Det är morgon igen, men natten som gick kom inte med mycket svalka, så den varma augustinatten glider in i morgonen sömlöst (nahtlos).
Luften verkar ännu bära ekon från kvällens och nattens röster från bänkarna i parken under fönstret, från Royal, från Simpa. Eftermiddagen dränktes i sömn och slöande på soffan och sängen. Tittar man noga så ser man att den bolognesiska kalendern fortfarande visar på ”loi” (juli), vem orkar vända på bladen?
Den första kvällsrundan blev svettig och fick kortas ner till något symboliskt, som med nöd kunde kallas ”promenad”.
Och nu växer dagen igen och den kommer att bygga upp ännu en sådan där stillastående värmenatt med böjda liksom smältande ljuspunkter vårdslöst upphängda på himlapällen.