Nästan varje gång när jag kommer upp från en simtur i Bundek förvånas jag över hur långt jag ser mellan träden – mellan platanerna och popplarna och tallarna. Jag ser över Sava, över staden och bort till Medvednica. Och det märkligaste är hur tydligt jag ser domkyrkotornen.
Bilderna jag tar klarar aldrig att visa hur väl jag ser dessa båda torn. Min blick liksom drar dem genom luften och in bland träden i dungarna runt Bundek. Eller så är luften extra tunn just mellan tornen och mig.
Utifrån denna – återkommande – upplevelse går det att tänka vindlande tankar kring avstånden, den mänskliga synen och de bilder som kan projiceras på den inre huvudduken.
Förmodligen alldeles välkänt för dig men om inte:
Am Fluss av Esther Kinsky. Sen är det inte helt fel att varva med Kerstin Strandbergs ” Skura ut”
Nej inte alls, tack för tips!