Sedan min syster Nilla kom hit igår är jag på ett slags grönbete. Tre gånger har jag redan varit ute, fast ute betyder förstås inte mer än de där stegen till Simpa och sittandet där i uterummet i solstrimman, men det innebär ändå en stor förändring. Jag är ute och hälsar på folk och igår kom Vesna på kaffe och idag Gabi – på Simpa alltså. Plötsligt tillhör världen mig igen. Aldrig hade jag väl i mitt tidigare liv trott att frihet kunde se ut så här!
