För några timmar sedan kom jag hem från en kontroll sjukhuset – Iliana var med mig genom de långa timmarna. Där blev jag ställd inför ett val (och nu ber jag att ingen som läser detta kommer med ”läkarråd”!), ett val mellan operation och konservativ behandling. Jag valde konservativ, för jag har ju en sådan sida mitt i all min anarki och längtan efter vida horisonter. Nu har jag en mycket tyngre gipsfot än hittills och hårda regler att följa, men det får väl gå. Det gäller att inte ramla eller tappa modet.
Jag öppnar fönstret och spanar bort mot Månbas Alfa, luften är fuktig och lite mildare än de senaste dagarna. Snart kommer Vesna med Miki för natten. Jag försöker att hålla balansen i tillvaron, att inte halka av jordklotet. Och jag tänker på att många har svårare liv.