Författare: Bodil Z

Görlitz – detaljer

Bodil Z

Vi stannar i den tyska halvan av dubbelstaden idag, vi stannar i Görlitz och vi viker blicken inåt mot de små tingen. Här trycker vi nästan näsorna mot en port som prunkar i rött och guld. Vad kan dölja sig bakom den?

röd port

Och det här ansiktet avslutar den ena änden av Flüsterbogen – ni vet det där viskvalvet som för ljudet på ett finurligt sätt genom en liten stenränna, så att man tror att någon viskar en rakt i örat.

Flüsterbogen

För ett ögonblick fångas vår blick av en dekorativ portinramning på ett av husen vid gatan som för ner emot fotgängarbron över Neiße.

portram

Vid en liten tvärgata bakom Obermarkt finns den här lekfullt hopdiktade fontänen. Kanske tycker ni att kvinnan verkar ha en tråkigare uppgift än mannen, men vad bryr hon sig om det?

kvinna

Mannen ser däremot ut att behöva ligga så här och hälla öl över sig:

man

Görlitz – Zgorzelec: Neißevyer

Bodil Z 2 kommentarer

Den här sommaren har jag gjort flera besök i den dubbla staden Görlitz-Zgorzelec. På senare år har den här platsen dragit mig till sig gång på gång, dess lite brutna skönhet och dess dubbla identitet lockar. Nu blev den inte vald till europeisk kulturhuvudstad 2010 som en del (jag bland dem) hade hoppats. Det var nära, men det blev inte så. Jag frågade några på den tyska sidan hur de ställde sig till ”motgången” och de flesta sa något i stil med att nomineringen var bra och skapade uppmärksamhet kring staden/städerna, men att en seger nog hade kostat en hel del pengar.

Jag tänker låta er nalkas staden från vattnet den här gången. Floden Neiße utgör den (rörliga) fasta punkten i bildserien och från den riktas våra blickar än mot Polen än mot Tyskland i denna lilla på sätt och vis slutna Görlitz-Zgorzelec-värld:

G-Z 1 G-Z 2 G-Z 3 G-Z 4 G-Z 5 G-Z 6 G-Z 7

G-Z 8

Elfriede Gerstl: mein papierener garten

Bodil Z 2 kommentarer

Det finns ett litet ytterst intressant österrikiskt förlag som heter Droschl – jag har talat om det här förut. De verkar bara ge ut sådant som är av allra högsta kvalitet och originalitet. Ska jag vara ärlig så tror jag inte de har särskilt många läsare, men de läsare de har är säkert trogna… och hängivna. Jag ansluter mig nu till deras rad. Idag har jag börjat läsa Elfriede Gerstls ”mein papierener garten” (”min pappersträdgård”). Någon av er minns kanske att jag har nämnt den tidigare, för det har jag, men det var innan diktsamlingen kom ut och då hade jag bara läst en eller två exempeldikter som fått dyka upp i förväg.

papierener garten

Elfriede Gerstls röst är lågmäld med små krumbukter av ironi insprängda än här än där. Hon arbetar med oerhört små medel, ibland är de som obetydliga krusningar på en vattenyta eller lite löst omkringflygande fjun och småstrån. Ofta skojar hon lite med sig själv, med sina svagheter, människans tillkortakommanden. Hon gör det med lätt hand, utan hårdhet. Ofta möter hon livets stora frågor lite ”ur ögonvrån” eller ”på snedden”.

Idag läser jag den här lilla dikten om omfamningens hemligheter eller sanningar:

jemanden umarmen

jemanden umarmen
weil er sich fürchtet
weil ich mich fürchte
weil er traurig ist
weil ich traurig bin
weil wir uns wiedersehen
weil wir abschiednehmen
jemanden umarmen
…………weil man es kann
jemanden umarmen
…………solange man es kann

La ballata dell’eroe: en italiensklektion

Bodil Z

Den här hösten roar jag mig lite vid sidan om med att undervisa i italienska på ett gymnasium. Första lektionen med nybörjarna bjöd jag på en sång av en av mina favoritcantautori från min italienska ungdomstid: Fabrizio De André.

De André

Jag lägger ut sångtexten till er som ibland strövar omkring här under pausträdet, så att ni kan provläsa den:

La ballata dell’eroe

Era partito per fare la guerra,
per dare il suo aiuto alla sua terra.
Gli avevano dato le mostrine e le stelle
e il consiglio di vendere cara la pelle.

E quando gli dissero di andare avanti
troppo lontano si spinse a cercare la verità.
Ora che è morto la patria si gloria
d’un altro eroe alla memoria.

Ma lei che lo amava aspettava il ritorno
d’un soldato vivo, d’un eroe morto che ne farà?
Se accanto, nel letto, le è rimasta la gloria
d’una medaglia alla memoria.

Det är en djupt pacifistisk text och själva kärnan eller hjärtat i texten finns väl här: ”Ma lei che lo amava aspettava il ritorno d’un soldato vivo, d’un eroe morto che ne farà?”

Kväll i Hradec Kralové

Bodil Z 2 kommentarer

En varm och ovädersladdad kväll i början av den här sommaren råkade vi befinna oss i Hradec Kralové (Königgrätz på tyska; här stod 1866 ett stort slag i Bismarcks tysk-österrikiska krig, vilket resulterade i att Österrike lämnade Tyska Förbundet) i norra Tjeckien mitt under en stor internationell teaterfestival:

divadlo

Nej, jag kan inte bry mig om att bilden är suddig. Jag tycker så mycket om det tjeckiska ordet för teater att jag måste visa den enda bilden jag tog i Hradec Kralové där detta ord syns: divadlo. Mitt andra tjeckiska favoritord är ”hudba” som betyder musik.

Kvällen rann ut i ett strövande mellan hudba och divadlo allt medan himlaskinnet spändes allt hårdare. En märklig skimrande kvinna höll oss fångna en stund vid sina fötter. Den nedgående solen färgade hennes hår i guld.

kvinna 1

I luften ovanför henne svävade lätta figurer. Den nedgående solen färgade hennes kind i guldbrons.

kvinna 2

Någon bjöd henne på en cigarett. Den nedgående solen – eller var det ett annat ljus – färgade hennes kind och axel i brons.

kvinna 3