Författare: Bodil Z

Vid sidan om ägnar jag mig nu åt den store – kanske den störste – italienske poeten Giacomo Leopardis ”Zibaldone di pensieri” – på svenska ungefär ”notishäfte över tankar” – ett notishäfte på närmare 1200 sidor.

Lite klantigt ligger volume secondo före volume primo på mitt foto här.

Jag läser en liten dialog jag hittade i första delen av Zibaldone:

A: S’io fossi ricco ti vorrei donar tesori.
B: Oibò, non vorrei ch’Ella se ne privasse per me. Prego Dio che non La faccia mai ricca.

A: Om jag vore rik skulle jag vilja skänka dig skatter.
B: Men fy, inte skulle jag vilja att Ni försakade något för mig. Jag ber till Gud att han aldrig ska göra Er rik.

Har ni sett ett vackrare bokomslag? Bilden är tagen av Fredrik Funck.

Om några dagar kommer vi apropå den nyutkomna boken ”Läsa Kavafis” att behandla den grekiske poeten Konstantin Kavafis i Salongen. Flera texter kommer att publiceras och förhoppningen är att ett samtal om Kavafis ska födas där, eventuellt ett samtal som utgår ifrån Sture Linnérs fråga i en av bokens tre inledningar: ”Vad är det som gör att man runt omkring i världen ännu i dag känner det angeläget att lyssna till Kavafis försynta röst?” 

Boken är mer exakt uttryckt en dvd-bok, en bok med en film som är skapad till och tillsammans med boken. Filmen för oss till platser vid Medelhavets östra stränder, till Aten, Istanbul och Alexandria. Vi lyssnar till människor som bär sin Kavafis i hjärtat – vi hör hans dikter på grekiska, arabiska, turkiska och engelska. I boken finns de att läsa på grekiska och i en svensk nyöversättning av Magnus William-Olsson och Rea Mellberg – och på engelska.

Jag väljer en av de kändaste och skriver av den här:

I väntan på barbarerna

Vad väntar vi på, samlade på torget?

Barbarerna lär komma idag

Varför så lugnt i senaten?
Varför är senatorerna så overksamma och stiftar inga lagar?

För att barbarerna kommer idag
Varför skulle senatorerna stifta lagar.
När barbarerna kommer får de stifta lagar själva.

Varför steg kejsaren upp så tidigt
och satte sig vid stadens huvudport
majestätiskt tronande med kronan på?

För att barbarerna skall komma idag.
Och kejsaren väntar att få ta emot
deras anförare. Han har rent av förberett
ett dokument att överräcka
fullt av långa titlar och namn.

Varför har de två konsulerna och pretorerna gått ut idag
i sina röda, broderade togor?
Varför har de iklätt sig armband med så många ametister
och ringar med praktfullt lysande smaragder;
varför bär de kostbara stavar idag
konstfullt smidda av silver och guld?

För att barbarerna skall komma idag;
och sådana saker bländar barbarer.

Varför kommer inte de lysande retorerna som de alltid brukar
för att hålla sina tal och säga allt de har att säga?

För att barbarerna skall komma idag;
och de tråkas ut av tal och retorik.

Varför plötsligt denna oro
och förvirring? (Så allvarsamma ansiktena blev.)
Varför töms hastigt gatorna och torgen?
Och alla vänder hemåt, djupt bekymrade.

För att natten föll och barbarerna aldrig kom.
Och folk anlände från gränsen
och sa att inga barbarer längre finns.

Hur skall vi klara oss utan barbarer?
Dessa människor var en sorts lösning.

Ja, och trots detta att barbarerna inte kom, så inbjuder jag er att vara med i Kavafishändelsen i Salongen – nu i helgen.

På bokmässan i Leipzig lyssnade jag på Valzhyna Morts oerhört förtätade och samlat dramatiska uppläsning av dikten ”Opera”.

Då kom dikten som en intensiv vitrysk helhet genom Valzhynas mun. Jag förstod allt och inget. Nu har jag fått den engelska versionen av den tillsänd av Thomas Nydahl. Se här:

 opera –
is a fish market
where fish sing with the silver of their flesh
the conductor plunges the knife
and from the nets of singers’ lungs
deep-water fish fall out.
and when in agony on the cutting board
in a hysterical search for the sea water
it licks the sweat from its dealer’s hands
and gulps the dripping on the floor blood
hoping to stuff it back in their body –
silver scales melt into a bullet
and the bullet aims at the fish’s gills –
sing!

 how could it know under the water
that it took from the hook not the bait
but a note
that a pole made by Stradivarius
would bite at its heart like a serpent
three times –
asana! asana! asana!
three chimes –
for farther, spirit and son.

 who are you – a conductor or priest?
is it a baton or a cross?
sh-h-h-h!

 opera!
not earrings your Carmen wears but tambourines
her heart like a horn lives off the lips
no blood in her veins but saliva of kisses
and blood she wears outside as a dress
oh Carmen! we smuggle out into night
the cargo you hid inside our ears

 don jose! slim like a knife’s blade
you’ll write the last note
on scores of the gypsy’s ribs

 opera!
voice tasting on an empty stomach!
a vineyard
of your wardrobes!
I would run through it barefoot
into unknown lands
with a wasp in my ear!

 violetta! a tree rose from your mouth
so where’s its bird
to sing on the top
why did you tear out its feather
and stuffed its body inside your chest
on the left

 opera – you are injured darkness
on the audience body – the wound of the stage
and your sounds already run from the mouths
the way rats flee sinking ships

 but again and again the red curtain
parts like the red sea
in front of moses
and we walk ahead
into the last and longest note –
into silence.

Och här sitter publiken(jag ser mig själv i främsta raden i grön manchesterjacka och zweimal – kanske lite löjligt att visa upp detta, men ja, ja…)

• • •

Valzhyna Mort