Författare: Bodil Z

Lite urdu

Bodil Z 5 kommentarer

Urdu är ett indoeuropeiskt språk som talas i bland annat i Pakistan och Indien. Just nu träffar jag regelbundet några urdutalande studenter och en av dem har igår tränat mig i att räkna till tolv på urdu. Här kan ni se räkneorden tydligt präntade:

urdu

Tittar man lite närmare så ser man utan svårighet släktskapet med ett flertal indoeuropeiska språk. ”Do” är mycket likt spanska ”dos” och italienska ”due” till exempel. ”Punch” påminner om grekiska ”penta” och persiska ”pandj”. ”Aat” är en bror till ”åtta” eller italienska ”otto” och ”no” är mycket nära både ”nio” och ”nove”. I ”das” är det bara vokalljudet som avviker från uttalet av det franska ”dix”.

Till sist vill jag presentera en liten privat ”teori”: Jag tror att ordet ”urdu” är släkt med det svenska ordet ”ord”. I Hellquist finner jag att ”ord” går tillbaka på den indoeuropeiska ordstammen *urdho-. Vad tror ni om förbindelsen urdu-ord?

Oskuld och erfarenhet – Adam Zagajewski

Bodil Z

Adam Zagajewski läser jag ofta och gärna. Just nu läser jag i essäsamlingen ”Två städer” igen.

bok

På de två sista sidorna i boken finns den här korta texten:

Oskuld och erfarenhet

William Blake har begåvat oss med de berömda ”Oskuldens och erfarenhetens sånger”. Instinktivt är vi benägna att läsa Blakes dikter kronologiskt: först kommer oskulden och sedan – till priset av lidande – erfarenheten. Är det verkligen så? Är oskulden någonting vi förlorar som vi blir av med barndomen, en gång för alla? Är det inte så att vi också kan förlora erfarenheten? Erfarenhet är en sorts kunskap; och ingenting spricker sönder lika lätt som kunskapen. Det gäller också etisk kunskap – eller etisk vishet. Den som har genomlevat ett koncentrationsläger och gjort det på ett värdigt, moraliskt sätt, kan sedermera förvandlas till egoist och skrävlare, han kan kränka ett barn. Om han märker det och börjar ångra sig återvänder han till oskuldens tillstånd.

Därför är det långt ifrån säkert att erfarenheten finns i slutet. Efter erfarenheten kommer oskulden, inte omvänt. En oskuld som är rikare på grund av erfarenheten men fattigare genom förlusten av självsäkerheten. Vi vet så lite. Vi förstår någonting en stund, och sedan glömmer vi det ögonblicket eller sviker det. I slutet finns oskulden, en bitter oskuld av okunskap, frågor, förtvivlan och nyfikenhet.

Den här texten både oroar och tröstar mig. Den oroar mig för att den vänder på perspektivet, så att jag, åtminstone för några ögonblick, råkar ut för vacklan i mitt hemgjorda tankebygge. Men den här okunskapens förtvivlade och ändå nyfikna oskuld som föds efter erfarenheten eller ur den (åter)ger mig ett slags svindlande jämvikt. Jag ställer alltsammans på marken och tittar på det och behöver inte veta. Kanske menade Zagajewski inte så här, men han fick mig att tänka det. (Och ännu en gång sänder jag ett tack till Anders Bodegård för översättningens klarhet.)

Sverige med andra ögon

Bodil Z 11 kommentarer

Jag har en svensk väninna som bott i Florens i ungefär tjugo år. Igår fick jag ett brev från henne, ja, jag menar ett sådant där riktigt brev av papper instoppat i ett kuvert med frimärke på. En liten kommentar om Sverige som finns i denna epistel tänker jag kan vara intressant för fler än mig:

Hur är det politiska klimatet i Sverige numera? Känns det någon skillnad efter regeringsbytet eller är det för tidigt för att märka om de tänker hålla vad de lovat? Här i Italien hör man praktiskt taget aldrig talas om Sverige. Ibland kommer Finland eller Danmark på tal men Sverige tycks vara en osynlig fläck på Europakartan. De är tvungna att mörda en minister om någon ska skriva en artikel om vårt land.

I kuvertet finns förutom brevet också några tidningsurklipp, de flesta om litteratur, men ett är faktiskt om Sverige. Det är en kort artikel i ”Corriere della Sera” från tiden strax före valet och den är skriven av Francesco Battistini. På ett ställe i texten presenterar han Reinfeldt som politiker så här:

Reinfeldt è filoamericano, filoisraeliano e filo-Nato, ma in politica interna ha intuito soprattutto una cosa. Che per gli svedesi, il welfare è come il ”surstromming”, l’amatissima aringa fermenata: dicono che puzza, però ne vanno pazzi; provano a farne a meno, ma è dura; confessano che è roba d’altri tempi e poi si rimangiano tutto, perché la tradizione è tradizione.

Reinfeldt är pro-amerikan, pro-israel och pro Nato, men när det gäller inrikespolitik har han förstått framför allt en sak. Nämligen att för svenskarna är välfärdsstaten som ”surstrommingen”, den högt älskade jästa strömmingen: de säger att den luktar illa, men de är galna i den; de försöker klara sig utan den, men det är hårt; de medger att den är gammaldags men så äter de den igen, för tradition är tradition.

brev

George Grosz

Bodil Z 4 kommentarer

Den här boken fick jag för länge sedan i en annan tid av en god vän:

bok

Bilderna i boken är (förstås) av George Grosz och texterna är av Else Lasker-Schüler, Wieland Herzfelde och Theodor Däubler – och George Grosz. Så här presenterar GG sig själv:

Pass auf! Hier kommt Grosz
Der traurigste Mensch in Europa
”Ein Phänomen an Trauer”

I början av den här mycket vilda boken – det känns som om den vill slita sig när jag tar i den – finns en dikt om GG av Else Lasker-Schüler:

George Grosz

Manchmal spielen bunte Tränen
In seinen äschernen Augen.

Aber immer begegnen ihm Totenwagen,
Die verscheuchen seine Libellen.

Er ist abergläubig –
Ward unter einem bösen Stern geboren –

Seine Schrift regnet,
Seine Zeichnung: Trüber Buchstabe.

Wie lange im Fluß gelegen
Blähen seine Menschen sich auf,

Mysteriöse Verlorene mit Quappenmäulern
Und verfaulten Seelen.

Fünf träumende Totenfahrer
Sind seine silbernen Finger.

Aber nirgendwo ein Licht im verirrten Märchen
Und doch ist er ein Kind,

Der Held aus dem Lederstrumpf;
Mit dem Indianerstamm auf Duzfuß.

Sonst haßt er alle Menschen,
Sie bringen ihm Unglück.

Aber George Grosz liebt sein Mißgeschick
Wie einen anhänglichen Feind.

Und seine Traurigkeit ist dionysisch,
Schwarzer Champagner seine Klage.

Kein Mensch weiß, wo er herkam;
Ich weiß, wo er landet.

Er ist ein Meer mit verhängtem Mond,
Sein Gott ist nur scheintot.

Ach
Ach, knallige Welt, du seliges Abnormitätskabinett, 1916, Ecce homo

Lösa tankar kring kromosomer

Bodil Z 5 kommentarer

Naturligvis känner jag till att det går att tala om kromosomer på ett vetenskapligt sätt utifrån ett gediget vetande. Det här blir inte på det sättet, så läs inte vidare om ni hoppas på något sådant. Besvikelser är till för att undvikas.

![xxxy](/wp-content/karyo.jpg @alignright)Då: Vad är en kvinna? xx. Vad är en man? xy. Någonstans läste jag att x är livet. Livet gånger livet eller livet plus livet är alltså kvinna. Är y döden? Livet gånger döden alternativt livet plus döden är man. Eller är y något annat, ska vi säga möjligheten till en man. Livet gånger eller plus möjligheten till en man blir man.Vad skulle yy vara? En obrukad möjlighet eller två?

Från ett annat håll: Att vara kvinna är det mänskliga grundtillståndet. Byter man ut den ena av de två x-byggstenarna mot en y-sten uppkommer det sekundära tillståndet – mannen.

Kan något av det här ge förklaringar till förhållandena mellan män och kvinnor i världen genom tiderna? Maktförhållandena till exempel?