Igår var en särskild dag och eftersom tiden denna dag är lite avklippt, så vill jag bara visa början och början började strax efter middagstid, då Miki och jag steg på tåget från Vinkovci till Villach. Ja, vi skulle bara härifrån till Ljubljana, men vi kom att färdas i ett mycket långt tåg, vars rutt sträckte sig genom tre länder. Miki fann genast en bra plats vid fönstret, där han kunde hålla uppsikt över allt som en liten krushårig hund kan vilja se.
Efter Krško följde järnvägen som vanligt Sava, så där nära så att man hela tiden är medveten om flodens närvaro. Den här sträckan är en av de bästa som finns att färdas längs.
Inte så långt efter Krško såg vi den vita runt tjocktornade borgen ovanför Sevnica. (Jag vet i alla fall att du, Eva, ser och känner igen den.)
Och en bit efter Sevnica passerade vi min klassiska trädgrupp, som jag följt under åren jag levt här. Träden är så mycket högre och liksom spetsigare nu än för åtta eller nio år sedan. (Jag har hundra bilder med dem.)
Någonstans mellan Sevnica och Zidani most finns den där byn som så vackert speglar sig i floden. Den bilden har jag också ofta tagit. Det är en av mina emblematiska Slovenien-bilder, den här eller vilken som helst av de tidigare.