Skymningssång
Den öde slätten andas knappt,
Pilarna reser sig grå med nakna grenar,
Den så gyllene utbrunna himlen
Skälver med gnistrande, knappt skönjbara strimmor:
Blir en källa, rödaktig och rastlös,
Redo att sätta eld på hela skymningen:
Blir gulaktig – azurblå – försilvrad –
Som av de känsligaste händer frigjord
Från en lång och ond förtrollning,
Från ett dövstumt öde.
De onåbara och de nära
Som långt bortifrån renar dig – porlar.
Mörker. De första ljusen i fönstren –
Som långt bortifrån värmer dig – fladdrar.
Är det verkligen så att allt detta är mitt?
Janina Degutytė (översättning Anna Harrison)
PS Jag försvinner härifrån för några dagar men inte till Litauen…