Sedan jag vet inte när går Miki och jag en runda i den (ganska) stora parken vid Vukovarska. Det är vackert och också stilla där, trots trafikbruset utanför.
Då och då träffar vi någon hund med människa. En del av dem tycker Miki mycket om, särskilt den där lilla svartlockiga tiken som jag glömt namnet på. Ibland träffar vi ingen och imorse var det tomt när vi var där. Jag satte mig en liten stund på en bänk och läste lite nyheter och meddelanden och Miki sniffade runt tills han tyckte det räckte. Då ställde han sig framför mig och tittade uppfordrande. Är det här en promenad eller vad?
Så vi gick vidare mellan sol och skugga. Träden är mycket höga här och många av dem är katalpor, dessa träd från myten.
Vanorna ger en viss stadga i otrygga tider.