Nu är veckan med Alex förbi och ingen talar längre sanskrit med mig. Hon har åkt tillbaka till Padova. Lindarnas sötma har tunnats ut eller bränts bort för i år. Det är hett och jag sitter i balkongrummet och minns vad vi gjorde, alla de nattliga strövtågen genom staden. Alla samtal under träden eller i de dunkla barerna på bakgårdarna.
En kväll hade vi Babylon på Vespa med det vanliga gänget, alltid detsamma, alltid annorlunda till sin sammansättning. Och jag blir mer och mer säker på att Vespa är en bra plats för oss, nu när Kino Grič har sålts och tagits ifrån oss.
Mörkret mellan husen är bra där under berget och på sommaren är det lite svalare än på andra platser.
Hur det kan bli till vintern kan jag inte föreställa mig, men det finns en hel del plats i Vespas inre. Nu sluter sig sommaren kring oss och de som kan flyr den heta staden. Fönstret mot ”parken” är öppet, jag går igenom tentor och Miki ligger så utsträckt han kan. Det gäller att göra sig tunn och liksom genomsläpplig.