla en kyrka
och det är inte uteslutet att en komet krockar med dess torn
och ropar: ”Kristus är uppstånden”
därför kommer du
som svär att du älskar mig
att kanske verkligen älska mig till sist.

dikt av Mircea Dinescu, översättning Dan Shafran

bild

Lucia

Lucia

I natten darra
de kalla väder.
Steg hör jag knarra
på vindens bräder:
i vita kläder
stod herrgårdsflickan,
med vaxljuskrona kring håret fäst,
nyss vid mitt läger och räckte brickan
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst.

Nu upp till gamman
i mörka tider!
Med tjärvedsflamman
Lucia skrider
i däld och lider.
I dörren gläntar
med morgonglöggen min muntre värd
och bringar bud, att ung dottern väntar
sin late körsven till festlig färd.

I tidig vinter
re’n snön är fallen,
och foten slinter
på frusna vallen,
och vit står tallen
som silverstaken
för månens prunkande högtidsljus,
och stjärnbloss brinna högt över taken
på djurens fållor och mänskors hus.

Och släden redes
med fäll och täcken,
och selad ledes
från klöverhäcken
den raske skäcken.
Med fröjd vi glida
igenom sovande skogars skjul.
Ur huvan tindrar det vid min sida
som morgongryning till härlig jul.

ur Fridolins visor av Erik Axel Karlfeldt

snö
igenom sovande skogars skjul

Bibliotek

För några dagar sedan blev jag ombedd att skriva några rader om mitt favoritbibliotek för Internationella bibliteket i Stockholm. Det blev två och jag började med det här:

OBdW
Oberlausitzische Bibliothek der Wissenschaften

Det vackraste biblioteket jag någonsin satt min fot i är vetenskapsbiblioteket ”Oberlausitzische Bibliothek der Wissenschaften” i Görlitz i Tysklands östsydöstligaste hörn. Det är inget särskilt stort bibliotek, men de sköna trävalven och alla de ålderdomliga volymerna som fyller hyllorna flyttar besökaren i det ögonblick han eller hon stiger över tröskeln till en värld som är helt väsensskild från livet på gatan utanför. Här svävar Jakob Böhmes ande. Den berömde religionsfilosofen och mystikern är stadens store son och boksamlingen här rymmer ett stort antal böcker av och om honom. Bland den antika litteraturen finner man exempelvis skrifter av Tacitus. Originalutgåvor av verk av Jakob Grimm och Wilhelm von Humboldt  tävlar med varandra om besökarens uppmärksamhet. Tycho Brahe hör till dem som representerar vår nordliga del av vetenskapsvärlden. Och även om större delen av bibliotekets böcker och folianter är på tyska och latin, så rymmer biblioteket till exempel 80 volymer som är skrivna på sorbiska.

Hela texten ser ut så här.