Författare: Bodil Z

Rasism, diskriminering, mobbning mm

Bodil Z 3 kommentarer

Igår morse tittade jag till min morgongymnastik på ett program på WDR (en tysk regionalkanal). Programmet heter Cosmo, betecknar sig som ett interkulturellt europamagasin och de flesta av moderatorerna är första- eller andragenerationsinvandrare i Tyskland. Antirasism och tolerans hör till programmets honnörsord.

Den första punkten av det avsnitt jag såg handlade om frågor kring bärande av ”Kopftuch” (slöja) och där fick vi följa några flickor som gärna bär slöja och höra deras argument för slöjan. Den andra programpunkten jag såg handlade om ”Tysklands första svarta modell”. En reporter ställde mer eller mindre försåtliga frågor kring detta till människor på en gata i en stad någonstans i Nordrhein-Westfalen. En fråga löd ungefär så här: ”Tycker Ni att det här är en typiskt tysk modell?” En del svarade lite undanglidande och några tyckte att nej, så typiskt tysk var väl inte denna modell. Efter detta återvände man till studion, där programledaren fyrade av ett blixtrande leende och sa att, det var verkligen en snygg tjej. Helt oförmedlat fortsatte han sedan: ”Annat är det med Angela Merkel – ähhh” och så drog han ner mungiporna på ett lite osnyggt sätt som faktiskt gjorde att minen påminde något om en som Merkel ofta har. Så fortsatte han: ”Inuti är hon i och för sig svart (CDU:s färg är svart), men utanpå är hon faktiskt helt färglös (farblos), så henne vill vi inte ha.”

Med en stark obehagskänsla stängde jag av TV:n. Det går att alltså bra att under vackra paroller om antirasism, interkulturalism och tolerans angripa människor för deras utseende, färg, brist på ungdom och skönhet…

Vår i vår salong

Bodil Z

I Salongen börjar våren i februari, när primulan slår ut i de sydliga bergen. Under vintern har Jelena och jag tänkt och funderat över det kommande årets salongsinnehåll och också fattat ett och annat beslut. Den här våren börjar vi med en serie intervjuer med skönlitterära översättare om översättandets våndor och sköna konst. Emellan intervjuerna kommer som vanligt texter av annat slag: recensioner, essäer och svårbestämbara hybrider.

salongen
Jelena och jag

Här är ett litet utdrag ur den första intervjun, den med Hans Blomqvist:

Jag kom in på översättarbanan genom min kärlek till Franz Kafka. När jag skaffade hans samlade skrifter på tyska, upptäckte jag att det fanns en hel del godbitar som inte var översatta till svenska, och jag lyckades intressera min översättarkollega Erik Ågren och förlaget Bakhåll för att 1985 publicera en liten bok med sådant material. Vi gav volymen titeln ”Fragment ur anteckningar och lösa blad”, en titel som ganska bra speglar vad det handlade om den gången. Så småningom mognade tanken att översätta och nyöversätta allt av Kafka. Just nu är vi alltså i färd med att på Bakhåll publicera en nyöversatt, komplett, inbunden utgåva av Kafkas litterära texter, dagböcker och brev.

Rilke: Wunderliches Wort

Bodil Z 6 kommentarer

Kanske har jag aldrig läst någon Rilke-dikt här under trädet. Vilken ska då bli den första? Jag väljer den här om tiden och den hemlösa oförgängligheten som tar sin tillflykt till det vilda hjärtat. Den första strofens början talar om det besynnerliga med uttrycket ”fördriva tiden”, då det svåra ju är att hålla den kvar. Nej, jag vågar mig inte på att översätta den. Kanske finns det redan en svensk översättning?

Wunderliches Wort

Wunderliches Wort: die Zeit vertreiben!
Sie zu halten, wäre das Problem.
Denn, wen ängstigts nicht: wo ist ein Bleiben,
wo ein endlich Sein in alledem? –

Sieh, der Tag verlangsamt sich, entgegen
jenem Raum, der ihn nach Abend nimmt:
Aufstehn wurde Stehn, und Stehn wird Legen,
und das willig Liegende verschwimmt –

Berge ruhn, von Sternen überprächtigt; –
aber auch in ihnen flimmert Zeit.
Ach, in meinem wilden Herzen nächtigt
obdachlos die Unvergänglichkeit.

Rainer Maria Rilke

berg

Här med musik.

Träden

Bodil Z 5 kommentarer

Vi går i skogskanten och tittar ut över åkrarna, Londi och jag. Just nu är vi i den här stumma januarivåren som föregår vintern, för snart blir det vinter, med eller utan snö.

åker

Alldeles nyss har de varit här och avverkat igen, inte så grovt och hänsynslöst destruktivt som i höstas, men jag kan ändå inte låta bli att känna vemod inför anblicken av varje nyfällt träd. Det här var en stor präktig gran. Jag tittar på årsringarna och låter pekfingret glida över dem och de ojämna sågspåren. Barren ser fortfarande alldeles friska och levande ut:

gran

Jag tittar på andra träd som är borta och märker att man inte kan titta på det som är borta, att minnet inte kan återskapa mer än på ett vagt sätt. Var det här aspar? Eller vilka träd är det som har den här gula färgen i sitt inre? De stod alldeles i kanten av åkern, för nära kanske.

asp?

De liggande träden, det kringspridda riset och de tomma stubbögonen fyller mig med sorg. Som väl är finns Londi vid min sida och hon sörjer nog inte utan gläder sig i stället över avbrutna grenar.

Londi

Papegojans fråga

Bodil Z 2 kommentarer

När vi tänker oss en papegoja, ser nog de flesta av oss en varelse med färgsprakande fjädrar framför sig och vi hör en irriterande distinkt röst mata ut en flod av obegripna härmord genom den böjda gula näbben. Nu vet jag att en papegoja kan vara något helt annat, för jag har stött på en grå en som förstår orden han uttalar.

bok

Jag läser boken ”Djurvänskaper i ljuset av den nya biologin” av Evelyn Sokolowski och jag befinner mig i ett stycke som handlar om att det finns ”anledning att i viss mån ifrågasätta de mentala hierarkier inom djurvärlden som länge betraktats som självklara”. Det är här jag hittar den grå jakon Alex:

[I sin bok ”Djurens språk” refererar professor Per Jensen en sådan studie.] Föremålet var papegojan Alex, av arten grå jako. Papegojor har ju i sådana studier den fördelen gentemot andra djur att de kan lära sig vårt artikulerade tal. Det sensationella är att Alex inte bara babblade utan också förstod det han pratade om. Då han en gång såg sig i spegeln frågade han forskarna ”Vilken färg?” – en fråga som forskarna tidigare ofta ställt till honom. Deras svar utökade hans repertoar med färgen ”grå”, som han sedan tillämpade helt korrekt i andra sammanhang.

Konfronterad med en hög av föremål som skilde sig i fråga om material, färg och geometrisk form kunde Alex ge rätt svar på frågor som ”Vilken form har det gröna papperet?”. Därmed visade han sig klara uppgifter som är i nivå med vad man väntar sig av barn på lågstadiet.

Kanske är det så här med mycket annat vi också tror oss veta…