Kattlivet i en sådan här liten Medelhavsstad – för det blåa där nedanför är faktiskt en flik av Medelhavet – är nog härligt och fritt, fast hur är det i januari? Eller har alla katterna någon som ger dem mat och husrum när de hårda dagarna och nätterna kommer?
Igår var en fantastisk dag av sol och hav. Tidigt (ganska tidigt i alla fall) lämnade vi Zagreb och styrde kosan mot Krk. Vårt mål var den vackra lilla ”staden” Omišalj, som jag har ett särskilt förhållande till, och stranden nedanför. Vi börjar med stranden – staden ska vi gå in i en annan dag här under pausträdet.
stigen ner till vattnet
ovanför det gröna sticker Omišaljs hustak upp
Buba klagar – Draženka har simmat långt långt ut – och Londi vill egentligen bara leka
Londi och Draženka simmar, Predi och Buba känner på vattnet
Och idag känner jag en lätt oktobersolbränna i skinnet och håret är ännu havssalt.
Kanske minns några av er ett blogginlägg här om den sanslöst höga skorstenen i Trbovlje. På vägen tillbaka hit från bokmässan i Göteborg lyckades jag ta en bild av den från luften. Det är helt klart, den är för hög också från luften:
Jag har sett mycket vackert den här sommaren, men allra vackrast var nog utblickarna under vandringen vid Katarina nad Ljubljano. Så här vacker kan världen vara:
°°
PS Imorgon åker härifrån för att besöka bokmässan i Göteborg under några dagar. Londi bevakar positionerna här i Zagreb, det har hon lovat.
Mitt för Nationalteaterns entré befinner sig en skulpur av Ivan Meštrović, Zdenac života (Livets källa). Om ni vill se på dess helhet så finns den avbildad här strax nedanför i Prometej-inlägget. Men nu vill jag i stället visa några vackra detaljer:
