De hade med egna ögon sett Goethe åka skridskor

Jag har nu äntligen börjat läsa Sigrid Bauschingers Else Lasker-Schüler-biografi från 2004 ”på riktigt”. Boken har funnits här i huset i kanske två år, men hittills har jag bara bläddrat, tittat på foton och ströläst lite.

Det första kapitlet ”Kindheit und Jugend in Elberfeld” har jag precis lagt bakom mig. Tre små nedslag i texten får bli till ett första smakprov:

Alldeles i början står det att i detta diktarliv handlar det inte om ”dikt och sanning” utan om ”dikt som sanning” och så låter Bauschinger ett litet citat ur ett stycke Else Lasker-Schüler skrev om sig själv för Kurt Pinthus’ antologi ”Menschheitsdämmernung” (Mänsklighetsskymning) belysa detta:

Ich bin in Theben (Ägypten) geboren, wenn ich auch in Elberfeld zur Welt kam im Rheinland.

Jag är född i Thebe (Egypten), även om jag kom till världen i Elberfeld i Rhenlandet.

Det här är ett mycket känt textställe, som väl alla som på något sätt har stiftat bekantskap med Else Lasker-Schüler känner till, men det är en suggestiv rad som jag gärna upprepar.

Det andra lilla nedslaget jag vill göra är ett som presenterar fadern, Aron Schüler, ur en alldeles speciell synvinkel:

Der Vater bleibt in Else Lasker-Schülers Erinnerungen für immer ein Kind. Er verleitet sie und ihre Freundinnen zum Schulschwänzen und spielt mit ihnen lieber selbst in seinem Comptoir ”Schulmeister”. Nachdem viel Leckeres verspeist und Knallbonbons abgefeuert wurden, sitzen ”die tobenden Kinder” in Soldatenmützen, Turban und Matrosenhut, der Papa in einer weißen Haube, um den Tisch, dabei läßt er sie das Abc singen und stöhnt: ”Möchte lieber Schweinehirt als Schulmeister sein.”

Fadern förblir i Else Lasker-Schülers minnesanteckningar för alltid ett barn. Han lockar henne och hennes väninnor till skolk och leker hellre själv ”skollärare” med dem på sitt kontor. Efter att man stoppat i sig en massa godsaker och fyrat av smällkarameller sitter ”de stojande barnen” i soldatmössor, turban och matrosmössa, pappan i en vit kalott, runt bordet medan han låter dem sjunga alfabetet och han stönar: ”Jag skulle hellre vilja vara svinaherde än skollärare.”

Det tredje lilla citatet jag vill plocka fram berör diktararvet och modern, Jeanette Schüler:

Auch ein Spiel erfand die Mutter, das ”Einwortsagen” hieß. Dabei rief sie ein Wort, und das Kind antwortete mit einem Reim. Else Lasker-Schüler hat ihre dichterische Begabung von der mütterlichen Seite hergeleitet. Das beginnt mit den Großeltern, die Goethe noch mit eigenen Augen in Frankfurt Schlittschuhlaufen gesehen haben sollen. Die Goetheverehrung der Mutter war groß.

Också en lek hittade modern på, den hette ”ettordsleken”. Hon ropade ett ord och barnet svarade med ett rim. Else Lasker-Schüler härledde sin diktarbegåvning från mödernet. Det börjar med morföräldrarna som med egna ögon lär ha sett Goethe åka skridskor i Frankfurt. Moderns Goethebeundran var stor.

PS Här finns en längre introducerande text om Else Lasker-Schüler. Dessutom kan jag berätta att ett urval av dikter och essäer av henne i översättning av Peter Handberg kommer ut på Ersatz i januari.

PPS Kanske är någon här – lite vid sidan om detta Else Lasker-Schüler-sammanhang – intresserad av en titt på listan över m.a.o.-skribenternas ”julböcker”.