Idag är vädret här lite blekt om nosen så efter att ha rotat med översättande och språkgranskning under förmiddagstimmarna tyckte jag att vi kunde byta stadsdel och göra något lite ovanligt. Ja, bara lite ovanligt, men i alla fall. Vi tog sjuan till Kvatrić, ett av marknadstorgen i det här hörnet av staden. Jag ville äntligen ta reda på hur fisken i fiskkiosken smakar och hur det är att äta där.
Efter fyra stopp var vi framme och vi gick ett varv på grönsakstorget – hundförbud men allt gick bra – och jag köpt en hren (pepparrot), min nya favoritmat efter att jag, tillfälligt, tröttnat lite på all vitlöken. Och så gick vi till fiskkiosken och beställde. Jag tog det dyraste: lignje med blitva.
En kvart skulle det ta så vi gick över gatan till parken där och gick en sväng under träden som var lövlösa men fulla med fågelkvitter. Miki hälsade på några hundar och jag växlade några ord med hussar och mattar. Och så var kvarten nästan över och vi gick tillbaka och jag fick punktligt ut mina rätter.
Bra och rätt pris, så hit ska vi igen. Miki fick sina bitar nedräckta förstås.
Medan vi åt lyssnade jag på samspelet mellan fiskexpediten och stamkunderna, de flesta som kom verkade vara just stamkunder. Bra ställe, som sagt. Och så reste vi på oss och gick längs raden av små barer tills vi lämnade torget. Hem gick vi till fots.
