Kategori: Berättelser ur livet

Här i kvarteret finns en liten kinarestaurang, jag tror jag har nämnt det tidigare. Så vitt jag har kunnat se är det en familj som driver den, möjligen en storfamilj. De bor ovanför restaurangen och barnen leker i trädgården som hör till och på den lilla ”bakgården” ser jag särskilt under heta sommardagar unga och gamla sitta och slappa och ta igen sig under ett parasoll. De är inte rika, men väldigt ihärdiga och under åren jag har bott här har jag kommit att se att de drygar ut restauranginkomsterna med sådant de hittar i soptunnorna i området. Särskilt en ung kvinna arbetar väldigt energiskt med detta, jag ser att hon har en ganska avancerad teknik för att plocka upp tomflaskor genom hålet på ”glastunnan” – här finns alltså både sopsortering och tunnor för alla sorters sopor.

I hörnet av parken under huset där jag bor finns en skylt som berättar om adressen (delvis felaktig, det ska inte vara 161 utan 16, Šipanska är en mycket kort gata, som för övrigt ofta räknas som ett ”utskott” från Rapska), telefonnumret och öppettiderna – tolv till tolv varje dag.

Lite då och då, kanske någon gång i månaden eller varannan månad, har jag sett en stor slovakisk buss stå parkerad på Šipanska inte långt från ingången till restaurangen. Jag har funderat över vad en buss ända från Slovakien gör i detta okända hörn av Zagreb, och dessutom så ofta. Härom dagen såg jag för första gången bussens passagerare. De fyllde hela gatstumpen runt bussen och… de var alla kineser.

Medan vi var i Varberg den här sommaren gick vi inte så ofta ner till havet, Londi och jag, som vi annars alltid brukat göra. Londi orkade inte eller ville inte, tyckte kanske att hon hade ”gått den vägen förr” och att den var onödigt lång. Jag anpassade mig och gick kortare rundor med henne. Och ”bakom ryggen på henne” cyklade jag ner till havet. Vi gick bland fåren och runt Krutkällaren och så hittade vi små, för oss, nya stigar. Londi luktade på sådant som hon tyckte var intressant och jag plockade björnbär och odon, som vi sedan delade på.

Det var en ovanligt vacker sommar, regnet kom bara då och då under vår sista vecka i Sverige. För det mesta var himlen hög och blå, ibland med vackra vita stackmoln.

Himlahjorden:

PS Om ni undrar varför Londi inte syns på någon av bilderna, så är det för att hon tog dem.

är detta jättelika många ton tunga klippblock hämtat:

En uppmärksam eller helt fördrömd betraktare kan ännu se havets vågor i stenen och ur en viss utvald vinkel kan vi alla varsebli hur stenens grå vågor och havets blå blir ett.

I en annan verklighet är stenblocket ett bord som man kan sitta och dricka vin vid och samtala kring. Från en stenfåtölj inne i johannesbrödsträdets mitt, ser detta bord ut så här:

Igår morse – inte särskilt tidigt – tog jag spårvagnen över Sava och steg av vid Most mladosti. När jag sedan gick i vimlet utmed flodbanken bort mot Hrelić – ni känner till Hrelić nu, eller hur? – tänkte jag att hit ska jag gå varje söndag, såsom andra går till kyrkan, detta är min kyrka. Här byter tingen ägare på ett annat sätt än i varuhusen i städerna eller i sådana där köpcentra (som rycker själen ur kroppen); tingen bor en tid hos dig och sedan hos mig och sedan hos någon annan. Det viktigaste här är egentigen själva passagen, ägandet blir så tydligt kortfristigt och tillfälligt och berättar om människans begränsade tid på jorden. Samtidigt finns glädjen (och sorgen och lidandet förstås också), självsäkra utrop, stöddiga gester, pråligt glitter och så äter man ćevapi och dricker kanske öl eller så sitter man bara på en låda i solen och låter dagens timmar klättra över ens skuldror.

Steph köper ett par skor för 10 kuna eller var det 15?

Rundningen förbinder:

Och vi äter ćevapi:

hos Borić:

Gruppbild:

Ja, nästa söndag igen…

Vad jag köpte? En matskål till Londi och tre trådrullar. Bra saker.

Ibland blir det särskilt tydligt att mitt liv utspelar sig på ett annat sätt än det gjorde för några år sedan, också i de små detaljerna eller kanske särskilt i de små detaljerna. Denna lördagmorgon i början av september till exempel skulle man kan avbilda så här:

Och texten till skulle kunna lyda så här: Efter en morgonrunda till min frukt- och grönsakshandlare, där jag köpte små goda avlånga tomater och fula hemodlade vindruvor och några ännu fulare små fikon och Londi lät sig klias och klappas, slog vi oss ner i baren i bottenvåningen till huset där vi bor. Jag beställde kavu s mlijekom (caffellatte) och Londi fick vatten och bröd och en uppskattande kommentar om att hon är lite tjock.