Imorse efter gympa och dusch tittade jag ut genom fönstret och såg då en mindre lastbil stå parkerad tvärs över gatan. En mycket lång ung man i brandröd väst gick fram och tillbaka och såg ut att vänta på något. Mina böcker skulle ju inte komma förrän imorgon men ändå tittade jag snabbt i min mail efter ett meddelande från den polska transportfirman Imex i Zbrudzewo, och ja, det fanns ett sådant och i det stod det att transporten just kommit fram och Marzena frågade om jag kunde öppna. Jag sprang till sovrumsfönstret, slet upp det och ropade till den unge mannen därnere på andra sidan gatan att jag skulle komma ner och öppna porten. Han vinkade att han hört. Ja, och sedan blev det en massa bärande. Jag hjälpte bara till obetydligt för den unge mannen ville egentligen inte att jag skulle bära något alls. Tack och lov är det en aning svalare idag, men han blev ändå svettig även om han hela tiden såg mycket tappar ut. Han kan inte ha varit mycket över tjugo. Efteråt frågade jag om han ville ha kaffe eller mineralvatten men han tackade artigt nej, fast jag "tvingade" honom att dricka ett glas mineralvatten och så gav jag honom dricks i euro, för vad skulle han göra med kuna. Han sken upp så jag tror det var en bra idé. När han körde iväg tog jag en bild på lastbilen genom fönstret och jag tänkte något tacksamt om Dag och Mariola som förmedlat det hela, om Imex som måste vara ett av de bästa transportföretagen i Europa, om den unge chauffören som skött sitt arbete så perfekt. Och jag blev plötsligt tårögd av rörelse över hans ungdomliga plikttrohet.
Och nu har förmiddagen övergått i eftermiddag och jag försöker hitta ett system i lådöppnandet och placerandet av sakerna. Det mesta är ju böcker och Ibrahim som ska bygga bokhyllorna har inte hunnit göra det än. Antagligen håller han på att såga till bräderna i dessa dagar i sin verkstad. Så nu gäller det att stapla böckerna på ett klokt sätt. Skönlitteraturen är i något slags delvis iväghalkad bokstavsordning men böckerna om litteraturhistoria, språkteori, historia, konst och annat är bara ordnade efter ämne om ens det.
Och småsakerna finns instuckna emellan böckerna lite där de fått plats. Lite kläder finns det också och kuddar och tygstycken. Jag går runt och tittar ner i lådorna för att se vad det är för område eller bokstav. Här verkar det vara historia, fast konstböcker också, ser det ut som.
Jag hittar en liten anteckningsbok som hunnit gulna. Där finns lite förslag till texter jag någon gång funderat på att skriva. Rubriker eller innehållsförslag som ”På japanska institutionen i Göteborg”, ”Ferrari i Zafferana”, ”Raset på Hydra” eller ”Fönstertittaren på Alströmergatan”. Några nätt och jämnt påbörjade texter: ”Och din mamma som var den god fen hos den grymme norske tandläkaren Solberg (’Men så gaaape, da!’) Och din lilla pappa, dockepojken en gång, som jobbade på Sweda och hemma brukade lyssna på Vivaldi.” ”Vrån var en liten gård som låg häruppe på åsen en gång.” ”Mamma sa att de varit med om kriget och att de måste slå/slåss.” ”Det var två barn som drömde tillsammans. Dammkornen i luften var guld i morgonsolen som sipprade in genom trådhålen i persiennen i barnkammaren.”
Lite farligt med sådana där anteckningsböcker…