Försök till rekonstruktion

Jag försöker rekonstruera de här dagarna i Brno förra året, men det går inte helt bra. Jag vet bara att Šárka hjälpte oss med allt. Den här dagen eller kanske någon dag tidigare var vi på begravningsbyrån och valde kista och urna – närmast i blindo, men vi sa ”den” och ”den”. Och så vet jag att vi fick instruktioner om kläder för René. På något sätt bestämde vi också programmet för ceremonin i krematoriet. Vi satt lite stela på rad: Rudolf, Alex och jag och kastade då och då sökande blickar på varandra. Šárka höll i trådarna och tittade allt emellanåt uppmuntrande på den ena eller andra av oss. När vi kom ut igen tog vi farväl av Šárka som måste hem till sin lille son. Och vi började våra vandringar mellan banker, hyresvärdinna, elbolag och jag minns inte längre vad. Ibland tog vi rast och gjorde något annat. En dag, kanske inte just den här, gick vi till fots ut till Staré Brno och till kvarteret där Erika en gång bodde och där vi bott många gånger om somrarna när barnen var små. Jag hittade förvånansvärt lätt till Erikas portgång och sedan gick vi lite i parken nedanför.

Vi letade också efter platser i Staré Brno där vi varit var och en för sig med René under senare år. En del hittade vi, en del inte. Något har ju också rivits.

Ofta gick vi till ”Poutník” som ligger ”lite avsides” i centrum och tog en öl där och åt en vitlöksspäckad oljig hermelin eller två till det. I ett hörn av lokalen upptäckte Rudolf ett stort foto med en öldrickande folksamling på gården utanför ”Poutník”. Mitt i folksamlingen stod René.

På ”Poutník” och på andra av Renés stamställen möttes vi av dödsannonsen (vet inte om det heter så på svenska) och ibland kom någon fram och hälsade för de kände igen oss eller trodde sig förstå vilka vi var.

Jag läste texten och såg att vi var gifta igen och det var väl helt riktigt för vem annars var någon av oss gift med då?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *