Kategori: Bilder/bildkonst

Hemma igen. Ja, så här levs livet ett stenkast från huset där Londi och jag bor. Det är lätt och det är svårt. Avgrunden finns alltid under oss. Men vid vår sida blommar syrenerna.

Innan den här alldeles speciella vårliga ljuvligheten försvinner, fotograferar jag trädens blomsterkronor tusen gånger om. Den ena är vackrare än den andra på just ett sådant sätt att jag på djupet förstår vad det uttrycket vill säga oss. ”Den ena vackrare än den andra…” Och Londi och jag strövar där under kronorna under himlen i gräs, på grus, på asfalt, bland bilar, soptunnor, gråslitna hyreskaserner och tappra småhus.

Jag väljer att visa två av gårdagens bilder, den ena föreställer det jordiska och den andra det himmelska ”Jerusalem”. Det himmelska är vackrast (ja, nu faller hela mitt tidigare resonemang i stycken, men gör det något?), men det är det jordiska – med sin lilla soptunna – som står mig närmast.

och fyller himlen med sitt vita skum. Det viskar om kommande sommar inifrån trädens grenverk.

Efter en intensiv och fantastisk helg med Alex, min bolognesiska dotter, är jag ännu lite i otakt med arbete och andra plikter. Jag sköt upp så gott som allt sådant under dagarna då hon var här.

Nu är vardagen tillbaka och undan för undan söker jag mig fram till hur jag ska sätta ner fötterna i rutinerna igen.

Se här två bilder från Alexandras, Londis och mina härliga solskensdagar tillsammans:

Det är förmiddag och solen står redan högt. Londi och jag går i det gröna gräset under den blå himlen (inne i huvudet viskar formeln ”trava je zelena, nebo je plavo”). Då kommer det en kråka spankulerande in i mitt synfält, först lite tvekande och sedan med kraftfullare steg.

Jag riktar några ord till den och den stannar upp och ger ifrån sig ett vagt knorrljud och tittar lite frågande på mig med huvudet en aning sänkt.

På prov säger jag något mer, men nu tycker kråkan att jag är tråkig och promenerar lugnt och värdigt sin väg över det gröna.

Jag följer efter för att fånga en snygg profil mitt i steget.

Ungefär så här lever jag.

PS Pausträdet kommer att hålla paus några dagar.